Female leadership

There are still many professions in Europe which are dominated by either males or females. The reasons can be biological but in many cases they are just based on tradition. Sometimes tradition is based on religious convictions. Some churches and religions do not accept women in the role of a priest but gladly appoint them to lead and teach children and adults outside the priest’s role.

Catherine Booth

The tradition of both male and female leaders and preachers in The Salvation Army originates from our historical roots and the example set by William and Catherine Booth. When Catherine, in 1860, was prompted by the Holy Spirit to say a few words in a public meeting, William had not until then been in favour of female preachers, but the power in her speech and the impact it had on people made him change his mind.

This incident set the pattern for The Salvation Army and its tradition of female leadership, even when that was unusual in society in general. However, even with our historical record, the need for promoting equality in leadership is not over. My expectation is that our Territory will continue to see many good examples of joint ministry, where husband and wife each do the part they are gifted for, and that it sometimes can mean giving the woman a more senior role than her husband.

For single people the leadership challenges can be different, but the point is that everyone should be able to contribute to the fellowship and mission in accordance with ability.

So, what is my experience as a female leader? Perhaps I am fortunate in the sense that, coming from Sweden, I have always been a leader alongside men. From a young age, as a scout leader, I always found it was a case of men and women working together. As an officer, I have experienced both good male and female role models. All of my training on leadership has also been with both men and women. Perhaps this explains a little why I personally have never had the feeling of competing with men.

Leadership is also fun. I’m enjoying myself with Commissioners Brian and Rosalie Peddle.

I read a comment that came across social media that girls should not be told that they are bossy, but that they have leadership potential. I think that is true. But that potential has to be nurtured and groomed. Some people remain “bossy” in their leadership and that is destructive.

It is interesting to reflect on leadership. I think that most of us do that. We all meet and work with many leaders. We can reflect on what makes some leaders attract people and achieve good results, while others do not. We can reflect on good leadership from seemingly shy people as well from the more lively ones. We see good leaders getting followers and we see bad leaders getting followers, and we wonder why?

The foundation for Christian leaders, male or female, is always found in Jesus. In his life and teaching I found this perfect balance of denying oneself and standing up for oneself. He teaches about not expecting rewards, putting others first, being an obedient servant and other characteristics that, if isolated, can become very passive and subordinate. But, on the other side of the scale, he also demonstrates focus and determination. He is living, leading and teaching with a clear purpose. He is going to fulfil his Father’s will, whatever the cost. He combines sharp truths with an abundance of grace and he equips his team of followers to take over without competing for positions.

By now, you will have come to the conclusion that I do not see male or female as a special definition of leadership styles. We can all learn from each other and we should always learn from Jesus.

This text has been published in Die Heilsarmee Magazin #3/2017.

Principer för ledare

Ett litet häfte låg underst i högen när jag plockade ihop några böcker som kommit till mitt kontor under åren. Korta texter är bra. Lagom som lunchläsning. Extra anknytning fanns i det faktum att vi i år firar 150 år sedan William och Catherine Booth grundade den mission som några år senare fick namnet Frälsningsarmén.

I häftet finns det återgivet ett brev som William Booth skrev till sina Territoriella Ledare i världen på juldagen 1911. Mindre än sju månader innan han ”befordrades till härligheten”. Jaha – det är ju med andra ord ett brev till mig idag också, cirka 104 år senare.

Huvuddelen består av ”principer som är nödvändiga för framgång” – och de gäller i stort sett ännu för varje kristen ledare som ansvarar för att leda andra. Här är några utdrag (fritt översatta av mig) av vad Grundläggaren skriver om kvalitéer som är nödvändiga hos en frälsningsofficer:

1. Först och främst kommer nödvändigheten av att äga ett ANDLIGT LIV. Om du vill ha liv i ditt verksamhetsområde måste du först ha det i varje individ. Kvantitet kan inte ge kvalitet. Du måste ha män och kvinnor som har ett personligt andligt liv.
2. Den andra avgörande frågan för framgångsrik kamp är att lära sig FÄRDIGHETER. Utbildningen behöver också innefatta detaljerna i varje viktig uppgift. Man kan inte överskatta värdet av att lära sig de gedigna grunderna i frälsningsofficerens ansvar. Först måste deras hjärtan vara överlåtna sedan kan du börja instruera deras hjärnor. Fäst deras blickar på arbetet som ligger framför. Gör dem uppmärksamma på deras brister, visa uppskattning för deras begynnande förmågor.
3. Du ska ge GOD VÄGLEDNING till officerarna. Lär känna dem och lyssna inte på skvaller. Ge dem god vägledning i hur de talar, beder, vägleder sina soldater eller utför sina kontorsarbeten i kulisserna. En god ledning handlar också om att opartiskt utföra disciplinära åtgärder.
4. En fjärde avgörande faktor är UPPMUNTRAN. Jag känner ingen soldat eller officer som inte någon gång hemsökts av förtvivlan. Inte minst unga officerare kan drabbas av frestelsen att ge upp. I sådana stunder är de ’värt ett kungarike’ att en officer med gott inflytande träder in i en sådan stund och lyfter fram de goda kvalitéerna i den bedrövade själen och uppmuntrar honom framåt i livet.
5. En annan viktig kvalité är att finna PASSANDE UPPGIFTER för dem du ansvarar för och se till att de utför sitt uppdrag. Ingen ungdom eller vuxen kan bevara Guds nåd levande för egen del om man inte ständigt försöker hjälpa andra med att bevara sin andliga hälsa.
6. Den sjätte egenskapen som behövs för att en ledare skall forma de salvationister som vi behöver är att vara ETT FÖREDÖME. Visa människorna omkring dig hur de ska vara genom att visa det med ditt eget liv. Hela Frälsningsarméns existens hänger intimt ihop med att vi lever ett Kristuslikt liv.

Så långt William Booth. Det finns inget i det han skriver som inte är tillämpbart i vår tid. Må vara att vissa ordval och exempel är tidstypiska, men ledarskap i kyrkan har sina främsta ingredienser från exempel i Bibeln och inte från managementlitteraturen. Därmed lär jag mig något av föregångare från alla tider.

Boken kan köpas från Frälsningsarmén i England och kostar £1.50. Länk här.

Här finns en länk till mer information om 150-års firandet, kongressen Boundless.

Ligga steget efter

Jag sprang min vanliga 5 km runda tillsammans med någon som var lite bättre än jag är. Jag låg hela tiden steget efter men fick bestämma takten. Som vanligt blev det att jag gick några korta andhämtningssträckor. Men jag höll ändå ett högre tempo än jag vanligtvis gör. Tack vare att jag låg steget efter någon som tog hänsyn till mig.

Att ligga steget efter kan ses som ett negativt uttryck men i sitt sammanhang är det riktigt bra. Till och med viktigt.

Jag mår bra av att hålla mig till människor som är bättre än mig på olika områden. Och som är tillräckligt kloka för att respektera min förmåga. Det innebär, som i löparsituationen, att någon ”drar” och drar med mig.

Jag behöver finna teologer som fördjupar min kunskap. Strateger som har klokare perspektiv än jag. Ledare som har en annan, kompletterande erfarenhet. Unga människor som har bättre koll på vår samtid. Och så vidare.

Men jag behöver också se och uppmärksamma dem som eventuellt är steget efter mig. Trovärdig uppmuntran kommer ur respektfull vänskap. Någon är steget före men vi färdas ändå tillsammans.

En bild från i somras får illustrera detta. Tillsammans med familjen Elin och Marcus Hammarberg och deras tre söner gjorde jag i somras en utflykt till en vulkan norr om Bandung i Indonesien. En av tvillingpojkarna (yngsta i skaran) är en glad vandrare. Med ryggsäcken på plats tog han täten. Han var steget före tills åldern tog ut sin rätt. Men då hade han redan angett tonen och fått alla andra att leva upp till sin potential.

Bilden av en frälsningssoldat

Jag har haft en bild på min näthinna den senaste tiden. Men inte förrän idag har det kommit för mig vad det är bilden säger. Bilden visar en vuxen frälsningsmusikant som håller en triangel åt en ung trumslagare. Den vuxne personen är mycket duktig på sitt instrument. En amatör som spelar som ett proffs. Men när de unga musikanterna ska spela tar han den enklast tänkbara uppgiften. Han håller en triangel.

Det blir för mig sinnebilden av vad det innebär att spela eller sjunga eller utföra någon annan uppgift som frälsningssoldat. Samtidigt som man gör sitt allra bästa i sin egen tjänst så står man till förfogande att tjäna dem som behöver hjälp. Man uppmuntrar t.ex. den som är ny i tron. Man finns till förfogande.

Så är det att följa Jesus. Så ska sinnelaget vara hos varje frälsningssoldat. Det handlar inte om personen i just den här bilden utan om funktionen, sinnelaget. Det är gott att sträva efter att hela tiden bli bättre. Som ledare, som musiker, som förvaltare eller vad det kan vara. Men i Guds rike visar sig storheten i hur djupt man är villig att böja sig för att tjäna någon annan. Och allt görs för att ära Gud, för att ta ner honom på jorden.

Den som vill vara stor bland er ska vara de andras tjänare.

Så sa Jesus, enligt Matteusevangeliet 20:26

 

 

 

 

 

 

Tacksamt farväl till Högaberg

Platser kan betyda mycket i våra liv.  Högaberg är en lägerplats i Örserum, cirka en mil öster om Gränna, som har givit mig några av livets finaste möten med Gud och alltid fantastiska upplevelser av äventyr och kamratskap.

Och nu har jag medverkat till beslutet att Frälsningsarmén ska sälja platsen. Det ger mig anledning till att reflektera över vad jag varit med om där från mitt första besök 1971 och fram till idag. Välkommen med på minnenas stig och en liten bildkavalkad. (Klicka på bilderna så blir de större.)

Kärnan i att vara med i Frälsningsarmén är naturligtvis att vara soldat. Det blev jag efter konfirmationslägret 1968. Att leva i ett beroende av Jesus och i en pågående relation med treenig Gud är utgångsläget för min världsbild, etik, människosyn – ja allt. Men utifrån den kärnan har det i huvudsak varit som scout och scoutledare jag engagerat mig på fritiden. Jag har också haft glädjen att som officer ha fått order till tjänst som scoutsekreterare och ungdomssekreterare under sammanlagt 13 år. Under de åren har många veckor och helger tillbringats på denna vackra plats.

Mitt första möte med Högaberg var TEELKÅ (Tält Läger Kurs) 1971. Jag var mycket imponerad av de något mer erfarna ledarkollegorna. Bland annat Per-Olov Larsson från Örebro som på bilden testar hållfastheten i ett brofäste.

P-O Larsson till vänster. TEELKÅ 1971.

Innan FA Scout, vårt eget scutförbund, gick samman med andra förbund i Scouterna Sverige så var Högabergsgården centrum för årligen återkommande kurser och läger. Jag var också med på det första Tonårs TEELKÅ 1973 (alltså inte endast scoutgrupper) där Gun och Gun-Britt från Malung lärde ut folkdans. Deltagarna var till synes avvaktande.

Tonår TLK 1973

Mitt första storläger var Bauer 72. Vi var en grupp unga ledare som tillsammans med mer erfarna kom från Göteborg. Det var Learning by doing i högsta grad. Nästa stora läger arrangerades gemensamt av de Nordiska länderna och jag fick min första erfarenhet av att vara med i ett LÄKO, lägerkommitté. FA Nord 77 var en succé. Inte minst för att jag då varit med om att samla ihop en seniorscoutkommitté som drev igenom att få ha speciella aktiviteter och sena kvällssamlingar för scouter från 14 år och uppåt. Vi kallade samlingarna Flamman och det var starten för en epok av ”Flamman” samlingar på förbundslägren som hölls vart fjärde år ända fram till (tror jag) Base Camp 2005.

Seniorscouternas stolthet på FA Nord. Men den revs andra natten.

Göran Johansson informerar om Flamman.

Den första Treklöver-Gilwell kurs som arrangerades av FA Scout hölls på Högaberg 1975. Jag var med i patrull Göken som ibland skulle tävla mot Ugglan, men vi blev ganska snart patrull Gök-Ugglan. Vi gick på hajk och gick vilse för vi hade så roligt och glömde läsa kartan. Men efter den gången och oräkneliga dagsfärder och hajker så blev jag och många andra bekanta med de flesta namnen på kartan. Grälebo, Dottemålen, Glassås, Långsjön, Noen och Valen och allt vad gamla torp och sjöar heter.

Så har där hållits ledarläger, officerssamlingar, ungdomsledarutbildningar, scouttekninska kurser (STK) och mycket annat. Jag har varit på läger med scoutgrupper från Göteborg, Skärholmen, Sundsvall och Stockholm. Vi har bott än i Gläntan, Storberget, Nordanöver och Skogsdunklet. Minnen. Goda minnen.

Thage Pellnor, Jan-Åke Svanesohn, Gunnar Larsson och Esse Melin. Några som i årtionden hållit hus och marker i gott skick.

Under flera årtionden utfördes allt arbete av medlemmarna i Högabergskommittén. Fantastiska människor som på fritiden skötte bokningar, byggde, renoverade, röjde i marker med mera. Redan en bit in på 90-talet, medan jag i min tjänst som scoutsekreterare var involverad i frågorna, började det dock bli svårt att få frivilligkrafterna att räcka till.

Under flera år på 2000-talet har det varit ett fantastiskt samarbete med kåren i Jönköping då rehabilitering och arbetsträning kombinerats med att Högabergs marker och hus har underhållits. Ett viktigt nytt skede inleddes när bröderna Erik och Leif Alm 2012 tog initiativ till kolloverksamhet för barn som annars inte skulle kunna ha något att berätta om från sommarlovet. Det har varit en så viktig och lyckad satsning att koloniveckorna i år utökas genom att de hålls på fler platser i landet.

En aprildag 2011

Sommarkollo är dock inte tillräckligt underlag för att hålla igång en hel lägergård. Förfrågningar till våra lokala kårer visar att man inte ser ett behov av att använda just denna plats för sin verksamhet. Därför har det blivit så att jag, Per-Olov Larsson (som var med redan 1971) och övriga medlemmar i Frälsningsarméns Ledningsråd fått ta beslutet att avveckla och sälja Högaberg. Kolloversamheten kommer naturligtvis att fortsätta även nästa år men då på annan plats.

Jo, jag kan känna en aning sorg över detta. Men mest känner jag tacksamhet över allt som denna plats fått betyda för mig och tusentals andra människor. Den yngre generationen ledare kan inte ta över mina minnen. De ska få resurser att skapa ett barn- och ungdomsarbete som fungerar lokalt och utvecklas efter dagens behov.

Otaliga lägereldar har brunnit på Högaberg. Här är jag med några i Ledningsrådet och medarbetare i augusti 2011.

Lördagen den 23 augusti kommer att vara en dag då alla som vill får komma till Högaberg för att säga tack och farväl. Jag har tagit på mig att samla en liten planeringsgrupp för det. Boka in dagen!

Om än ledsamt så är det är ingen katastrof för Frälsningsarméns ungdomsarbete i Sverige att Högabergsgården kommer att säljas. Den största utmaningen vi har är inte våra fastigheter utan att få fler människor som vill vara ledare för barn och ungdomar. Ledare som ser glädjen i att ge nya generationer spännande äventyr och äkta möten med Gud. I det ledarskapet får man lika mycket tillbaka av uppmuntran, utveckling och engagemang som man någonsin kan ge.

Slutligen kan jag inte låta bli ta med några fler bilder. När de goda minnena kommer fram har man glömt regn, kyla och magbakterier. Solen skiner på goda minnen.

Ceremonier har alltid varit en del av scouting. Detta är invigningen av Ledarlägret 1991.

Internationellt utbyte har alltid varit viktigt. Margaret och Ruth till vänster var ledare från England som återkom.

Ett av många lägergudstjänster/kvällssamlingar. Detta från FA Nord 77

 

 

Krim, krig och kommentera som kristen

Jag har funderat på hur mycket jag som ledare i Frälsningsarmén ska kommentera… ….Frälsningsarmén är ju ett kristet samfund med ett uppdrag att utan åtskillnad möta människors behov på ett sätt som återspeglar Guds kärlek.

(borttaget, borttaget, borttaget)

Kaj Munk, den danske prästen, författaren och motståndsmannen under andra världskriget och Dietrich Bonhoeffer är två exempel på personer som utifrån den kristna trons grund lyft fram  (Borttaget, borttaget, borttaget)

. En intervju med Anne Applebaum i SvD idag belyser detta mer.  (Borttaget….)

Den frågan bemöts sakligt i artikel i Sydsvenskan.  (Borttaget….)

(Stora delar av originaltexten är borttagen pga att den gav uttryck för politiskt ställningstagande som kan innebära risk för Frälsningsarméns verksamhet i vissa länder.)

Ledarskapsprogram för lågstadieelever

Jag arbetar inte i skolans värld men det som sker där angår ju alla. Det är platsen där likvärdig kunskaps- och värderingsgrund ska ges till alla. Och barn blir snart vuxna och alla bidrar vi till att bygga vårt gemensamma samhälle.

Så lite häpen blir jag när jag läser om det ledarprogram för vuxna som flera kommunala skolor i Sverige nu köpt in. (Läs Svenska Dagbladet artikel här.) Visserligen är det modifierat för skolor men artikeln visar på att boken ”De sju goda vanorna” av Stephen R Covey är grunden. Dessutom äger företaget bakom programmet Ledaren i mig vissa rättigheter.

Skolor som köper Ledaren i mig måste ha öppet hus varje år, där företaget Franklin Covey får bjuda in gäster. Skolan förbinder sig att låta företaget filma hur skolan jobbar med Ledaren i mig, material som företaget får ha i sin marknadsföring.

Det är med rätta som vissa föräldrar och lärare reagerar och protesterar. Man kan fråga sig om de sju goda vanorna utgör en sund grund för ett barn? Så här lyder de:

1. Var proaktiv, du har ett val. Du bestämmer.

2. Börja med målet i sikte. Du har en plan.

3. Gör det viktigaste först. Jobba först, lek sedan.

4. Tänk vinna-vinna. Alla kan vinna.

5. Försök att förstå, sedan att bli förstådd. Lyssna innan du pratar.

6. Skapa synergi. Tillsammans blir bättre.

7. Vässa sågen. Balans är bäst.

I managementvärlden har de säkert en del att säga. Men att ge denna människosyn till barn från sex år!!! Det är fruktansvärt. Det förstärker de redan dåliga och näst intill dominanta tankegångarna att en människa ska se sig som ett varumärke och vårda det och att vi är endast en konsument som ska behaga marknaden. I detta fall tydliggjort genom att företaget som äger programmet får avtalade rättigheter inom skolans värld.

Detta tilltag från skolorna tolkar jag som ett uttryck för en stor ängslighet och osäkerhet när det gäller att hantera detta med värdegrund och människosyn i vårt pluralistiska samhälle. Det är svårt. Det ska vara svårt. Men lösningen är inte att köpa färdiga paketlösningar från USA.

Ibland kan jag känna sympati med skolvärldens ledare och lärare som alla har synpunkter på. Men det känns angeläget att reagera när managementmodeller kommer in på barnstadiet och får till följd att de starka sorteras fram på bekostnad av de svaga och när till synes ”hårda” värden får dominera över ”mjuka” frågor.

Det är nog inte en tillfällighet att bilden på föräldrar till elever i Matteusskolan Stockholm som ragerat mot detta, står framför skolfasaden där den gamla inskriften vid skolklockan säger Herrens fruktan är vishetens begynnelse.  (Bibelcitat från Ordspråksboken 9:10, 1917 års övers.)

”Vishet” – det vore något att satsa pengar och utbildningar på!

Identitet före funktion

Ännu en inbjudan till ledarkurs kom i min mejlbox. Den tar upp rön från ny forskning: Organisationer som hos medarbetarna gynnar de inre drivkrafterna och tar upp meningen med det man gör får bättre resultat. Ledarna ska ”förstå sin egen drivkraft på djupet baserat på personliga värderingar och styrkor”. Detta är seriöst. Och det svarar uppenbart mot ett behov i vårt land. Till hjälp för att undervisa om detta tar man fram de senaste årens insikter inom neurologi, ledarskap och evolutionspsykologi. Arton tusen kronor för två dagar. Och jag känner, att det är detta jag sysslar med och är med om varje dag i min gemenskap med Jesus.

Jag menar inte att en ledare kan hoppa över grundläggande insikter om gruppdynamik, känna sig själv, psykologiska faktorer med mera. Fortsatt utveckling är också ständigt aktuellt antingen man leder en scoutgrupp, en församling eller har en annan ledarfunktion i samhället.

Men, mitt sätt att se på ledarskapsbegreppet fick sig en utmaning när jag i våras hörde Leonard Sweet. (Teolog, kyrkohistoriker, författare mm.) Han vände lite på perspektivet. Han sa att kyrkan de senaste femtio åren lagt för stor betoning på ”ledarskap”. Ett ord som faktiskt knappt förekommer i Nya Testamentet, medan ordet för efterföljare, lärjunge omnämns hundratals gånger.

Han talade om vilken kategori vi räknar oss till:

Jesus är i kategorin ledare. Min grundläggande kategori är efterföljare. Även när Jesus kallar fram mig till att stå framför andra, i fronten, så leder jag bakifrån.

Jag har tänkt en hel del på detta. Det har att göra med att se en skillnad på min funktion och min identitet. För egen del tar jag seriöst på att jag är ledare för Frälsningsarmén i Sverige-Lettland. Det är min funktion. Men min identitet är att vara efterföljare, lärjunge till Jesus.

Min funktion ändras emellanåt. Min identitet står kvar oavsett i vilket sammanhang jag hamnar – i det främre eller bakre ledet.

När jag ser Jesus som det unika föredömet för ledarskap så handlar det inte om att betrakta honom som en konsult. Från Jesus kommer inte tio steg att ta efter eller samlade sanningar i en ledarbok. Lärdomarna från honom i att leda team, hålla fast vid målet, bemöta kritik, leda i tider av förändring med mera är grundpelare i vilken sofistikerad kurs som helst. Men kunskapsintaget förutsätter att jag delar livet med honom.

I Matteusevangeliet kapitel 23 vers 10 kommenterar Jesus inför sina efterföljare sin tids ledarskap, hur de låter deras funktion bli deras identitet. Den djupa betydelsen av Jesu kommentar är en utmaning för varje ledare att efterleva:

Men ni ska inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder.

Låt mig avsluta med något jag läste idag, sagt av Nicky Gumbel: ”Skillnaden mellan en chef (boss) och en ledare är: Chefen säger ‘Gå!’. Ledaren säger ‘Låt oss gå!’

(Denna text är publicerad i oktobernumret av Stridsropet som har temat ‘ledarskap’. Mycket bra att läsa i hela tidningen. Klicka här så kan du teckna en prenumeration.)

Använd det goda som du har

För ett par dagar sedan besökte jag Fryshuset i Stockholm. Tillsammans med några kollegor mötte vi VD Johan Oljeqvist och ett par av de ledare som arbetar med ungdomar, vilket ofta är unga vuxna, i förorterna.

Fryshuset är en varm plats. Jag blir berörd av hur tydligt de lever i sin värdegrund och i sitt uppdrag. De tror verkligen att människor med problem själva har lösningarna på sin situation. Men ungdomarna behöver lite hjälp att finna sina goda sidor. Långsiktig hjälp. Hjälp från medmänniskor som inte låter sig luras. Från dem som själva har fått en chans till.

Frälsningsarmén och Fryshuset har till och från samarbetat sedan 90-talet. För några veckor sedan, när det brändes bilar i bl.a. Husby utanför Stockholm blev det en praktiskt kontakt igen. Frälsningsarmén har bidragit med 150.000 kronor för att Fryshusets sommarverksamhet i några förorter ska kunna fortsätta.

Men det finns viktigare saker än pengar. Hur kan vi utveckla vårt arbete i storstädernas förorter och lära av den imponerande erfarenhet som Anders Carlbergs efterföljare lever i? Ja, det var bland annat det vi pratade om denna intressanta måndagseftermiddag.

Det jag hör av ledarna, som själva kom till Fryshuset som ungdomar, anknyter intressant nog till en mening jag hörde under förra helgens konferens kring bön, Bygget. Robert McIntyre sa: ”De första kristna bad inte om mera kraft utan om mod att använda det de hade fått.”

Det syftade på bönen som den utsatta församlingen bad och som det berättas om i Apostlagärningarna 4:29. Det är också den attityden som gäller för människor som har det jobbigt på andra sätt. Vad har de som är bra? Vilka goda gåvor har Gud lagt ner i dem? Bygg på det!

I den kristna gemenskapen kan vi bli övermätta på att ha det bra för oss själva. Vi väntar på att bli fler, få mer resurser, bli bättre i att försvara vår tro osv. Och medan vi självcentrerat väntar på ”mer” förlorar vi det vi har. Muskler som inte används förtvinar.

Fryshuset vårdar sin kultur av att snabbt komma till ett möte med unga människor som strular. De vet sällan vad de ska göra eller hur de ska göra. Men de åker dit där ungdomarna finns. Skapar dialog. Lyssnar. Lär. Skaffar information. De tar det där steget som kan vara så svårt. Från 0 till 1. Sedan blir det lättare med steg 2 och 3.

Förra helgen blev jag väldigt inspirerad av talare och bönegemenskap på en kristen konferens. I måndags eftermiddag blev jag väldigt inspirerad av ett samtal med ledare på Fryshuset. Denne Gud, hans Ande är över allt!

Det transparenta eller det maskerade

Kontrasterna på en dag kan knappast bli större.

Eftermiddagen tillbringade jag med fantastiskt inspirerande föredrag och inblick i några unga ledares goda exempel. Några av Sveriges mest erfarna ledare inom näringsliv, offentlig sektor och ideell sektor möttes i en av kungliga slottets salar. Anledningen var stipendieutdelning  i Konungens Stiftelse Ungt Ledarskap. Temat var Utmaningar i en tid av fullständig transparens.

Stiftelsen är starkt knuten till scouterna i Sverige och naturligtvis satt vi och samtalade vid små bord med en patrulledare. Talare var bl.a. Inga-Britt Ahlenius och Petter Stordalen (känd för sitt ledarskap för Nordic Choice Hotels). Han sa bland annat: Tron på förändring är omöjlig utan öppenhet. (Läs mer från stiftelsens rapportring)

Man kan ju inte bli annat än glad och hoppfull när några hundra personer i blandade åldrar är tillsammans och samtalar om värdebaserat ledarskap, sann framgång, öppenhet, att kortsiktighet är skadligt med mera.

Så kommer jag hem och ser på kulturnyheterna. Där rapporteras om det svenska hårdrocksbandet Ghost där medlemmarna bara visar sig maskerade.De har en satanistisk påve och vill med den nya skivan vara ett alternativ till organiserad religion och vill göra narr av kyrkan. (Länk här)

Jag trodde jag skulle bli arg men konstrasterna till eftermiddagen gör mig paff, nästan mållös. Det är alltså här vi är nu! Det är så uppenbart att vi är ett sekulärt samhälle. Allt förkunnas lika öppet och man behöver inte ens ta ansvar för vad man säger i media genom att identifiera sig. Det är individens, möjligtvis familjens, ensidiga ansvar att välja värderingar ur ett massivt utbud. Det som staten, genom Public Service, möjligtvis hjälper till med är att ge röst i TV åt budskap som Ghost står för medan stipendiaterna för Ungt Ledarskap, som skapar integration, är goda lärare eller driver företag med hållbar produktion förblir oomnämnda.

Här är en länk med nästan 200 bilder på människor som visar sina ansikten och som står för sin åsikt.

http://scouterna.photoshelter.com/gallery-image/Ungt-Ledarskaps-Seminarium-2013-slideshow/G0000X83Q4a_XXkQ/I0000o89HxqhC56Y/C00002NflwIq8wMc