På väg till Kiev

Det är med mycket blandade känslor jag åker till Kiev, Ukraina på ett kort besök. När resan bokades för ett par månader sedan var det för att vi skulle hålla en Nordisk ledarkonferens torsdag till söndag. Utvecklingen veckorna innan president Janukovytj flydde var så oroliga att konferensen flyttades. Men jag behöll mina tre semesterdagar i tro på en god förändring. Jo, det blev och är lugnt i Kiev men så har invasionen på Krim i stället tagit vid och lett fram till den folkomröstning som hållits idag. (Borttaget, borttaget, borttaget)

Blandade känslor. För samtidigt som jag sörjer och är förtvivlad över den politiska situation Ukraina påtvingats så gläder jag mig stort över att efter drygt tre år få träffa gamla vänner igen. Det blir ju en speciell vänskap när man i fem år tillsammans går igenom prövningar och framgångar, när man gråtit och skrattat tillsammans.

På tisdag ska jag äta lunch med gamla arbetskamrater och jag har med mig några svenska delikatesser som matjessill, köttbullar och mjuk kaka. Det ska bli en tur till självständighetsplatsen Majdan och lunch med min lärare i ryska språket. Det blir bönesamling och kvinnogruppens möte på Frälsningsarméns kår.

Blandade känslor. Men mest glädje. Och lite mer förstahandsinformation om den historiska händelse som drabbat landet. Jag återkommer med rapport. Fortsätt att be.

Krim, krig och kommentera som kristen

Jag har funderat på hur mycket jag som ledare i Frälsningsarmén ska kommentera… ….Frälsningsarmén är ju ett kristet samfund med ett uppdrag att utan åtskillnad möta människors behov på ett sätt som återspeglar Guds kärlek.

(borttaget, borttaget, borttaget)

Kaj Munk, den danske prästen, författaren och motståndsmannen under andra världskriget och Dietrich Bonhoeffer är två exempel på personer som utifrån den kristna trons grund lyft fram  (Borttaget, borttaget, borttaget)

. En intervju med Anne Applebaum i SvD idag belyser detta mer.  (Borttaget….)

Den frågan bemöts sakligt i artikel i Sydsvenskan.  (Borttaget….)

(Stora delar av originaltexten är borttagen pga att den gav uttryck för politiskt ställningstagande som kan innebära risk för Frälsningsarméns verksamhet i vissa länder.)

Churches made a difference in Ukraine

Has the role of the churches in Ukraine made a difference to the outcome of the revolution?

Religion is often portrayed as part of the problem in political, national conflicts. But, can we see in Ukraine that it has been a force for good? Yes, I believe so. The dramatic change between Friday evening and Saturday morning (when the president and his accomplices left) is nothing less than a miracle, in my opinion.

It is not the role of a church to take sides between equal political parties. The role is to make God’s Kingdom visible in the context of the governance of a country. We can’t do that without getting involved in society. The charge of Jesus to the disciples, to be light in darkness and salt in decay, means that Christian faith is about being an influence for good things, to bear the fruit of the Spirit and set the standards.

The church tent in Maidan was a place for people of prayer from a variety of denominations. They served tea, listened, supported the volunteer medics etc. Along with the protestors they were clear about not being against Ukrainians of a different political opinion but focusing of getting a leadership that cared for the country.

After the president fled like a thief in the night it has been clear that he and other people in top positions have been hoarding luxury articles and build mansions that reflect their true motivation for taking on leadership – enriching themselves and living some kind of warped fairytale-dream.

The involvement of the church was definitely not motivated by getting publicity, as compensation for empty pews or any self-centered reason. The body of Christ here on earth shall be an incarnation of Jesus, always trying to understand what our Father in heaven wants us to be and do. I believe that the involvement on Maydan was motivated by a passion for right against wrong. After the “black Thursday” of violence the prayer-tent was still standing and nearby church-buildings was opened for the injured. Orthodox, Lutheran, Catholic, evangelical, whatever. They found each other in serving the people.

Apart from what I’ve seen of the Church in Ukraine, it has been wonderful to be part of a huge prayer-movement organized through social media. Through Facebook and Twitter a variety of messages have been shared about praying for Ukraine. I believe God has answered those prayers.

The effect and influence of prayer is in many ways mysterious to us. It is not a way to inform God or push him to act in a certain way. We pray because that is the way to approach God and because Jesus has encouraged us, told us to do it. Prayers for Ukraine have helped God’s will to be done on earth as it is functioning in heaven, in his Kingdom. So we keep on praying. For Ukraine, for Syria, for Vemezuela, for our countries, towns, enemies and friends. Because it matters and makes a difference.

I lived for five years in Ukraine but I haven’t been there since January 2011. I understand it is a huge challenge to keep the country together – respecting its history and past struggles and still raising hopes for the future. But we can all be encouraged by the ministry of the Christian Church. With God’s help they will bring out the best of the wonderful people of Ukraine; resisting lies and propaganda about an East and West division and seeing the possibilities with a new generation of leaders who can serve their country without a corrupt heart.

Understanding Euromaidan, Ukraine

This blog is in English because I want to highlight a very helpful article by a Ukrainian journalist.

I never knew or bothered much about Ukraine and its people until January 2006 when I arrived there as Divisional Commander for The Salvation Army in Ukraine. I lived there for five years and got to love the people and the country. I also came into an important understanding that democracy (i.e. people in the country having ownership of and influence over their common life), as I know it from Northen Europe, is a rare culture for a few countries in the world which has developed over centuries. While Eastern Europe (and many other countries) have an autocratic culture where the head of the ‘clan’ is ruling. That might work fairly well for a country if you have a wise, fair, listening and still responsible ruler who loves his people more than himself.

So, there are reasons for me to take an interest in Ukraine and also see the bigger picture, how this is relevant for the rest of Europe. Their present difficulties seem small compared to Syria, the Arab Spring countries, conflicts in Africa or Thailand for that matter. But it is also an opportunity to reflect on how vulnarable a healthy democracy (my country, your country) is when money is the motivation for the ruling class and poverty is the everyday struggle for the people.

Please read the article in the link below and ask yourself how you can do your part in your country by being involved; wheather through a Church, political party, children- and youth movements or other NGOs.

http://www.businessinsider.com/understanding-euromaidan-2014-1

Inskränkthet får föräldrar i Lund tolka godhet som lagbrott

Jag hoppas verkligen att lärarna i Lund har kurage att stå på sig när det gäller att låta eleverna ordna julklappar till barn i östeuropa. Sydsvenskan (läs här) rapporterar nämligen att föräldrar protesterar mot detta. Tolkningen är att när barnen ordnar ett paket med i stort sett tvål, tandkräm, skrivbok, kritor, en leksak och lite godis så blir de involverade i kristen mission.

Denna tankekullerbytta uppstår för att det är Läkarmissionen som transporterar paketen till bl.a. Moldavien, Ukraina och Georgien och det är kristna grupper som Frälsningsarmén  som distribuerar paketen.

 Skolan ska inte syssla med politisk och religiös mission, säger en förälder, som vill vara anonym på grund av sin arbetssituation.

På grund av min arbetssituation vill jag inte vara anonym. Om jag skulle använda förälderns slutledningsförmåga skulle jag kunna säg att Frälsningsarmén skall inte stödja länder som tillåter att familjer blir ruinerade för att man tillåter pokerspel on-line och att barn blir misshandlade för att där säljs alkohol. Alltså upphör vi med att betala skatt i Sverige.

Om det nu är en del av skolans värdegrund att förstå andra människors livsvillkor och hjälpa dem som har det svårt, hur kan man göra det? Jo, man kan låta eleverna göra julpaket med användbart innehåll. Samarbeta med pålitliga distributörer, finna samarbetspartner i länder där många fattiga familjer finns och gå till handling.

Under de fem år som jag var ledare för Frälsningsarmén i Ukraina tog vi varje år emot tusentals julpaket som förmedlades av Läkarmissionen. På plats förstod jag att det var inte endast svenskar som uppoffrat sig och varit snälla. Varje kår/församling som skulle ta emot paket fick själva samla in omkring två kronor/paket för att bidra till kostnaderna för tulldeklaration och distribution inom landet. Ska man då ha 1000 paket blir det kännbart för en fattig kår.

Men, detta gjorde man för glädjen och förmånen att få besöka barnhem, skolor och fattiga byar och dela barnens glädje när de fick sitt paket.

Därför blir jag upprörd över de klagande föräldrarnas inskränkta världsbild och orolig över lärarnas till synes ovillighet att kämpa för sin sak. Stå på er skolor! Både för åsiktsfrihetens och sanningens skull.

Könlösa konstigheter

Det här är ju bara för dumt.(DN sammanfattar idag sin artikelserie om ordet ”hen”.)  För att driva frågor som könsneutrala dagis och begrepp som ”hen” så skapar man ett problem som inte finns. Sedan löser man det problemet och vill få det att framstå som om man räddar världen. Eller åtminstone tillför något användbart.

Det är inget problem med att det finns två kön. Visst finnns det problem med jämställdheten i samhället och visst är det inte bra med stereotypa flick- och pojkroller som lätt utnyttjas kommersiellt. Men det innebär inte att utgångsläget pojke och flicka är fel eller ett problem. Inget geni behövs för att förklara att det är en stor tillgång, till och med förutsättningen för allt mänskligt liv.

Varför skapar man ett nytt begrepp om något som inte finns? Varför vill man hitta på  en övermänniska – hen? Jag har ingen aning och har inte läst något försvarbart argument. Jag kan inte se det minsta relevanta behov eller  något verklighetsförankrat problem som blir löst.

Däremot anas en attityd som alltid får mina varningsklockor att ringa.Teoretiska modeller och en ny människosyn som man vill föra fram ger förvaltarna av denna teori kontroll och makt. I den värld som är ett dagis visar sig kontrollen i vilka böcker som finns tillgängliga, vilka lekar som ska lekas och  snart kontrolleras barnens beteende och tankar. Man utövar makt genom att styra barnens verklighetsuppfattning så att det som är normalt börjar uppfattas som onormalt. Teorierna om den konstruerade övermänniskan förvränger verklighetsuppfattningen. Sanningen och friheten begränsas.

Detta är i min referensvärld något förfärligt. I Ukraina lärde jag känna människor som blev styrda in i en självbild och världsuppfattning som utgick från att man skulle vara en god sovjetmänniska. Tankar och beteenden utanför den ramen bestraffades. Subtilt eller synligt. Man var inte mycket värd för sin egen skull. Man var en kugge i statens stora maskineri.

Det har inte varit smärtfritt att ta sig ut ur den förvrängda människosynen och verklighetsuppfattningen. Det saknades liksom grundlägggande bitar i själen och ens referenspunkter för att förstå och kunna leva i den värld de kom att befinna sig i efter Sovjetunionens fall. Den värld vi nu har må vara god eller dålig – i östeuropa oftast mycket dålig när det gäller möjligheter att ha ett bra liv – men det är trots allt den världs som finns.

Den enda nya mänsklighet som jag vet fungerar utan att den slår tillbaka mot vår egen existens med sina diktatoriska tendenser presenteras i Bibeln. Det är den nya människa vi blir när vi föds på nytt genom att ta emot Guds Ande, får nytt liv i Jesus Kristus.

”Se till att ni förnyas i ande och förstånd  och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till.”

Efesierbrevet 4:23-24

Det är en ny männsika som klär vem som helst.

Ukrainsk exempel på Frihetens pris

Läser i DN att Olexander Tymosjenko söker politisk asyl i Tjeckien. Han är make till förre Ukrainske premiärministern Julia Tymosjenko (hon med flätorna). Hennes omständigheter beskrivs som att hon ”lever i en tortyrcell”.

Varför blir det så här i det fria Ukraina? En sak som slog mig under de fem år jag bodde där var vilken norm som gäller för rätt och fel samt för sant eller falskt. Min tolkning var att det synsättet fostrats fram, eller blivit ett oplanerat resultat, av Sovjetstatens ideologi. Alla mål var mätbara och alla medel blev tillåtna för att nå målen.

Det som räknades som rätt och sant var den fakta som kunde bestyrkas med ett officiellt stämplat dokument. Oavsett om alla berörda var vittnen till en annan sann verklighet så arbetade man endast utifrån den officiella varianten. En dubbelmoral som blev vardag och alla väldigt skickliga att oreflekterat leva i.

När en människa  som vuxit upp i det samhället blir frälst, kommer till ett personligt möte med Jesus, så innebär det inte endast en befielse från sin personliga synd utan också, som en kollega i Moskva sa till mig, hon behövde också bli frälst och befriad från identiteten som sovjetmänniska.

Det är alltså inte förvånande för någon Ukrainare att den sittande makten bestämmer regelverket för den officiella rättvisan och sanningen. Det är inte heller många som tror att en president med smågangster bakgrund och köpta akademiska examina har blivit landets ledare på sina demokratiska meriter. Den som betalat kalaset drar i trådarna.

Så kan vi svenskar skaka på huvudet och tycka ”stackars dom”. Skönt att det händer långt där borta i Östeuropa. Hur långt borta är det? Det finns finare former för att manipulera friheten. Om vi inte vet vilka skatter vi äger kommer vi att förlora dem innan vi själva märkt det.