Könlösa konstigheter

Det här är ju bara för dumt.(DN sammanfattar idag sin artikelserie om ordet “hen”.)  För att driva frågor som könsneutrala dagis och begrepp som “hen” så skapar man ett problem som inte finns. Sedan löser man det problemet och vill få det att framstå som om man räddar världen. Eller åtminstone tillför något användbart.

Det är inget problem med att det finns två kön. Visst finnns det problem med jämställdheten i samhället och visst är det inte bra med stereotypa flick- och pojkroller som lätt utnyttjas kommersiellt. Men det innebär inte att utgångsläget pojke och flicka är fel eller ett problem. Inget geni behövs för att förklara att det är en stor tillgång, till och med förutsättningen för allt mänskligt liv.

Varför skapar man ett nytt begrepp om något som inte finns? Varför vill man hitta på  en övermänniska – hen? Jag har ingen aning och har inte läst något försvarbart argument. Jag kan inte se det minsta relevanta behov eller  något verklighetsförankrat problem som blir löst.

Däremot anas en attityd som alltid får mina varningsklockor att ringa.Teoretiska modeller och en ny människosyn som man vill föra fram ger förvaltarna av denna teori kontroll och makt. I den värld som är ett dagis visar sig kontrollen i vilka böcker som finns tillgängliga, vilka lekar som ska lekas och  snart kontrolleras barnens beteende och tankar. Man utövar makt genom att styra barnens verklighetsuppfattning så att det som är normalt börjar uppfattas som onormalt. Teorierna om den konstruerade övermänniskan förvränger verklighetsuppfattningen. Sanningen och friheten begränsas.

Detta är i min referensvärld något förfärligt. I Ukraina lärde jag känna människor som blev styrda in i en självbild och världsuppfattning som utgick från att man skulle vara en god sovjetmänniska. Tankar och beteenden utanför den ramen bestraffades. Subtilt eller synligt. Man var inte mycket värd för sin egen skull. Man var en kugge i statens stora maskineri.

Det har inte varit smärtfritt att ta sig ut ur den förvrängda människosynen och verklighetsuppfattningen. Det saknades liksom grundlägggande bitar i själen och ens referenspunkter för att förstå och kunna leva i den värld de kom att befinna sig i efter Sovjetunionens fall. Den värld vi nu har må vara god eller dålig – i östeuropa oftast mycket dålig när det gäller möjligheter att ha ett bra liv – men det är trots allt den världs som finns.

Den enda nya mänsklighet som jag vet fungerar utan att den slår tillbaka mot vår egen existens med sina diktatoriska tendenser presenteras i Bibeln. Det är den nya människa vi blir när vi föds på nytt genom att ta emot Guds Ande, får nytt liv i Jesus Kristus.

“Se till att ni förnyas i ande och förstånd  och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till.”

Efesierbrevet 4:23-24

Det är en ny männsika som klär vem som helst.

11 responses to “Könlösa konstigheter

  1. Jag kan inte låta bli att fnissa lite när någon som jobbar i Frälsningsarmén pratar om indoktrinering och Sovjet-fasoner. Du kanske skulle vara lite mer försiktig i framtiden när du börjar kasta sten i glashus?

    • Hej Maximilian!
      Tack för din kommentar. Visst är jag medveten om att människor som förvaltar kristen tro och sanning kan göra tron till ursäkt för att ta mänsklig makt, dominera oh styra tankarna. Min och Frälsningsarméns tro är dock att mötet med Jesus är livsförvandlande och skapar en ny slags frihet där vi enskilt väljer att följa honom, vara fylld med hans Ande och sedan hjälps åt att i kärlek hantera de konflikter och skillnader som uppstår för att vi är människor i denna komplexa värld.

  2. Tack för era olika kommentarer och reflektioner. Det kompletterar min uppfattning i frågan.
    Marie

  3. Visst blir vi provocerade men inte p g a “hen” som sådant utan att man av ideologiska skäl försöker pracka på oss ett nytt uttryck. Det påminner om när vänstern på 30-talet ville få oss att kalla vårt land för “Svärje” därför att man ansåg det stötande med Svea Rike, d v s Sverige.

  4. Jag tyckr det jobbigare att man ska bli ett varumärke. (exempel http://www.akademssr.se/text/skapa-ditt-eget-varumarke-och-vaga-vara-dig-sjalv http://www.insightlab.se/produkter/aktuella-kampanjer/ditt-eget-varumarke.html ) och passa in i nån jobbig arbetslinje.

    Jag gör noc en miljon saker som skulle förstöra mitt “varumärke” eftersom jag är människa…

  5. Personligen förstår jag inte varför folk blir så provocerade av ordet “hen”. Det är ett praktiskt alternativ för de sammanhang där könen inte är uppenbara eller spelar någon roll (kanske särskilt praktiskt på internet där könsneutrala smeknamn ofta används), samt för de som inte känner sig bekväma med att använda antingen hon eller han (alla känner ingen uppenbar tillhörighet till endera könet, till exempel). Det handlar inte om att säga att vare sig män eller kvinnor är bättre eller sämre, utan om att könet kanske inte alltid är det viktigaste man kan säga om en människa.

    Men, i det stora hela så tycker jag inte att det är en såvärst stor grej.

    • Jag kan se en poäng i att ha ett neutralt ord för att slippa skriva “han eller hon”. Däremot provoceras jag en aning av dem som anser att man ska kalla barn för hen trots att det inte råder någon tvekan om vilket kön barnet har. Jag skulle vilja veta vad vitsen är. Oavsett om personalen använder hen vet de ju om det är en han eller hon, så att det skulle göra bemötandet annorlunda tror jag inte för ett ögonblick. Det som provocerar är att detta känns som en fullständigt idiotisk pedagogik som jag förväntas gilla för att inte bli stämplad som konservativ surgubbe (eller surhen kanske).

      • så det skulle bara enklare att skriva hen i.st.f han/hon. Men han är väl det enklaste eftersom o sitter närmare n på tangentbordet (e och o har samma avstånd till h).
        Om man menar en viss person av ett tvåkönat par, ska man då skriva: hen som inte har snippa, eller hen med snippa, i.st.f. bara han eller hon?
        Snippa i sig kan ju vara användbart för att det rimmar på pippa, men vi har ju redan glippa…

    • Men varför skall vi hitta på ett nytt ord när svenskan redan har ett könsneutralt alternativ till hon/han. Om jag skall nämna en person som jag inte vet könet på, eller av någon anledning inte vill eller får könsbestämma, så har jag inga problem att beskriva denne utan att använda “hen”.
      Såg du det femte ordet från slutet i förra meningen? Det är en könsneutral benämning av en person i bestämd form. Det fungerar jättebra.

      • Men nu är det så att “denne” är maskulin form. Här passar “denna” in som är feminin och som numera används för alla ord i många lägen.

  6. Du har så rätt, man undrar vilka det är som inte tänkt, utan bara låtit munnen gå.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s