Avstå. För att jag kan.

Ofta möter man i reklamen uttryck som att man ska köpa någon vara till sig själv för att man är värd det, för att man ska unna sig något extra. Att ge efter för de egna begären görs till en helt legitim svaghet. Till och med får det klangen av att man är snål och ogenerös mot sig själv om man inte skaffar sig lite extra god doft eller mättar hungern med tilltugg. NU.

Den tid som Frälsningsarmén i Sverige är inne i nu vädjar till det rakt motsatta. Avstå. Försaka. Ge bort. Tänk på andra. Stå emot dig själv. Och gör det inte för att bli belönad med en känsla av välbehag och vara duktig. Gör det för att du kan. För att någon annans behov får gå före din egen bekvämlighet.

Tiden som jag syftar på är försakelseveckan och försakelseinsamlingen. Alla soldater och medlemmar får ett brev hem med information om detta. Det handlar i första hand om vår världsvida solidaritet men vem som vill får naturligtvis bidra till insamlingen. Så här skriver jag bland annat i brevet som skickas ut:

Frälsningsarmén finns i mer än 120 länder. Totalt pratar vi över 180 språk. Men det är inte bara språken som skiljer sig mellan våra nästan 15 000 kårer. På många platser saknas nödvändig utrustning. Datorer, lokaler och transportmedel är verktyg som behövs för att utföra ett bra arbete… I årets försakelseinsamling har vi i Sverige fått i uppdrag av internationella högkvarteret att bland soldater och medlemmar samla in 1,9 miljoner kronor (305 kronor per soldat och medlem) till våra bröder och systrar i andra länder.

Jag ska naturligtvis ge min gåva i gudstjänsten på söndag. Jag ger för att jag kan. Och jag skall ge en veckas lön. För att jag kan. För att det ska kännas lite grann. För att behoven är så stora. För att Jesus manar mig. Han som avstod, försakade allt som han med sin mänskliga natur kunde längta efter – ett hem, en familj, ett långt liv… – för att vara lydig sin Fader och bli det offer som med sin renhet kunde besegra synden och ondskan.

Ett sätt att identifiera sig med andras situation är att leva på deras villkor. I blogginlägg den 13-17 mars 2013 beskriver jag hur det var att anta utmaningen att leva under fattigdomsgränsen i fem dagar. Om vi inte klarar av att dela villkoren med fattiga människor i deras enkla mathållning så kan vi efterlikna dem i givande och uppoffring. Det är speciellt gripande att se fattiga människor ge sin offergåva. Till exempel när jag hade tjänst i Ukraina och såg fattigpensionärerna avstå en liten summa, som för dem var ett stort offer, för att ge till kamrater i Liberia.

Vad vill du avstå? Vad manar Gud dig att ge? För att du kan. För att du vill. För att du gör det med glädje och tacksamhet. För att betona det faktum att pengarna i huvudsak går till att stödja grundläggande behov för att våra kamrater i världen ska ha en kår och gemenskap att höra till så kallar vi även insamlingen för ett Internationellt medlemsbidrag.

Om du inte kan gå till en Frälsningsarmékår och ge ditt offer så går det bra att skicka till Pg 900480-5, märk ”försakelseinsamlingen”.

 

Oekologiskt – nej tack!

En kortblogg med denna folkbildningsfilm från Svenska naturskyddsföreningen.

Smakar maten så kostar den. Och det är inte de fattiga i andra länder som ska betala min mat. Det finns fattiga i Sverige också. Hårt arbetande människor har en lön de inte kan försörja en familj på. Eller pensionärer som får mindre och mindre efter ett långt liv i arbete. Ska vi tänka helhet med klimat och livskvalité för alla så ska alla ha råd att köpa bra mat.

Ett gott liv bygger lika mycket på att avstå det som bryter ner som att välja det som ger liv.

Budgetproposition och människosyn

Budgetpropositionen. Jag kan lätt tänka mig mer intressanta ämnen. Har egentligen aldrig ägnat dem någon större tanke. Men det har i några artiklar dykt upp en del intressanta tabeller och förklaringar om vad det senaste förslaget innebär konkret för några kategorier människor.

Och jag försöker nu verkligen hålla mig utanför partipolitiska ställningstaganden och bara tolka vad de ekonomiska prioriteringarna säger om människosyn.

En privatekonom från Swedbank har räknat ut vad de senaste sju årens vägval har gett för resultat. Här visas det att en sjuk får 1547 kr mindre i månaden, en arbetslös 691 mindre. En löntagare mellan 1500 – 2184 kronor mer och en ensamstående förälder med två barn 2770 kr mer (om han/hon har arbete, förmodar jag). (Artikel här i SvD utan grafik med staplar.)

Att arbete ska löna sig är generellt bra. Men när det är på bekostnad av dem som inte kan få ett arbete efter sin förmåga eller de som är sjuka, då är det inte så enkel längre.

Kommentarer som motiverar mer i plånboken till de som arbetar handlar om att konsumtionen behöver hållas uppe. Det är bra för landets ekonomi. En logisk konsekvens blir alltså att det är de som redan har en hög, stabil inkomst för att konsumera som ska kunna konsumera ännu mera. Medan de som har en dålig ekonomi, ja, faktiskt är fattiga, duger inte som konsumenter. De ska leva på välgörenhet.

Är det här bara politik eller är det inte också människosyn? Dessa vägval säger att det högsta värdet en människa har kommer av att man tjänar pengar, konsumera dem på prylar, resor, mat och nöjen. Att vara sjuk eller mindre arbetsför är inte bra för nationalekonomin. De människorna har alltså ett mindre värde. Jag raljerar inte. Jag försöker tolka konsekvensen av vad som prioriteras i vårt gemensamma samhälle.

Jag gör detta utifrån den människosyn som gör anspråk på mig genom min gemenskap med Jesus. Jag tolkar det också utifrån att det är de arbetslösa och sjuka som vi ofta möter på Frälsningsarmén eller i andra kyrkors diakonala arbete. Först kommer de för att få lite ekonomisk nödhjälp. En matkasse. Skolväska till barnen. Pengar till en el-räkning. Sedan kommer de till oss i rehabilitering efter att ha blivit utslagna på arbetsmarknaden. Helt nedbrutna efter att ha förlorat tron på sitt människovärde och ofta med en kropp som kollapsat under oro och stress. Läs bl.a. mer om hur vi kan jobba med detta på hemsidan Frälsningsarmén Visby. (Stöd & omsorg – rehabilitering)

Jag påstår inte att detta på något sätt är enkelt. Jag tror inte heller att det bara är andra skattetekniska formler som är lösningen på människors ekonomiska utsatthet. Jag önskar snarare att det fanns ett bredare folkligt stöd för att de ekonomiska och sociala klyftorna skulle vara mindre. Och att vi ville bidra till det genom att avstå något (läs skattesänkning) som vi inte behöver.

När argumenten kommer att skattepengarna ”är våra egna” och inte statens så missar man ju att vi tillsammans är samhället. Vi betalar skatt för att ur en gemensam pott hjälpa varandra på ett organiserat sätt (s.k. välfärd).

Budgetproposition var det!! Jag ber härmed att få presentera en människovärde proposition som aldrig omförhandlas. ”Med evig kärlek älskar jag dig” säger Gud genom profeten Jeremia 31:3. Jag är en storkonsument av Guds kärlek och nåd.

När detta är skrivet hör jag talas om Medelklassupproret. Det började med en debattartikel och budskapet är bl.a. att skattesänkningar inte leder fram till det som vi behöver i samhället. Artikel i Göteborgs-Posten här.

Tillstå att du behöver avstå

(Följande text finns också publicerad i tidningen Stridsropet nr 4 2013)

Behovet att må bra

Vad får det kosta att må bra, att vara frisk? Vi verkar ha en överdriven tilltro till produkter som kan köpas och misstro mot den förbättring vi kan tillägna oss gratis. Man kan annars undra över att det 2011 såldes kosttillskott för 2.8 miljarder kronor i vårt land. Som kontrast fann jag i en tidningsartikel tidigare i år uppgifter om att det har häpnadsväckande god effekt på hjärnan och det allmänna välbefinnandet att korttidsfasta. Det innebär att endast inta dryck under 16-24 timmar, en till två gånger i veckan. Effekten beskrivs som att man mår bra och blir klartänkt. När frågan ställs varför vi inte hör så mycket om detta så var svaret att läkemedelsindustrin har ju inget att vinna på en så enkel metod.

En sund självkänsla har uppenbart svårt att hävda sig mot smart marknadsföring av mat, dryck, hälsomedel, välbefinnande kurser, kläder och skönhetsprodukter där vi först invaggas i osäkerhet för att sedan erbjudas deras lösning (= produkt) på problemet. Det finns inte mycket pengar att tjäna på en mänsklig livsstil där vi avstår konsumtion, tar paus från internetuppkopplingen och stannar upp för att se att vi är i takt med och har kontakt med Guds plan för våra liv.

När Jesus ändrade sina vanor

Jesus fick både seriösa frågor och syrliga kommentarer kring att han och hans lärjungar gärna lät sig inbjudas till en god måltid och att de inte höll regelbundna fastetider. Hans svar innebar att det skulle bli annorlunda efter påsken. Efter hans död och uppståndelse inträder ny tid. Då kommer lärjungarna att behöva fasta, att avsätta tid och lyhördhet för att höra vad Anden säger. Det nämns inte som et krav, ett påbud utan som en naturlig konsekvens av att de skulle behöva en ny slags klarsyn.

Under Jesu sista dygn i livet ser vi ett koncentrat av vad han avstod ifrån och den klarsyn, den världsförvandling som uppnåddes genom det.

• Han avstod att hindra förrädaren Judas – och tydliggjorde därmed människans rätt till fria val på gott och ont. (Matt 26:20-25)
• Han avstod att skydda Petrus från att förneka honom tre gånger – och tydliggjorde hur mänsklig självsäkerhet behöver brytas ner innan sann storhet kan återupprättas. (Matt 26:30-35, 69-75)
• Han avstod att låta sig försvaras med svärd – för att tydliggöra hur aggression och vapenmakt aldrig kommer åt grundproblemen. (Matt 26:51-54)
• Han avstod från att stiga ner från korset och rädda sig själv undan skammen – för att tydliggöra att människans synd gentemot Gud bara kan försonas genom hans offer och lydnad. (Matt 27:38-44)

Det tillgängliga måste sökas

De lärdomarna, den klarsynen som kommer av allt som Jesus avstod från skulle göra gott i vårt samhälle idag också. Vi kanske kan bidra genom att avstå något, för att få mer tid med och ökad klarsyn från Gud. Det finns inget andligt kosttillskott att köpa. Alla sådana gåvor är gratis, av nåd. Men de måste sökas.

Det handlar inte om mig. Dag 5/ Final day Self Denial week

Så har vi kommit till sista dagen av mitt videobloggande. Jag köpte ju mat för sju dagar så jag har mat för nästan två dagar till av mina 70 kronor. Det engelska namnet på försakelsevecka säger tydligare vad det handlar om: Att neka sig själv, att avstå. Det förnämsta exemplet på det – och det mest överraskande resultatet – handlar videon om.

Länk till videon: http://youtu.be/LVhC3dFnjTA

This is my final day of posting a video blog. The name of the week really says it all: It is about denying yourself something for a higher cause. In the video I will say a bit more about the greatest example of that – and the surprising outcome.

Link to the video here: http://youtu.be/zztgBkCOukY

Gå till kyrkan för bara maten. Dag 4./ Day 4 self denial

Dagens videoblogg anknyter lite till att det är söndag och jag har varit på gudstjänst.

Har du funderat på att anta utmaningen? Om 10 kr/dag verkar för lite så slå på stort, lev i lyx och köp mat för 20-30 kr/dag. Det handlar ju inte om en tävling där den som överlever på minst vinner. Det handlar om att skaffa sig en erfarenhet som gör mig lite mer realistisk inför andra människors situation.

Videobloggens länk: http://youtu.be/fKPHp7AAZv0

Idén att leva under fattigdomsgränsen är ett internationellt initiativ. Länk till en engelsk hemsida finns här. https://www.livebelowtheline.com/

Above is a link to the international campaign Live below the line. In today’s videoblog I share something of what I have lerned and thoughts from going to Sunday meeting at The Salvation Army.

Here is the link to the videoblog: http://youtu.be/R4kyqVlaPOM

Försakelsevecka dag 3. Selfdenial-week Day 3

Jag börjar känna saknaden av färsk frukt och grönsaker. Skalar inte de sköljda morötterna längre. Varför slänga mat? Utan trattkantarellerna, blåbären och det hemlagade äpplemoset hade min mat varit väldigt fantasilös. Nedan finns bild på dagens kvällsmat. Pasta med trattkantarell sås. Där gick min sista lökbit. Pepparmyntte, bröd med ost och äppelmos.

Här är länken till videobloggen. http://youtu.be/j12xCEf7pqM

Link to today’s videoblog. http://youtu.be/QUscFenPopo

My third day on 10 SEK a day. I’m missing fresh fruit and vegetables. Below is a picture of today’s eveningmeal. Pasta with mushroom (picked them myself) sauce. There went my last piece of onion. Peppermint tea, bread with cheesespread and homemade applesauce.

Försakelsevecka på 10 kr dagen. Dag 2/Day 2

Redan andra dagen märker jag att havregrynsgröten på morgonen har en extra delikat smak. Hunger som mättas är njutning.

Jag vill också upplysa om att häftet med information, bibelstudier och även idéer för samlingar med barn finns att ladda ner från Frälsningsarmén medlemssidor. Inloggning från hemsidan.

Videorapport följer här. http://youtu.be/tRnPBVAI-pI

Videoreport from my second day of the self-denial week here. http://youtu.be/4sTsmL3rWEA

Jag nämner i inspelnigen om En god kasse -facebook grupp, och annan artikel här. De ansvariga ungdomarna och deras medhjälpare försakar tid för sig själva och ställer trofast upp varje fredag för andras skull. Här är bilder från dagens insats.

I mention in the videoclip about these young volunteers who organise for customers to donate food which is ditributed through our Social Centre in Stockholm. Pictures from today.

Bråka inte i räddningsbåtarna – rädda de som drunknar!

Min uppmärksamhet fångades av ett debattinlägg mot legalisering av narkotika. (SvD 9 april) Lennart Karlsson, narkotikapolis i Stockholm City går starkt emot tanken att legalisering av droger som t.ex. cannabis skulle hjälpa mot missbruk. Han är också tveksam till substitutprogram, där t.ex. heroinister får metadon. Han skriver bl.a:

”Substitution som en åtgärd för att slippa ta tag i det djupa problemet är fegt och cyniskt. Vi som arbetar i verkligheten ser det riktiga helvetet. Vi räddar livet på överdoserade heroinister. Vi tröstar anhöriga vars cannabisrökande barn tagit livet av sig. Vi får ibland en klapp på axeln av nyktra missbrukare som bekräftar att det var polisernas jagande som till slut motiverade dem till vård. Att avkriminalisera bruk av narkotika skulle vara att ta bort vårt viktigaste verktyg.”

Jag förstår att han vet vad han talar om. Min uppfattning är att han vill få bort fokus från politisk positionering där fackfolk talar för sin egen agenda för att i stället satsa all vår energi på att rädda dem som lider.

Så kommer naturligtvis en replik idag. Fyra debattörer lyfter fram att det är sjukvården som skall behandla beroendesjukdomar och inte rättsväsendet. Att missbrukare behöver vård har jag inte svårt att förstå. Men inlägget lyfter också fram avkriminaliseringen av eget innehav i Portugal som ett positivt exempel.

Jag blir tveksam till vad det inlägget igentligen syftar till. Det låter som att deras egentliga agenda är legalisering. För det finns väl väl ingen som menar att det bara handlar om kriminalisering utan även om vård?

Jag har inte kunskap att ge mig in djupare i debatten som dessa två artiklar tar upp. Frågan handlar ju om vi verkligen vill rädda människor ifrån det helvete på jorden som missbruket innebär. Då borde de debatterande parterna (och listan på inlägg är lång) förena sina krafter i den riktningen. Man skulle rädda de som håller på att drunkna i stället för att bråka med varandra i båtarna.

Det som upprör mig lika mycket som det öppna missbruket och all lögn, bedrägeri, våld och förnedring som det medför är normaliserandet av vanliga människors partydrogande.

Varje gång jag ser vanliga vuxna människor i en TV serie eller på film röka lite gräs (cannabis) för skoj skull – och det blir allt mer vanligt – så blir jag så arg på denna subtila drog propaganda. Detta fanns t.ex. med i ett avsnitt av den annars så välgjorda och tankeväckande TV serien 30 grader i februari. I olika Hollywood produktioner i underhållningsfacket med stabila 40+ människor får man också ofta med detta till synes oskyldiga rökandet.

Varje vettig vuxen, skådespelare eller ej, skulle vägra låta sig användas till en reklampelare för droger. Lennart Karlsson skriver i sitt debattinlägg:

”Narkotika kidnappar hjärnan. Den fria viljan påverkas till narkotikans fördel genom de enorma duschar av vällust som pumpas in i hjärnans signalsystem.”

De fyra debattörerna i dagens inlägg påpekar behovet av nytänkanda men säger inte i klarspråk vilken riktning det nytänkandet skall ta. Är det en frihet att välja att använda centralstimulerande droger för eget bruk utan att det ska vara straffbart?

Att tala om frihet i det sammanhanget är lögn. Varje slag av narkotika kidnappar den fria viljan. Det enda som hjälper är viljan att helt avstå.

Från ord till handling – nu gäller det att avstå

Jag har funderat länge på vad jag skall försaka, avstå. På söndag börjar Frälsningsarméns årliga försakelseinsamling. Det går an att i teorin och med ideologin tala om att vi skall avstå något för att i stället ge pengar till dem som lever i ständig försakelse. Det handlar ju inte heller om att i stundens ingivelse ge vad jag råkar ha i plånboken. Det är en hel vecka av genomtänkta handlingar.

Tänka går väl an. Men nu skall det snart till handling. Till sist måste jag bestämma mig och jag har bestämt mig. Jag skall avstå ost och att äta ute. Jag skall inte storhandla till helgen utan leva på vad som finns i skafferiet. Jag skall minimera tiden vid datorn och ta tid för eftertanke och hjärtats samtal med Gud.

Men detta ger inte så många kronor till dem som har stora möjligheter att komma ur fattigdomen – med vår hjälp. En tanke har återkommit den senaste tiden. Jag skall ge en veckas lön. Den tanken är jag inte så glad åt. Så jag har kommit på en del mindre kännbara alternativ. Men veckolönen återkommer. Så är det när Gud talar genom den helige Ande. Tanken återkommer. Och återkommer. Då ska man lyda. Så då gör jag det. Att släppa kontrollen och praktisera tillit till Gud är på sätt och vis också en försakelse.

Det finns ett mycket fint häfte som vår avdelning för Internationell Utveckling tagit fram. Där presenteras våra partnerländer. Indien, sydvästra territoriet, Södra Afrika, Uganda och Tjeckien. Där finns också Tacksägelse- och böneämnen. Häftena finns på alla Frälsningsarmé kårer men du kan också beställa från mig. tcexpedition@fralsningsarmen.se. Uppge namn och adress.

När jag bodde i Ukraina hade vi också försakelsevecka. De fattiga i öst kunde också avstå. Insamlingen där gick till Frälsningsarmén i Liberia. Detta är inte de stora rubrikernas insamling utan den uthålliga, trofasta, långsiktiga tjänstens arbete.

Pg numret du använder för att skicka in de pengar du avstått ifrån är 90 04 80-5, märk ”försakelseinsamlingen”. Eller bankgiro 900-4805.

Välkommen med in i försakelseveckan.