Vi tror… tankar från en TV gudstjänst

En söndagsgudstjänst på TV toppar under måndagen SVT Plays lista som mest sedda och delade. Det är en god nyhet som är värd att uppmärksammas. Det är ett tecken på att många människor fattar att man ska inte tro på vad som helst.

Det var min 92 årige pappa som först tipsade om den. Han gillade vad han hörde. Gudstjänsten är från församlingen Hillsong i Stockholm. Tidningen Dagen rapporterar också här.

-Det har aldrig hänt förut att en gudstjänst ligger i topp på det här sättet, säger Robert Lundin, webbredaktör på SVT till Dagen.

Vad kan detta bero på? Är det häftig dekor, unga människor och det moderna upplägget som lockar? Eller vad är det som gör att en som inte förstår de engelska sångerna inte bryr sig om det? Ja, det är väl helt enkelt så att Guds hela personlighet träder fram och berör den som ser och som vill tro. Gud Fader, hans son Jesus och den helige Ande känner man igen oavsett förpackning.

Jag fastnade för sången Vi tror som sjöngs mot slutet. Texten bygger på den Apostoliska trosbekännelsen. När trons ord och trons levande verklighet är närvarande så är Gud själv närvarande. Och han når då fram genom TV-rutan. För vi tror inte på sagor eller mänskligt påkomna andliga övningar.

”Vi tror…” så börjar även Frälsningsarméns lärosatser. Vårt credo. En sammanfattning av grundläggande sanningar som Gud uppenbarat. Dem kan du läsa här, med kommentarer.

Du kan själv lyssna på sången som sjöngs i gudstjänsten och följa med i texten. Ta orden i din mun, så att Ordet, Jesus själv, genom tron kan gå från din mun till hjärtat.

(Särskilt glad, och lite nostalgisk, blev jag av att se att filmen som går i bakgrunden är tagen i min gamla hemstad Kiev i Ukraina.)

Har vi tänkt fel kan vi tänka rätt

Så hände det igen. Någon kommenterar en bibeltext och ur de ord som jag ‘känner så väl’ står det plötsligt fram en ny, aktuell sanning. Det här handlar om hur vi lätt hamnar fel i slutsatser om livsfrågorna därför att vi inte bygger dem på grundläggande sanningar och erfarenheter av treenig Gud. Texten nedan är skriven av Nils-Erik Karlsson, soldat i Uppsala kår. Den finns ursprungligen i ett brev som går till Frälsningsarméns bönenätverk Eldsflamman.

Under sina allra sista dagar här på jorden ägnade Jesus mycket tid åt att undervisa både sina lärjungar och andra om många viktiga och grundläggande sanningar. Många av hans åhörare hade frågor, och deras okunskap lyste igenom på olika sätt. Vissa av dem försökte till och med att sätta honom på prov.

Så var det när några sadducéer en dag kom till honom för att diskutera de dödas uppståndelse. Själva trodde de inte på läran om de dödas uppståndelse. Som parti var de mer intresserade av politik än av religion, och de diskuterade mer än gärna med oliktänkande. Nu kom de med syftet att framställa Jesus i så dålig dager som möjligt och i hopp om att han skulle få med den romerska ockupationsmakten att göra. Deras fråga var utstuderad. Vem av de sju männen, som hade varit gifta med denna kvinna, skulle få henne till hustru vid uppståndelsen?

Jesu svar är rakt och tydligt – och avslöjande. Han säger omgående att de totalt missuppfattat vad saken gällde, och som alltid kommer han med ett klargörande och överraskande svar: Ni tänker fel, därför att ni varken kan skriften eller vet något om Guds makt (Matt 22:29).

Först säger Jesus: ”Ni kan inte skriften.” Det är det som är anledningen till att ni tänker fel. Så är det ännu idag. Många av våra misstag och felaktiga beslut beror på att vi inte är insatta i eller förstår Skriften. Ju mer insatta vi är i Skriften, ju större chans har vi att komma rätt. Vi behöver en ledstjärna som ger ljus, vilket vi kan läsa om i Ps 119:105 där det står: Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. Lyktan – Ordet – gör att vi kommer rätt.

Några som konkret fick uppleva det var de två lärjungar som efter Jesu död och uppståndelse mötte honom på vägen till Emmaus. De fick sina ögon öppnade, och de ställer sig själva frågan: Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss? (Luk 24:32). De visste nog vad som stod i Skriften, men nu blev det en upplevd verklighet för dem.

Men Jesus säger också något mer. Han påpekar att ”de inte vet något om Guds makt”. I vår tid, präglad av intellektualism och kunskap, är det lätt att lämna Guds makt åt sidan. Vår erfarenhet av just Guds makt och kraft är inte alltid så stor. Vi litar ofta på oss själva och vår egen förmåga och räknar inte med hans makt och kraft alla gånger vilket vi självfallet borde göra. Då blir det lätt fel.

Paulus talade ofta om Guds makt och Guds kraft. När han kommer till församlingen i Korint säger han: Mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft. (1 Kor 2:4-5).

Risken att tänka fel och handla fel är stor när vi inte är grundade i Skriften och vi inte heller vet något om Guds makt! Garantin för att komma rätt är att både förstå Skriften och tro på Guds makt!

Ar du intresserad av frågan att tolka ”skrifterna”, Bibeln, (vilken är något som ständigt pågår i de kristna kyrkorna)  så kan du läsa de föredrag som nyligen hållits vid Frälsningsarméns internationella Teologi och Etik Symposium. På engelska. Länk här.

När tro ska praktiseras – kan det bli så här

Hur fungerar tro på Gud i praktiken? Det är en mycket relevant fråga. Om nu kristen tro handlar om att ha gemenskap med Jesus och att han finns i våra liv idag, så borde det ju märkas på något sätt. Jo, visst är det så. Därför är jag tacksam för möjligheten att dela detta aktuella exempel. Det är ledarna för Frälsningsarmén i Höganäs som delar sin berättelse från den 3 februari:

Gud är aldrig FÖR sen…

Just nu är vi i Höganäs tacksamma för så mycket.

Imorgon packar vi flyttlasset och flyttar från Vallgatan där Frälsningsarmén har levt och verkat i snart 120 år. Vi är tacksamma till Jesus vad Han har gjort där – för de människor som Han har frälst, helat och upprättat på den platsen. De senaste veckorna har trots försäljning av kårlokalen, präglats av framtidstro och välsignelser. Vår Tacksamhetsgudstjänst den 13 jan besöktes av 70 personer och den var allt annat än dyster och sentimental. Och trots att ny lokal då inte fanns, blev det uppmuntrande och Gud själv fick beröra våra hjärtan. Tack till vår utvecklingschef Christel Lindgren som förde oss genom Gudstjänsten så bra.

I helgen som gick hade vi besök av några från Eldsflamman, Nils-Erik Karlsson, Kjell  Olausson och Ludwig Fontanac, (en grupp som leder bönehelger, min anm.). På lördagskvällen tog vi med oss fanan och ”intog” den nya platsen som Gud har förberett för oss. Vid avslutningsgudstjänsten (som fick bli den sista på Vallgatan) fick en man möta Gud på ett speciellt sätt. I ett mejl berättar han: ”Vilken stark  upplevelse jag fick under förbönen i söndagsens gudstjänst. Jag är glad att  Jesus kallade mig till botbänken.” Han fick böja knä vid vår böneplats och  möta och överlämna sig till Gud på nytt – vilket fantastiskt sätt att avsluta på i  det gamla huset. Gud påminde oss också under helgen om varför vi är i Höganäs genom ordet från Apostlagärningarna 8 som berättar om Filippos som kallas ut på  den öde vägen. Där kom oväntat en man som bad om hjälp att förstå Bibeln.

Ikväll, drygt två veckor efter att vi lämnat det gamla huset, skrevs avtalet för vår nya lokal som Gud verkligen har givit oss – en affärslokal (som inte var ledig för tre veckor sedan). Stort, stort tack till vår förvaltningschef Elisabeth Beckman för allt arbete med avtalet. Lokalen vi flyttar till har ett läge som är handplockat av Herren, en planlösning som kommer att passa perfekt för det vi vill göra och vi förstår att det är Gud som har öppnat denna dörren.

Vi har, sedan vi la ut fastigheterna till försäljning, sagt att Gud aldrig är för sen och det har han verkligen visat. (Ni som känner oss vet att tålamod inte är vår mest ”mogna” frukt). I allt detta har vi dock VETAT att Gud har haft det i sin hand.

Nu vänder vi blad här i Höganäs. Vi ser verkligen fram mot att se vad Gud har i  beredskap för oss. Nu ska vi ägna oss åt våra nyfrälsta och ”snartfrälsta”, åt kontakter som vi har inom räckhåll. Stå gärna med oss i bön!
Med önskan om att Jesus ska ge dig det du behöver.
Marie & Mathias Blomberg,
Kårledare Höganäs

Andlighet för alla – Sömnpiller till barn – Församlingen som politik

Jag har på eftermiddagen läst tre, till synes, vitt skilda artiklar. Men jag ser att de ändå har en gemensam skärningspunkt i en individs identitet. Vad är dina slutsatser?

Professorn och Jesusforskaren Marcus Borg intervjuas i SvD. Han talar bl.a. om all andlighets lika värde, beskriver sig som bekännande (progressiv) kristen – men  jag har svårt att få ihop hans resonemang både teologisk, andligt och rationellt. Läs artikeln här.

Jag får känslan av att han beskriver en människas egen väg till andlig förnyelse; gott och väl med Jesus som den mest anmärkningsväda människan, men jag ser inte kärnan i kristen tro: Att Jesus är Gud som människa, som dör och uppstår för att ge oss liv. Ett pånyttfött liv som är en mirakulös gåva.

Är kristen tro bara en andlig produkt, en godhetstradition, en ideologi?

Den andra artikeln berättar om barns pillerförbrukning – som i sig är symtom på en samhällssjukdom.

Det återges skrämmande fakta om den ökande konsumtionen av sömnmedel bland barn. Läs här . Artikeln har fler intressanta länkar. Mest upprörd blir jag av att det uppenbart är läkemedelsindustrin som driver på utvecklingen. De erbjuder föräldrar till synes enkla lösningar på komplexa problem.

Vad är vårt gemensamma ansvar för barnen, familjerna?

Till sist har Joel Halldorf skrivit mycket gott och hoppfullt om var vi kan finna visioner och idéer för vår tid när de inte längre återfinns i politiken. ( Tdningen Sändaren, läs här.) Han refererar till Nina Björks bok Lycklig i alla sina dagar och landar i den kristna församlingen som en plats för en hälsosam gemenskap och en sund människouppfattning.

Det som jag ser gemensamt för frågorna i de tre artiklarna är den mänskliga identiteten. Vad gör mig till den jag är? Hur får jag balans och trygghet och en sund identitet? Referensramarna som erbjuds på den stora marknaden handlar om:

– Vad äger jag? – Vad gör jag? – Vad åtrår jag? – Hur mår jag? – Hur ser jag ut?

Det finns många erbjudanden som vill möte de behoven, men grundläggande frågan är: VEM ÄR JAG?

Inget är så vackert och stort som att vara Guds barn. Johannesevangeliet 1:12 Och vår djupaste identitet formas utifrån den eller det vi tillber. Vi får tillbe en (1) Gud i ande och sanning. Joh:4:21-24.

Det är nog därför jag mår så bra. Pris ske Gud!

Mindfulness – vad fyller man sitt sinne med då?

Ett kort svar på rubrikens fråga är att man praktiserar en västerländsk variant av buddhism där man mer eller mndre försöker skala bort det religiösa innehållet och göra det till en terapeutisk teknik.

Det är tidningen NOD (utgiven av Örebro Missionsskola) som i nr 1/2012 tar upp detta viktiga ämne. Jag vill rekommendera alla som kommer i kontakt med eller funderar kring mindfulness att skaffa tidningen.

Göran Sahlberg sätter frågan i ett historiskt perspektiv. Om hur ”materialistisk västerländsk beteendeterapi gift sig med österländsk andlighet”. Han ger en översikt genom 1900-talet och om hur vi hamnat i nutid där psykologen övertagit zenbuddhist mästarens roll.

Lars Johansson har ett par artiklar och ser sakligt på frågan om mindfulness och kristen tro verkligen kan förenas. I mindfulness tränar man sig att ”på ett icke-dömande sätt observera innehållet i den kontinuerliga strömmen av tankar , känslor, fantasier, minnen, kroppsliga sensationer, begär och drifter utan att fästa något avseende vid deras värde.” (Citat från Ola Schenström)

Lars slutsatser är att detta leder in i självupptagenhet och att meditation i västerländsk variant handlar om att uppnå världsliga och självförverkligande mål och inte andliga. Därför blir den också lätt ett offer för kommersialism. En annan sida är att ansvaret för att ta itu med den stress som uppstår som en effekt av dålig arbetsmiljö, nedskärningar och besparingar läggs på individen och inte på de som är ansvariga för den undermåliga själsliga arbetsmiljön.

En mycket intressant personlig berättelse delas av Grethe Livbjerg. Hon beskriver sina ärliga försök att kombinera yoga, zen och kristen meditation. Men goda intentioner räckte inte. Slutsatsen blir att hon ser hur naiv hon var som trodde att det gick.

”Den så kallade ”husmodersyogan” är inte så oskyldig som många tror. Det man gör med kroppen öppnar också sinnet för främmande lärdomar.”

Hon fortsätter att berätta om vad som hände:

”Under ett kvällssamtal (på en kurs för retreatledare) presenterades en tanke om att alla religioners meditationer i grunden leder till samma upplevelse. Ingen motsade denna uppfattning.

Jag gick förvirrad upp på mitt rum. Då fick jag en stark upplevelse av Kristi kärlek. Jag insåg med stor klarhet att det, trots alla likheter, finns avgörande skillnader mellan kristen bön och all annan meditation.

I zenmeditationen ger man sig ut på en upptäcktsresa, men i ensamhet. Den kristna bönen kan liknas vid en bröllopsresa där allt går i kärlekens tecken.”

Tidningen ger också röst åt den som blev illa åtgången i församlingsarbetet och där mindfulness övningar blev en del av vägen tillbaka.

Jag har hört kommentaren om att mindfulness i stort sett är samma sak som Jesus menar när han talar om att leva i nuet och säger ”gör er inga bekymmer”. (Matteusevangeliet 6:31 och omgivande verser.) Min slutsats blir då genast varför vi skall överge originalet och försöka klä ut buddhismen i kristna kläder. När vi tar ett lösryckt Jesus ord så går vi även ofta miste om de viktigare, grundläggande sanningarna. Han fortsätter nämligen med att säga ”Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” (Matt. 6:33) ”Han” är i detta sammanhang min och Jesu Fader i himmelen, som jag kan ha en relation med. Inte en filosofisk lärare vid namn Buddha.”Först” är inte detsamma som att jämställa.

Till sist vill jag också understryka att detta om buddhistisk tro i sekulära kläder, som yoga och mindfulness, inte endast är en privat fråga. Pekka Mellgård noterar i sin artikel att detta också får sitt uttryck i behandlingsformer som tas upp på våra sjukhus. Landstingen tar in asiatisk andlighet där kristen tro och förbön aldrig skulle få platsa.

I ett reportage i ABC Nytt (4 april) berättades det om en skola som erbjöd yoga för barnen. Det betonades att det är helt fritt från religion. Så grundlurade de är.

Än en gång aktualliseras den urgamla frågan: Vilken gud skall du tillhöra och tillbe? Handlar det om upplevelser kring jag och mig och mitt? Eller närmar du dig ett Du, en evig treenig gemenskap som ger av sin fullhet till din tomhet?

Ska vi skaffa oss allt vi kan få?

Några till synes väsensskilda frågor har kommit upp i nyhetsflödet. Det verkar bli majoritet i riksdagen för att ensamstående kvinnor skall få insemineras. (Tidningen Dagen & Svenska Dagbladet) I Rapport berättades det igår om att man i Skåne vill höja ersättningen till kvinnor som donerar ägg. Meningen är att de skall ges till barnlösa par. Region Skånes Etiska Råd vågar hålla emot där politisk populism trycker på. LO har konstaterat att löneskillnaderna ökar. En välbetald arbetares årslön är lika mycket som en välbetald toppchef i näringslivet får på en månad. (Dagens Nyheter)

Jag ser ett underliggande mönster, en attityd som är genomgående i samtliga fall. Människan skaffar sig det hon vill ha om hon kan.

Jag ser det som en konsekvens av att vi upphört med att tolka våra liv, brister och möjligheter, utifrån att vi ständigt skall spegla oss mot Guds fullkomliga och kärleksfulla vilja för oss. Det är inte meningen att vi skall göra allt vi kan göra. Gud har dragit gränser mellan rätt och orätt för att skydda oss. Livet är nu en gång sådant att alla människor får avstå något. Ibland utan att välja det. En del måste avstå något som tas ifrån dem. En del gör mogna avväganden och avstår något som finns inom räckhåll.

Många par har fått avstå egna biologiska barn för deras kroppar säger nej. Många tvingas avstå barnen för att de tas ifrån dem genom döden. En del får fly för sina liv och avstå sitt hemland. Andra avstår välbetalda yrkeskarriärer för att tjäna sina medmänniskor i kyrkans/Frälsningsarméns tjänst. En del får avstå favoritmat för att de är allergiska. Andra avstår mat och konsumtion för att kunna ge mer till de nödlidande.

Att avstå något attraktivt går emot människans natur. Vi vill ha allt det som vi tror förhöjer vår livsnjutning och tillfredsställer våra behov. Men, lever vi vända mot Gud ser vi att det finns en gudomlig, förvandlande välsignelse i att avstå det som finns inom räckhåll men bortom den gräns som Gud har satt för hans vilja.  I detta är Jesus en levande förebild. Läs t.ex. Filipperbrevet 2:5-11.

Det handlar inte om att barn som växer upp med en mamma och en okänd far inte får ett bra liv. De är önskade och älskade. Det handlar inte om att lönesättning är ett sätt att kombinera människor med spetskompetens till stora utmaningar. Det handlar om att människan kränger av sig den begränsning som Gud lagt ner i mänskligt liv eller att vi tar oss rättigheter bara för att vi har makt att göra det.

Jag är medveten om att vår värld ser ut så som nyheterna nu skildrar den. Det är oerhört starka krafter och finansiella intressen som spelar på människans behov av att behaga sig själv. För att stå emot det räcker det inte att tro på en Gud. Vi behöver leva överlåtna till Gud, i den rika andliga fullhet som kommer av Guds Ande i mig. Då är barnlöshetens och ensamhetens smärta fortfarande stor. Makt att besluta om pengar som kommer mig till del är lika lockande. Men jag får insikt i värdet av att avstå. Jag får insikt i att livet inte endast handlar om mig utan att jag blir komplett först i ett utbyte med andra. Det finns frid i vetskapen om att Guds givna gränser finns där för att skydda människans evighetssjäl.

Det sjunger om Whitney

Det var en stark upplevelse att vara med om Whitney Hustons begravningsgudstjänst i går. Det var gospel. Närvaro. Passion. Liv.

Den stora gospelkören kopplade ihop lovsång och sorgelåt med sitt uttrycksfulla framförande. Det tog tag i mig på en gång. Kanske för att det är något av min favoritmusik när det gäller att uttrycka något som behöver mer än ord. Men det var också så äkta. Så på riktigt.

Det handlade om en männsika och hennes liv. Inte en världskändis. Det påpekas riktigt i SvD att den ensamma kameran hade betydelse för att man var med om en äkta hyllning. Där fanns inga speciella producentrgrepp eller bildregi utan bara en inbjudan att vara med.

Minnesorden gällde en människa som berört kollegor, vänner och familj med sin unika person och talang. Sångerna var om Witney, livet och Gud. Det var vittnesbörds- och väckelsemöte mitt i alltihopa. Stevie Wonder, min alla tiders favorit, nämnde i förbigående om att vi skall vara beredda för Jeus återkomst. Med den gudsnärvaron i sitt liv är det helt naturligt att en hel del av hans sånger har både lovsångston i sig och profetisk karaktär. (T.ex. album som Songs in the key of life och Innervisions. Jag måste sätta på mina gamla LP plattor!)

Jag noterade också att det fanns en bekant symbol på det röda tygskynket som hängde över pulpeten i Baptistkyrkan. Ett kors i kombination med en krona. Lite annan design än den vi har i Frälsningsarmén (se bild.), men med samma innebörd.

Genom tron på Jesu död, vad hans kors står för, så får jag ta emot Härlighetens krona – eller Rättfärdighetens segerkrans som den nuvarande översättnigen av 2 Timoteusbrevet 4:8 säger.

Mitt i alla djupa, innerliga och tacksamma ord om Whitney så fanns ju också medvetandet om de många tragiska årens missbruk. Jag är nog inte den ende som tänker – varför blev det så? Hon kunde dela sin orubbliga förtröstan på Jesus och hade alltid sin Bibel med sig, varför befriade Gud henne inte då från drogernas djävulska nedbrytande makt?

Jag ska inte spekulera i saker jag inte vet något om men en sak gav begravningshögtiden besked om. Oavsett vilka svagheter en människa bär med sig i livet och vilka sorger vi kan ha orsakat oss själva och andra så blir aldrig den sviken som håller fast vid Guds löften.

Därför sjunger det fortfarande om Whitney både på jorden och i himmelen. Jag tror att Jesus själv sjunger för henne, med ett spänstigt vibrato, I, I, I will always love you, ou, ou.

Videoklipp finns att se från bl.a. BBC och CNN.

Aningslös andlighet

Det är ju inget nytt att männsikor tror på andeväsen. Svenska Dagbladet redovisar idag en undersökning om huruvida folk tror på ”spöken”,  på att människor går igen eller att man kan ha kontakt med, förnimmelse av en död person.

Ett citat av universitetsadjunkt Sara Duppils är säkert tidstypiskt. Hon kommenterar att 311 000 tittare såg Sjuans program ”Det okända” för en vecka sedan.

”När människor tittar på sådana program blir det som en bekräftelse på deras tro. Jag tycker att det är helt jämförbart med gudstjänsterna som sänds på SVT.”

Helt jämförbart? Jag har faktiskt aldrig tänkt på hur mycket tro som bekräftas i olika slags program och företeelser. Söndagsutflykten till shoppingcentret kan ju också bli en slags kulthandling som ersätter familjegemenskapen i kyrkan. Handlar det bara om att tro på vadsomhelst? Eller har människor en tro som styr deras liv utan att de ens vet om det?

Nog vill jag hoppas på att människor vågar ställa lite högre förväntningar på den andlighet de vill ha i sina liv. Utan att gå in på alla varianter av destruktiv andlighet så borde varje andligt intresserad person ställa några kvalitetskrav. Man bör ju minst veta vem anden kommer ifrån och inte naivt tro att jag som människa kan kontrollera den osynliga världen efter mitt behag.

Kristen tro är mycket andlig. Den Helige Ande är en del av treening Gud. Det är Jesus ande som bor i varje människa som har tagit emot syndernas förlåtelse i Jesu namn. Det är helt tydligt och klart att den Ande som kommer från Gud, är god, evig och samverkar med oss så att vi blir lika Jesus och inte någon annan.

Vill du ha lite god vägledning i sunt och sant om en god ande så läs Johannes första brev, början av kapitel 4. Kriteriet som ges är vem anden erkänner som herre.

Ett exempel i den unga kristna kyrkan på hur det går när Guds Ande möter andra andar finns i Apostlagärningarna kapitel 19:11-20. Guds Ande helar sjuka genom Paulus. Det ledde till en konfrontation med onda andar. En del som nyss blivit kristna erkände tidigare trolldom och deras litteratur i ämnet brändes.

Religionsvetare konstaterar alltså att det finns ett ökat intresse för tron på andar. Det är viktigt för mig (och underbart) att kunna säga att kristen tro, och Frälsningsarméns existens, inte handlar om andliga intressen utan en livsförvandlande gemenskap med treening Gud. Ande, kropp och själ i en god gemenskap.

Schlager och Frälsningsarmén

Det här är ett sammanhang som passar oss.

Och då tänker jag inte på att Frälsningsarmén i sin engelska ungdom gärna tog upp Music Hall artisternas slagdängor för att sätta frälsningsbudskapets text till dem.

I Expressens Schlager Guide finns nu vår första helsides annons inne som berättar om allt som vi gör. Spännande läsning för alla som inte vet vad som finns bakom julgrytan. Säkert upplysande för många frälsningssoldater också som inte har hela-landet-perspektivet.

För att inte riskera att hamna i facket av entreprenörer av social verksamhet är rubriken tydlig och klar: Tron är bara halva sanningen.

Vi annonserar inte i kristna tidningar. Det är ju som att ge bagarbarnen bullar. Det är ju en urkristen insikt att tro och handling är två sidor av samma mynt. Eller två händer på samma kropp. Eller samma par händer som lyfts i lovsång och till att tjäna med. Peter Halldorf (en av mina favorit medvandrare in i det andliga livets djup och vardag) formulerar det så fint i sin bok Andens folk. En lärjungavandring genom Apostlagärningarna. (Sid 22-23)

”Det är med Kristi kropp, församlingen, som med Kristus: hon vittnar genom vad hon är, mer än genom vad hon säger…. Kyrkans kallelse är att låta världen se – först då kan den tro. Tron är inte en idé man tillägnar sig. Den är en gåva man får av Anden. ”

Annonsen i schlager guiden är bara början. Våra vittnesbörd kommer att dyka upp i fler dagstidningar. Det är inte alls frågan om någon hurra-vad-vi-är-bra ton. Det är konsumentupplysning. Vi vill locka fram den potential till godhet som finns i varje människa. Och vi vill koppla den godheten till tron på en levande Gud.

Till skillnad från schlagerfestival tävlingarna som börjar till helgen så blir ingen utslagen från godhetens scen. Bonus blir det dock för den som möter hela sanningen  i mötet med levande lärjungar och en levande Gud.

För ordningens skull ska jag också nämna att vi endast annonserar i tidningar som ger oss rejäla rabatter. Då räcker det budgeterade beloppet långt och goda nyheter dyker upp bland oroande världshändelser och konsumtionskrävande annonser.

För övrigt var det inget av intresse som jag såg i schlager guiden. Det skulle i så fall vara några recept. Godhet handlar det ju som sagt om.

Ny tjänst 2.

Jag kan inte förklara det på annat sätt än att det ena har lett till det andra. Jag är med i en grupp som i går kom överens om att vi skulle starta upp Familjescouting på vår kår, Templet i Stockholm. Vet du inte vad familjescouting är? Det vet inte vi heller. Men vi upptäckte faktiskt att vi har en mycket sammanhållen bild om vad vi tänker oss att det ska vara.

I Templet har vi under ett halvår bett varje vecka för en gata i vår stadsdel, Östermalm. Vi ber för folket som bor här. Dom vi känner och dom vi inte känner. Ingen av oss kommer ju till Gud med våra böner helt nollställda. Vi är redan trygga i vår tillit till honom. Vi är trygga med oss själva och hur hans kärlek i våra liv oftast får sitt uttryck. Så, självklart kommer Gud på ett eller annat sätt att involvera oss i svaret på våra böner.

Min infallsvinkel är naturligtvis att det är som scout i Frälsningsarmén jag fått många viktiga möten med Gud. Det är också i den verksamheten några av mina viktigaste vänskapsrelationer etablerats.

Så leder det ena till det andra. Jag läste i förbigående om familjescouting i Norge. Något väcktes i mitt hjärta och jag såg liksom för min inre syn att något sådant skulle jag vilja och kunna vara engagerad i. En snabb förfrågan till några soldatkamrater i kåren gav ett positivt gensvar. När vi på stående fot bestämt oss att vi ska träffas för att prata om detta så dök nästa högst lämpliga person upp. Och några dagar senare ännu en nyckelperson som är synnerligen kunnig i att hålla hela processen igång.

Förutom att det är familjescouting som vi tänker oss som ram för att bygga relationer så finns också en metod, en process, med som vi vill använda. Den är utarbetad på Frälsningsarméns Internationella Högkvarter och heter Faith-Based Facilitation.

I söndags när vi satt efter kyrkkaffet och pratade oss samman om vad vi vill uppnå och varför, så prövade vi lite att ha detta material som ett hjälpmedel. Det är inte bara i de fattiga byarna i Asien och Afrika som vi ska räkna med att människor i ett samhälle skall medverka till att själva vara lösningen på sina problem. Det skall bli spännande att här i Stockholm ta upp en dilaog med människor i vår omgivning och då ha vår tro, vår relation med Gud, som modell i kommunikationen.

Så nu har det ena lett till det andra och vi har redan dragit upp riktlinjer för hur det andra ska leda till det tredje. Sedan fortsätter vi att räkna med Gud.