Det är lätt att ge bort andras pengar

Det är lätt att ge bort andras pengar.
Men det är också förståeligt att middagsgästerna reagerade på att olja från Himalayas sluttning, värd en årslön, slösades på Jesus.
Jag kan bara konstatera att denna handling ur Jesus perspektiv hade evighetsvärde. Han skulle snart dö, med mänskligt öga sett en brottslings död, men ur Guds perspektiv en död som blev det synliga offret för att alla människor skall kunna tillgodogöra sig Guds förlåtelse.
Vad är då en profetisk handling värt en årslön jämfört med att mänskligheten under årtusenden skulle kunna tro och förstå att syndernas förlåtelse och evig härlighet skulle finnas inom räckhåll för alla.

Men det där med att så snabbt ha synpunkter på vad andra ska gör med sina pengar, det är också en viktig lärdom. Alla församlingsledare vet att det inte sällan (tack och lov inte alltid) är de som tjänar mest i församlingen som ger minst. Om inte i kronor så i varje fall i proportion till inkomst.
Problemet är ibland att den som är skicklig med finanser och affärer tar med sig det tänkesättet till den kristna gemenskapen. Man betalar för vad man får. Man placerar sina pengar för att de ska ge utdelning. Men Guds rike går famåt med andra förhållningssätt.

Om Gud gett människor ekonomiskt förnuft så är det en gåva som skall användas tillsammans med Andens ledning och i tro på Guds vägledning. (För i grund och botten tillhör hela vårt liv Gud, för att hans goda vilja ska ske genom allt vi är och har.)

En av himmelrikets grundprinciper handlar om att göra det viktigaste först. Det är grunden för att det som sedan följer ska bli välsignat och rätt. Ge först tionde till Gud. Älska först Gud av hela ditt hjärta. Sök först Guds rike. Sedan kommer välsignelse över de tillgångar vi förvaltar. Sedan kan vi rätt älska vår medmänniska och oss själva. Sedan får vi också allt det andra vi behöver.

Innan du har synpunkter på vad andra gör med sina pengar, se först till att du ärar Jesus med att ge regelbundet till hans församling. Om du inte älskar din församling när du börjar att ge kommer du att göra det efter ett tag. För en annan Guds-princip är att där din skatt är, där dina pengar hamnar, där kommer också ditt hjärta att vara.

Marie Willermark

”När Jesus var i Betania och låg till bords i Simon den spetälskes hus, kom det en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt upp flaskan och hällde ut oljan över hans huvud. Några blev upprörda och sade till varandra: ”Varför detta slöseri med oljan? Den kunde man ha sålt för mer än tre hundra denarer och gett till de fattiga.” Och de grälade på henne. Men Jesus sade: ”Låt henne vara! Varför besvärar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och ni kan göra gott mot dem när ni vill. Men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde, hon har i förväg smort min kropp för begravningen. Jag säger er sanningen: Överallt i hela världen där evangeliet förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.””
‭‭Markusevangeliet‬ ‭14‬:‭3‬-‭9‬ ‭SFB15‬‬

Guds omsorg genom djuren

Prövande situationer och svåra perioder i livet kan komma över oss av olika anledningar.

I nyhetssändningarna har vi den senaste veckan blivit smärtsamt påminda om hur människor i Ukraina blev tvungna att hantera det krig som kom över dem. Det är uppenbart att människor behöver varandra men också slående vilket värde det är i att få med sig sina husdjur.

Jesus blir sänd av Anden ut i öknen för att bli frestad av Satan. Det svåra valdes inte bort. Det är när man medvetet stannar kvar i en svår situation som det också blir angeläget att se vilken hjälp Gud utrustar oss med för att komma ut på andra sidan med en djupare insikt och en närmre relation till Gud.

Medan Matteus och Lukas beskriver vad frestelserna i öknen handlar om så ger Markus endast en kort redogörelse för vilken hjälp Jesus hade för att härda ut under de 40 dagarna.

”Då förde Anden ut Jesus i ödemarken, och där stannade han under fyrtio dagar och prövades av Satan. Han levde bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom.” Markus 1:12-13

Allt skapat står till Guds förfogande. När vi går igenom svåra perioder i livet låter Gud både osynliga och synliga änglar, ofta mänskliga sändebud, bli till vår hjälp. Men det är värt att notera att Markus nämner att Jesus levde bland de vilda djuren. Det må ha varit lejon, skorpioner eller mindre hotfulla arter, men jag tror att alla djur blev vänner och sällskap till Guds son där i ödemarken.

Därmed vill jag notera att vi kan tacka Gud för våra husdjur som är många människors bästa vän och tröst. Men vi ska även respektera att mångfalden bland de vilda djuren är en del av Guds skapelse. Därmed skall vi acceptera att deras existens har en mening i den biologiska balansen och vi skall samverka respektfullt med dem.

När framtiden är oviss

Jag är nog inte ensam om att uppleva att framtiden är svårbedömd. Frågor om framtiden handlar om allt från oförutsägbara naturkatastrofer till närliggande utmaningar som barnens hälsa och mat för dagen. Hur skall kriget mot Ukraina utvecklas och hur kommer det att påverka mig och våra länder? Hur mycket ansvar ska jag ta för att säkra min egen välfärd, vad innebär det konkret att jag litar på Guds omsorg och hur planerar vi som församlingsgemenskap inför framtiden?

Jag finner en god uppmuntran i den situation som Markusevangeliet återger och som vi läser när vi närmar oss de 40 dagarnas fastetid innan påsken.

Bröderna Jakob och Johannes har en tydlig bild av sig själva och Jesus. De tycks ha fastnat i en vision av att Jesus skall inta en maktposition och de vill ha platserna närmast honom. Denna framtidsbild är så stark att de inte tycks ta till sig Jesus betydligt mer allvarliga information. Jesus säger att de går mot en tid och en plats då han skall dömas till döden, bli spottad på och piskas. Det är knappast någon attraktiv maktposition han beskriver.

Denna dystra framtidsutsikt avslutas med det märkliga men hoppfulla att han skall uppstå och få liv igen efter tre dagar; men inte ens det får bröderna att fundera på hur Jesus framtidsbild kan passa in i deras vision.

Hur detta samtal utvecklas och hur Jesus hanterar de andra lärjungarnas upprördhet över brödernas ambitioner kan du läsa om i Markus evangelium kapitel 10, vers 32-45. Jag vill dröja klar vid det hoppfulla faktum att Jesus inte blir irriterad eller nedlåtande när våra mänskliga (ibland själviska) framtidsscenario har en annan riktning än det som är Guds tankar för oss och världen.

Veckorna som Jesus delar med sina lärjungar fram till påsken visar på hur han bit för bit tar dem med in i Guds väg genom historien. Guds väg är att ljus och liv segrar över mörker och död. Jesus bjuder också med oss på den vägen och visar att hans makt inte utövas genom att härska och kontrollera utan genom att låta en tjänares sinnelag prägla hur jag använder mina gåvor.

Framtiden är svårbedömd, men framtiden består inte främst av händelser utan av ett liv tillsammans med Jesus.

Jesus samlade då de tolv och förklarade för dem vad som skulle hända med honom. ”Vi är nu på väg till Jerusalem”, sa han. ”Där kommer Människosonen att bli förrådd och överlämnad till översteprästerna och de skriftlärda, och de ska döma honom till döden och överlämna honom till hedningarna. De ska sedan håna honom och spotta på honom, piska honom och till slut döda honom. Men efter tre dagar ska han uppstå.”
Då gick Jakob och Johannes, Sebedaios söner, fram till honom och sa: ”Mästare, vi vill be dig om en sak.”
”Vad vill ni då att jag ska göra för er?” frågade han.
De sa: ”Låt oss få sitta en på höger och en på vänster sida om dig i din härlighet.”

Markus 10:33-37 NUBibeln

Vad är värt ett svärd genom själen?

Vi får ibland glimtar av hur människor som tar ansvar i politiska uppdrag blir utsatta för hat och hot. De som vill verka för ett samhälle med sunda normer inom demokratin blir måltavla för de gränslösa människorna.

Det utmanar mig i att följa Jesus också när motgångar och konflikter möter. Det är frestande att bli en kristen kulturkonsument och blunda för detta grundläggande i livet med Jesus: Gud vill använda mig för att möta andras behov och för att bygga sunda gemenskaper.

När den gamle Symeon profeterar över barnet Jesus så får föräldrarna höra mycket gott om hans framtid. Men det finns ett pris att betala för den som låter sig användas av Gud för att förbättra samhället och människors livsvillkor.

Maria skulle få erfara svärdet genom sin själ. När det onda avslöjas tiger det inte stilla.

Idag ber vi i Frälsningsarmén för officersskolan och att fler personer skall gå in i ett förbund med Gud som frälsningsofficer.

Jag har aldrig känt mig frestad att lämna mitt förbund med Gud. Trots stunder då det varit svårt med inre och yttre kamp så har också själva kampen varit en påminnelse om att det är nu som det får visa sig att Guds väg vinner i omständigheterna. Det är när dilemman uppstår som Guds Ande får en möjlighet att visa mig på rätt och fel i sakfrågorna.

Tveka inte att säga ja till Guds kallelse över ditt liv, om det är som Symeon och Hanna att välsigna människor med de gåvor han gett dig och profetera i din församling eller om det är att utbilda dig till ett heltidsarbete i. För det är alltid så att det ljus som Kristus sprider är starkare och härligare än vad frestaren kan hitta på.

Gud i naturen ! ?

Det är vanligt att känna sig nära Gud i naturen. Vackra vyer, ängens myllrande liv och solnedgången vid havet ger en känsla av den egna litenhet och storheten, ja nästan heligheten i naturen.

Ibland kan vi höra att människor avstår kyrkans gemenskap och gudstjänst för man känner sig närmre Gud i naturen. Det låter religiöst men vittnar om att man inte känner Gud och inte vet hur han uppenbarar sig.

När jag själv går ut i naturen så har jag med mig min erfarenhet av livet med Jesus. Kretsloppet av liv och död i naturen förstärker det jag tror på och har erfarit. Utan denna gemenskap med Gud kan min upplevelse av det stora och sköna övergå till panteism, att naturen i sig är besjälad med gudomlighet, i stället för att vara ett sätt på vilket Skaparen visar något av sitt väsen och sin kärlek.

I slutet på Matteus evangelium kapitel 14 ser vi en av många situationer då Jesus och lärjungarna är ute i naturen. Många människor har följt med honom ut i det fria där han botar de sjuka. Sedan sitter folket i gräset och tusentals blir mättade av några bröd och fiskar. Efter det går Jesus upp på ett berg för att be. Berg och bön är en vanlig kombination.

Samtidigt är lärjungarna i en båt på Gennesarets sjö. Det är ingen lugn, vacker tur där skönheten vittnar om Gud utan det blåser upp till storm så att de blir rädda. Den händelsen får mig att reflektera över hur riskabelt det kan vara att låta naturen dominera min bild av Gud. Bilden av Gud blir då lika opålitlig som vädret och det förändrade klimatet. De soliga dagarnas och vackra vyernas tro saknar substans när oväder drar in eller krig skapar ruiner av tidigare vackra samhällen.

När vågorna gick höga på sjön kom Jesus gående mot båten. Petrus fick en impuls att vilja gå på vattnet till Jesus. Jesus sa ”kom!” och Petrus gick en bit innan vågorna blev mer verkliga än Jesus närvaro. Man skulle kunna tänka sig att de hårda naturkrafterna tog död på Petrus tro, men framtiden visade på något annat. Detta var en av flera erfarenheter av att tron formas också vid personliga misslyckanden.

Jesus utsträckta hand till Petrus säger oss att Gud är trofast och närvarande även när yttre oväder eller inre stormar drabbar oss. Petrus får höra rakt på sak från Jesus att det var hans tvivel som fick honom att sjunka, men helheten av erfarenheten var att alla i båten insåg att Jesus verkligen var Guds son.

Lika lite som mina starka naturupplevelser kan skapa en sund tro på Gud (även om det kan vara en början) så är motgångar och tvivel inte slutet på min gemenskap med Jesus. Han sträcker alltid ut sin hand och jag får ta den mitt i stormen.

Under tiden hade båten råkat i svårigheter långt ute på sjön. Det blåste upp, och båten kämpade mot vågorna i motvinden. Strax innan det började ljusna kom sedan Jesus till dem, gående på vattnet. Då hans lärjungar fick se honom gå på sjön blev de förskräckta, för de trodde det var ett spöke, och de skrek av rädsla.
Men Jesus talade genast till dem och sa: ”Lugna er, det är jag. Var inte rädda.”
Då svarade Petrus honom: ”Herre, om det verkligen är du, så säg till mig att komma till dig på vattnet.”  ”Ja”, sa Jesus. ”Kom!”
Matteus 14:24-29 Nu Bibeln

Handling som bekräftar orden

Det är sorgligt, och en saknad, att vi har tvingats bli misstänksamma mot vad människor säger.

Det ringer någon som säger sig vara från banken och de vill korrigera ett fel på mitt konto, men det kan man ju inte lita på. Ledare för stora nationer säger att de vill försvara demokratin, men handlingarna slår ihjäl deras ord när de inte fördömer att parlamenten stormas. Församlingar säger att alla som bekänner Jesus som Herre är välkomna, men när en ung människa säger att hen både är frälst och inte orkar avstå attraktionen till det egna könet, så svalnar kärleken från många i församlingen.

Många judiska ledare hade svårt för det Jesus sa när han kallade Gud sin Far och även menade att han kunde göra de gärningar som hans Far ville ha gjort. Jesus gick så långt att han erkände att det räckte inte med att han själv vittnade om sitt ursprung. Han påpekade också att en annan respekterad person, Johannes Döparen, vittnade om vem han var men hans utpekande av Jesus var inte det slutliga argumentet.

Vi som lever nu har lärt oss att Jesus ord är att lita på, men vi kan nog identifiera oss med det grupptryck som fanns från de judiska ledarna att ifrågasätta vad Jesus sa om sig själv. Jesus höjer ribban för bevisbördan och säger att ord måste bekräftas med handling. Han gjorde under och tecken – stort, men det kan ju vissa profeter och magiker också göra. Han förlät synder så att människor befriades från sin skuldbörda, men det kunde ifrågasättas genom att säga att Jesus inte var Gud och därmed var hans förlåtelse inte giltig.

Till slut talar Jesus om att det finns en gärning som han gör som bevisar vem han är och som inte kan bortförklaras eller göras av någon annan. Teologen N.T. Wright uttrycker det så här i sin kommentar till Johannesevangeliet:

”Det mest häpnadsväckande som Fadern gör, och som han visar att hans son kan göra tillsammans med honom och i hans ställe, är följande. Han ger liv åt de döda.

Vi ska inte vara rädda för att använda ord som hänvisar till att Jesu genom sin Ande i oss har makt att ge liv in i sammanhang där tron dött, där livsgnistan dött, där ljuset slocknat i själen och uppgivenhet tar sitt stryptag. Vi kan lita på Jesu ord därför han bevisar sin kärlek till oss genom att ta vår synd, förtvivlan och svaghet i sin försonande död på korset. Där besegras mörkret och han bevisar sin auktoritet över allt dött genom att själv uppstå från det döda och ta sin rättmätiga plats på tronen i himlen.

Jesus slutför sitt uppdrag genom att på ett häpnadsväckande sätt visa i handling att hans ord är att lita på. Därför är min strävan att låta Jesu ord förbli i mig så att samstämmigheten mellan mina ord och mitt liv är intakt.

” Jag har ett starkare vittnesbörd än Johannes. För de verk min Fader har gett mig att slutföra och som jag gör, de vittnar om att han har sänt mig.”

Joh. 5:31 NuB

En gång till

‘En gång till!’ Det är inte endast barn som vill upprepa erfarenheter som ger dem glädje, som får dem att känna liv och lust. Vi vuxna njuter oftare av favoritmat, vi återbesöker platser där vi mår bra och spelar ofta favoritmusiken som lyfter eller tröstar oss.

Jesus var fylld av den Helige Ande redan i moderlivet. Han behövde inte mottagandet av Anden vid dopet men Gud såg det som viktigt att synliggöra denna verklighet, ’en gång till’.

Johannes Döparen fick bekräftelse att hans uppdrag var fullbordat, folket fick bekräftelse genom Guds röst från himlen och Jesus själv blev bekräftad och säkert uppmuntrad att höra att han var älskad. Det var en viktig utrustning inför nästa steg, där ensamhet och frestelser väntade.

Om du idag förnimmer att den Helige Ande vill beröra och fylla dig på nytt, om du hör Guds röst säga igen att du är hans älskade barn så ta emot det. Låt dig uppfyllas. Du behöver det. En gång till, igen

”När Jesus sedan steg upp ur vattnet, fick han se himlen öppna sig och Anden sänka sig ner över honom som en duva. Och en röst från himlen sa: ”Du är min älskade Son, du är min glädje.””
‭‭Markus‬ ‭1‬:‭10‬-‭11‬ ‭NUB‬‬

Jesus – En sammanfattning

Företag, kommuner, organisation har ofta en fras, en slogan, en tagline som är tänkt att sammanfatta deras syfte och identitet. Jag bor i ”Ljuset vid Vättern” men säger för tydlighetens skull alltid Jönköping.

Vi uppmuntras använda vissa produkter för att ‘jag är värd det’ (because you’re worth it) eller ‘jag älskar det’ (l’m lovin it) eller ‘bara göra det’ (Just do it).

Alla dessa fyndiga sammanfattningar kommer dock i skuggan av den verklighet och det syfte som finns i namnet Jesus Kristus. ”Det skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allting i Kristus, både i himlen och på jorden.” ‭‭Efesierbrevet‬ ‭1‬:‭10‬ ‭NUB‬‬

Den bästa början på ett nytt år är att börja det i Jesu namn, och det betyder något mycket mer än att anamma ett kristet uttryck som en etikett över de kommande dagarna.

Jesus är namnet för Guds son som människa. Både Josef och Maria fick besked från änglar att de skulle kalla barnet Jesus. Gud valde både namn och familj till sig själv när han ville komma och vara som en av oss.  Jesus är namnet som kommer över läpparna på människor i hela världen när man i smärta eller glädje gör anspråk på den kraft till förlåtelse, helande, tröst eller pånyttfödelse som man läst om i de fyra evangelierna.

Kristus är namnet som sammanfattar att Jesus också är uppfyllelsen av alla profetior om den konung, Messias, som Gud skulle sända för att regera på jorden som i himlen. På korset fullbordade Jesus sitt försoningsuppdrag på jorden och i uppståndelsen bröts mörkrets och dödens makt så att Kristus kan regera i evigheters evigheter.

När Gud sammanfattar allting i himlen och på jorden (det är mycket det!) i Jesus Kristus så ska jag inte göra anspråk på att kunna förklara det här. Paulus uttrycker det också som att ”Han avslöjade nämligen sin hemliga plan för oss – det beslut om Kristus som han från början hade fattat.” ‭‭Efesierbrevet‬ ‭1‬:‭9‬ ‭NUB‬‬

Den hemliga planen Gud hade med Jesus är nu avslöjad men det innebär inte att vi bara kan läsa sista kapitlet på berättelsen och se hur det gick. Vi är nu en levande del av den berättelsen. Våra liv berättar om den oändliga nåden*, den uppsökande kärleken, Guds rättvisa på jorden, den frikännande domen och vissheten om en evighet tillsammans med Jesus Kristus.

När vi önskar varandra ‘Gott nytt år i Jesus namn’ så är det en sammanfattning av en verklighet som vi med Andens hjälp exemplifierar dag för dag. Det är en förunderlig nåd även under 2023.

*Det är idag, nyårsdagen 2023, 250 år sedan John Newtons sång Amazing Grace (Förunderlig nåd) framfördes för första gången vid en nyårsgudstjänst i kyrkan i Olney, England, där John var präst.

Andakt

När den heliga Anden skapar jämställdhet

De flesta sammanhang i vår tid knyter på något sätt an till händelser i Bibeln där Gud interagerar med människor. Det är riktigt att överföra vårt nutida samhälles utmaningar till Guds ord, men det är också en frestelse att övertolka Guds handlingar i historien för att de skall passa in i ämnen som engagerar mig.

När jag läser om den unga Maria och den äldre Elisabet och deras män Josef och Sakarias, så kan jag varken se någon utpräglad feminism eller patriarkala strukturer. Både kvinnors roll och manlig dominans behövs tas upp i kyrkan men Gud säger inget om det i dagens text. Vi förstår att både Maria och Elisabet är starka kvinnor som vågar stå för sina kallelser i familj och samhälle, men deras män upplever inget hot i detta och låter sig inte förminskas.

Maria skyndar till sin släkting Elisabeth redan när hon är ensam om att veta vad som skall ske i hennes kropp och vad fostret hon bär på skall bli. Inte ens Josef tycks veta något ännu. Guds tilltal och kallelse behöver bekräftelse från någon som kan förstå. Mötet mellan de två generationerna av blivande mödrar blir inte något beklagande över vad människor skall säga utan de brister ut i ljudlig lovprisning och glädje mitt i omständigheterna.

”När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av den heliga Anden. Hon ropade högt: ”Välsignad är du bland kvinnorna, och välsignat är barnet du bär! Vilken ära för mig att modern till min Herre kommer på besök! I samma stund som jag hörde din hälsning sparkade barnet till av glädje i min mage. Lycklig är den som trodde, för vad Herren har sagt ska gå i uppfyllelse.” (Lukas 1:41-45 NUB)

Sakarias fanns med i hemmet där i Juda bergsbygder och blev vittne till hur kvinnorna under tre månader (tills Elisabet var nära tiden för att föda sitt barn) delade sina ovanliga erfarenheter och även tog tag i sina vardagsliv. Josef å sin sida blev snart varse vad hans fästmö varit med om och han fick en egen uppenbarelse från Gud om att inte bryta trolovningen.

Jag funderar på vad som kan vara bakgrunden till att man och hustru i dessa två par kan erkänna varandras kallelser och till synes leva ut både sina styrkor och visa sina svagheter. När jag läser texten i år slår det mig något som är grunden för att Gud låter dem bli förebilder för att jämställdhet mellan man och kvinna även kan och skall finnas i mansdominerade kulturer.

Grunden som Gud lägger är att de alla, vid olika tillfällen, fyllts av den heliga Anden. Var och en fick lära sig att ödmjuka sig under Guds vilja och därmed också vara respektfulla mot varandras kallelse. Guds väsen och vilja återspeglas bäst när vi står till Guds förfogande utan att jämföra oss med varandra eller konkurrera som man eller kvinna.

Denna fjärde Advent är min bön att män och kvinnor, barn och vuxna låter sig fyllas av den heliga Anden och genom våra unika personligheter förmedlar Guds välsignelse och glädje till vår omgivning, oavsett våra omständigheter.

Nobelpriset i fysik i all ära…

Innebörden i adventstiden pågår året runt. Guds rike kommer och samtidigt är det redan här. Jesus föddes för 2000 år sedan, han är närvarande på jorden nu genom sin Ande och han skall komma tillbaka.

Denna tro, att Guds personlighet finns tillgänglig och levande mitt ibland oss men ännu inte i sin fullhet, kan ses som fantasi och orealistiskt. Ofta lyfts naturvetenskapen fram som verklig medan det andliga består av obevisbara känslor. Men, i och med att Nobelpriset i fysik har presenterades i år så hör jag en naturvetenskaplig förklaring av hur människans gemenskap med Gud fungerar.

Hör här en kort beskrivning av vad det handlar om i några av jordens minsta beståndsdelar: ”Kvantmekaniken tillåter två eller flera partiklar att stå i förbindelse med varandra, även över oerhört stora avstånd. De sägs vara i något som kallas sammanflätat, eller intrasslat, tillstånd. Om en av dem påverkas, avgör det ödet även för den andra.

Det här strider mot alla vanliga idéer om verkligheten. Hur kan något påverkas av en händelse som inträffar någon annanstans utan att nås av någon form av signal från den? Men inom kvantmekaniken verkar det inte finnas något behov av kommunikation för att koppla ihop de olika delarna i ett system.” (Citat från SVT:s hemsida.)

Sammanflätade även på oerhört långt avstånd. Det som den ena partikeln gör påverkar även den andra. Det finns ingen synlig kommunikation men ändå står de olika delarna i förbindelse med varandra… Visst låter detta bekant för oss som erfarit Guds förlåtelse och fått frid, som tagit emot kärleken från Jesus och som får kraft av den Helige Ande! Visst är detta än slags beskrivning av bönen!

Det som händer bland jordens minsta beståndsdelar, i kvantmekaniken, det händer också i makro världen, i Guds evighetsrike på jorden. Fysikerna kan inte beskriva hur denna sammanflätning av partiklarna går till men konstaterar i experiment att det händer. Likaså är det svårt att teoretiskt förklara hur livet med Jesus fungerar.

Vid tredje Advent tas vi tillbaka två tusen år till Lukas berättelse om Johannes Döparen. Han anger namnen på det politiska och religiösa ledarskapet både vid Jesus födelse och vid tiden när Johannes Döparen träder fram. Han anger tid och plats för Guds personliga inträde i den jordiska världen med att namnge de jordiska härskarna. Lukas markerar därmed att detta händer på riktigt och i en specifik tid. Men de goda nyheterna som kommer med Jesus är inte endast något som hände långt tillbaka i Romarriket. I Lukas andra bok, Apostlagärningarna, berättar han hur Guds rike på jorden också blir goda nyheter för människor i de kommande århundradena och i alla tider. När vi år 2022 hör budskapet om att vända oss bort ifrån det som är självcentrerat och dåligt och börja följa Jesus så är det på riktigt. Vi kan sammanflätas med honom och det är något bra och som räddar människan från det onda, även om vi (som i kvantfysiken) ibland kan uppleva det som ett ”intrasslat” tillstånd.

Jag har blivit så uppmuntrad av att Nobelpristagare har lyckats visa på det som Bibeln och den kristna historien alltid berättat om. Eller vad sägs om följande: ”[Anton Zeilingers] forskargrupp demonstrerade till exempel ett fenomen som kallas kvantteleportation, vilket gör det möjligt att flytta ett kvanttillstånd från en partikel till en annan som befinner sig långt borta.”

Jag ber inte Gud om att teleporteras till en annan plats (som Filippos var med om efter att ha talat med en Etiopisk hovman, Apg. 8:39) utan nöjer mig med att erfara att jag hör ihop med det som hände när ”Quirinius var ståthållare i Syrien” eller ”Pontius Pilatus var ståthållare i Judéen”, samtidigt som mitt liv idag är sammanflätat med treenig Gud och att det även sträcker sig till den evighet som jag skall tillbringa med Kristus efter min jordiska död.

LIVET MED JESUS TAR PRISET!