Principer för ledare

Ett litet häfte låg underst i högen när jag plockade ihop några böcker som kommit till mitt kontor under åren. Korta texter är bra. Lagom som lunchläsning. Extra anknytning fanns i det faktum att vi i år firar 150 år sedan William och Catherine Booth grundade den mission som några år senare fick namnet Frälsningsarmén.

I häftet finns det återgivet ett brev som William Booth skrev till sina Territoriella Ledare i världen på juldagen 1911. Mindre än sju månader innan han ”befordrades till härligheten”. Jaha – det är ju med andra ord ett brev till mig idag också, cirka 104 år senare.

Huvuddelen består av ”principer som är nödvändiga för framgång” – och de gäller i stort sett ännu för varje kristen ledare som ansvarar för att leda andra. Här är några utdrag (fritt översatta av mig) av vad Grundläggaren skriver om kvalitéer som är nödvändiga hos en frälsningsofficer:

1. Först och främst kommer nödvändigheten av att äga ett ANDLIGT LIV. Om du vill ha liv i ditt verksamhetsområde måste du först ha det i varje individ. Kvantitet kan inte ge kvalitet. Du måste ha män och kvinnor som har ett personligt andligt liv.
2. Den andra avgörande frågan för framgångsrik kamp är att lära sig FÄRDIGHETER. Utbildningen behöver också innefatta detaljerna i varje viktig uppgift. Man kan inte överskatta värdet av att lära sig de gedigna grunderna i frälsningsofficerens ansvar. Först måste deras hjärtan vara överlåtna sedan kan du börja instruera deras hjärnor. Fäst deras blickar på arbetet som ligger framför. Gör dem uppmärksamma på deras brister, visa uppskattning för deras begynnande förmågor.
3. Du ska ge GOD VÄGLEDNING till officerarna. Lär känna dem och lyssna inte på skvaller. Ge dem god vägledning i hur de talar, beder, vägleder sina soldater eller utför sina kontorsarbeten i kulisserna. En god ledning handlar också om att opartiskt utföra disciplinära åtgärder.
4. En fjärde avgörande faktor är UPPMUNTRAN. Jag känner ingen soldat eller officer som inte någon gång hemsökts av förtvivlan. Inte minst unga officerare kan drabbas av frestelsen att ge upp. I sådana stunder är de ’värt ett kungarike’ att en officer med gott inflytande träder in i en sådan stund och lyfter fram de goda kvalitéerna i den bedrövade själen och uppmuntrar honom framåt i livet.
5. En annan viktig kvalité är att finna PASSANDE UPPGIFTER för dem du ansvarar för och se till att de utför sitt uppdrag. Ingen ungdom eller vuxen kan bevara Guds nåd levande för egen del om man inte ständigt försöker hjälpa andra med att bevara sin andliga hälsa.
6. Den sjätte egenskapen som behövs för att en ledare skall forma de salvationister som vi behöver är att vara ETT FÖREDÖME. Visa människorna omkring dig hur de ska vara genom att visa det med ditt eget liv. Hela Frälsningsarméns existens hänger intimt ihop med att vi lever ett Kristuslikt liv.

Så långt William Booth. Det finns inget i det han skriver som inte är tillämpbart i vår tid. Må vara att vissa ordval och exempel är tidstypiska, men ledarskap i kyrkan har sina främsta ingredienser från exempel i Bibeln och inte från managementlitteraturen. Därmed lär jag mig något av föregångare från alla tider.

Boken kan köpas från Frälsningsarmén i England och kostar £1.50. Länk här.

Här finns en länk till mer information om 150-års firandet, kongressen Boundless.

138 skäl att vara glad i sin själ

Nu ska jag hålla mitt löfte från blogginlägget den 2 december och berätta vad slutsumman för nya medlemmar i Frälsningsarmén 2014 är. Med viss reservation. Alla som hanterar statistik vet att det finns alltid någon mer rapport att vänta på. Så reservationen gäller att det kan bara bli bättre.

48 personer har invigts till soldater och 90 har antagits som civilmedlemmar. Det ger en total siffra på 138 personer som valt att markera sin kristna tro och relation till Jesus genom ett konkret ställningstagande. (Vad soldat respektive civilmedlem står för står det om i blogginlägget som jag länkat till ovan.) Personerna är fördelade på 17 kårer (lokala församlingar). Tyvärr har jag inte siffran för juniorsoldater. Det är barn mellan 7 och 14 år som också vet vem dom tror på.

Frälsningssoldater som förbereder sig för en ungdomssamling på Hisingskåren, Göteborg.

Nu har jag i skrivande stund inte funnit siffror från 2013 att jämföra med men min känsla är (om man nu får tala om känslor i samma mening som man talar om statistik) att detta är ett trendbrott. Det är början till fortsatt ökning.

Varför väljer människor i vår tid att så här tydligt markera sin tro? Det är en fråga som kan ha 138 nyanser i svaret. Men den gemensamma nämnaren är att man mött Jesus som en levande verklighet och därmed upptäcker den större verklighet, med evighetsdimensioner, som vi människor är skapade att vara en del av.

Några svar på frågan om vad personlig kristen tro är och varför man väljer Frälsningsarmén som sammanhang, kan du får genom fyra TV gudstjänster som kommer att sändas i februari. De kommer från Västerås kår. Där invigde man i fjol 8 soldater och 13 personer blev civilmedlemmar. Det är högst sannolikt att de i gudstjänsterna kommer att återspegla något av svaret. Det är ju ett nytt liv man får när man tar emot Jesus. Och liv syns ju. Även genom en TV ruta.

Unga soldater från Sverige vid en Europeisk ungdomskongress, tillsammans med Frälsningsarméns världsledare General André Cox och kommendör Silvia Cox.

TV gudstjänsterna sänds den 8, 15 och 22 februari samt 1 mars. Om du inte kan se direkt på SVT2 kl. 10 på söndagarna så finns de efteråt på SVT Play.

103 skäl att gå med i Frälsningsarmén

Det är ett bra och beskrivande uttryck det där att ”gå med i” en organisation. Man rör sig i samma riktning som andra. Man blir tillsammans en ”rörelse”. Man delar ett mål, en riktning. Kanske det har blivit ett gammalt uttryck? Vanligare i vår tid är kanske att man för en stund kan gå med TILL ett evenemang, en kyrka. Man kommer och går så länge det är intressant.

Faktum är att 103 personer under januari till och med oktober 2014 har valt att gå med i Frälsningsarmén. 38 personer har blivit invigda till soldater och 65 antagits som civilmedlemmar. Det ska bli intressant att se vad slutsumman blir för året.

Var och en av de 103 har sina skäl till att på detta sätt bekräfta sin kristna tro och offentligt bekänna sitt sammanhang. De har valt att gå med ett folk som berättar om och exemplifierar vad Guds erbjudande om frälsning från synd och gåva av ett nytt liv innebär. Det första steget är ofta civilmedlem. Andra väljer att från början ta stöd och riktning på sin livsväg genom att bli frälsningssoldater, skriva under sitt förbund med Gud.

De 103 personerna är fördelade på 13 kårer i landet. Under samtliga av de tio månaderna har soldater och civilmedlemmar invigts/antagits. Till och med mitt i sommaren. För juli månad rapporteras en soldat i Västerås och en civilmedlem i Skillingaryd.

Detta är ju ingen tävling så jag vill vara försiktig med siffror som skapar jämförelse, men vi kan väl dela glädjen med Visby kår som invigt fyra soldater och antagit 10 civilmedlemmar. Och lika glada är vi med Vilhelmina kamraterna där en soldat och en civilmedlem valt att gå med.

Anledningen till att det finns både civilmedlemsskap och soldatskap är behovet av tydlighet. ”Att gå med” kan börja med att man trivs bland människorna och tror på Gud men man vill inte ta för stora ord i sin mun. En civilmedlem har den lokala kåren som sin andliga hemvist men frågan om lärjungaskap får mogna. Att vara frälsningssoldat betyder inte att man är färdig och felfri i att följa Jesus. Men man markerar sin inriktning och ser det normala i att ha en tydlig tro och livsstil som speglar det som är sunt och gott. Här finns en länk till hemsidan som förklarar mer.

Ofta är det så att i sammanhang där ”det rör på sig” blir andra nyfikna och undersöker vad anledningen är. Det finns flertal exempel på hur ryktet om Jesus spred sig och folkmassorna strömmade nyfikna till. (Matt. 4:24; 9:26; 9:31). Att vara nyfiken på Frälsningsarmén och varför människor går med där är inte fel. Det kan ju hända att du får höra några av de 103 – eller fler – skälen till att man inte bara går till en kristen aktivitet utan går med i gemenskapens uppdrag och kallelse.

Jag återkommer med ett blogginlägg när slutsumman för året är klar.

Soldatinvigning i Sala

 

Bilden av en frälsningssoldat

Jag har haft en bild på min näthinna den senaste tiden. Men inte förrän idag har det kommit för mig vad det är bilden säger. Bilden visar en vuxen frälsningsmusikant som håller en triangel åt en ung trumslagare. Den vuxne personen är mycket duktig på sitt instrument. En amatör som spelar som ett proffs. Men när de unga musikanterna ska spela tar han den enklast tänkbara uppgiften. Han håller en triangel.

Det blir för mig sinnebilden av vad det innebär att spela eller sjunga eller utföra någon annan uppgift som frälsningssoldat. Samtidigt som man gör sitt allra bästa i sin egen tjänst så står man till förfogande att tjäna dem som behöver hjälp. Man uppmuntrar t.ex. den som är ny i tron. Man finns till förfogande.

Så är det att följa Jesus. Så ska sinnelaget vara hos varje frälsningssoldat. Det handlar inte om personen i just den här bilden utan om funktionen, sinnelaget. Det är gott att sträva efter att hela tiden bli bättre. Som ledare, som musiker, som förvaltare eller vad det kan vara. Men i Guds rike visar sig storheten i hur djupt man är villig att böja sig för att tjäna någon annan. Och allt görs för att ära Gud, för att ta ner honom på jorden.

Den som vill vara stor bland er ska vara de andras tjänare.

Så sa Jesus, enligt Matteusevangeliet 20:26

 

 

 

 

 

 

En bra berättelse och en sann identitet

Att synas i mängden är en vetenskap som PR-byråer ägnar sig åt. Ett svenskt bilmärke började i slutet av januari visa upp sig genom en reklamfilm. Men man talar inte om hur förträfflig bilen är. Man låter Zlatan röra sig i Norrländska vinterskogar och dyka i iskall sjö. Där gör han inga mål. Förmodligen kan han inte mycket om bilar – annat än att köra fort. Men alla känner ju igen honom. Det blir en bra berättelse. (Filmen finns i slutet av texten.)

Vad har du och jag att komma med så att folk vill lyssna på oss? Hur kan vi bli synliga i mängden? Den utmaningen lockar många men det finns å andra sidan inget egenvärde i det. Jag behöver inte synas framför andra. Inte ens Frälsningsarmén behöver synas om det bara handlar om ytligt kändisskap. Men vi har en berättelse som är viktig. En sann berättelse. Den handlar om hur Gud blev människa och att vi kan bli hans barn. Den handlar om hur både självbild och världsbild blir annorlunda när vi förstår att Guds rike har kommit och finns här.

Tillsammans med en kollega var jag på samlingen där Olof Palmes Minnesfond delade ut årets pris till Rosa Taikon. Dagen innan hade Aktuellt haft ett reportage och samtal med min kollega om de rumänska Romernas situation. Under minglet fanns det inte många personer vi kände att prata med. Vi stod i våra uniformer. Och där kommer f.d. ministrar och människorättsprofiler och hälsar. Och samtalar om hur de kanske kan arbeta vidare med Frälsningsarmén i den här frågan.

Jag och kollegan var ju inga personer som någon kände eller brydde sig om. Ingen kan sälja några bilar med vår hjälp. Knappast ens en cykel. Men vi är Frälsningsarmén. Vi gör oss synliga för att allt det som Gud gör genom Jesus ska få händer och fötter och öron och mun. Vi har inte endast en bra berättelse om att Gud är med oss. Vi synliggör den berättelsen, den sanningen.

Och när vi är det vi är och gör det vi gör som en Frälsningsarmé så upphör vi ändå aldrig att vara oss själva som individer. Variation och mångfald har alltid inspirerats av Guds helige Ande. Samtidigt har vi en gemensam identitet vilken beskrivs väldigt bra i våra kärnvärden. Vi är: Välkomnande – Troende – Hjälpande. De tre orden får inte heller bara bli yta. De ska definieras i samtal, praktiseras i mötet med människor och vara förankrade i Guds stora räddningsplan. Vi synliggör berättelsen om Guds kärlek till alla genom att själva vara synliga.

Materiella saker som marknadsförs kan ta till en kändis som ansiktet utåt utan att produkten och personen nödvändigtvis hör ihop. Kristet lärjungaskap kan man däremot aldrig ha någon stand-in för. Där måste identitet och budskap hänga ihop, yttre attribut och personlighet ska harmoniera.  Och, nåd över all nåd, det innebär inte perfektion. En frälsningssoldats uniform signalerar inte att man är felfri. Den säger snarare att Jesus har tagit med mig i den stora berättelsen om förlåtelse från synd och frihet att gå vidare.

(Merparten av texten finns publicerad i Tidningen nr 1/2014, som skickas till alla anställda, civilmedlemmar och frälsningssoldater.)

Med en vision mot år 2020

Sedan några månader lever Frälsningsarmen i Sverige med en ny vision. De närmaste sju åren handlar det om Jesus till alla.
Det kommer inte att vara några problem med att hålla den vid liv. Jesus är outtömlig när det gäller att lära känna honom och hålla efterföljelsen vid liv. Att identifiera vilka dessa ”alla” människor är innebär också ett långsiktigt mål som nås omväxlande i små och stora steg. Sedan har vi det lilla ordet ”till” som rymmer en oändlighet av möjligheter att söka upp, bygga förtroende och fördjupa relationer.

Varför är det så viktigt med Jesus? En väldigt grundläggande faktor för oss är att vi inte skulle kunna heta Frälsningsarmén om det inte fanns frälsning i Jesu namn. Alltså förlåtelse, befrielse, upprättelse från synden och massor med evig kärlek genom ett gott liv som Guds barn.
En annan faktor är att många känner igen Jesu namn utan att känna honom personligen. Man kan likna det vid företeelserna i programmet Antikrundan. Någon kommer med ett arvegods som ingen i familjen direkt vill ha. Men expertens ögon glittrar. Den vanliga prylen visar sig vara en dyrgrip. Så kan Jesus vara en bortglömd del av din historia men blir återupptäckt och får sitt rätta värde. Nästan lika dramatiskt är det i programmets dramaturgi när den dyrt betalda prylen visar sig vara kitsch. Besvikelsen är svår att dölja. Så kan den nyfunna tron på en dyr andlig retreat visa sig innehålla en jesusvariant som bara är ytligt krimskrams.

En länk till hela visionen finns här. Det är formuleringar som vuxit fram under mycket samtal och bön vid olika ledarsamlingar. Vi tror att det är Gud som lägger detta på vårt hjärta. Upplägget är ganska enkelt. Vi konstaterar först att vi går vidare utifrån den identitet och det uppdrag vi redan har. Sedan har vi formulerat något av det som Gud lagt på våra hjärtan, det vi ser förverkligas under de kommande sju åren. Därefter ger vi elva exempel på områden i vår verksamhet där vi vill gå till handling.

Detta är ett dokument som ska få liv genom varje soldat, medlem, verksamhetschef och övriga som vill vara delaktiga. Häftet finns i många exemplar på varje kår och alla ledningsgrupper har på sitt ansvar att identifiera några huvudområden att ta sig an varje år. Ser du ingenting hända så ta själv initiativ där du finns. Glöm inte att låta barnen och de unga vara medarbetare i uppdraget. Det är inte tråkigt att vara med om att gestalta Gud, Faderns generösa, öppna famn och delta i festen när det förlorade blir återfunnet, när det som kasserades i världen visar sig ha det högsta evighetsvärde.

Gud har yppat sin viljas hemlighet för oss…att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och allt på jorden.   Efesierbrevet 1:9-10

Fortsättning på detta tema kommer att följa. Bland annat genom små filmade intervjuer där olika människor berättar om vad Jesus gjort och gör i deras liv.

Här finns en länk till en intervju på engelska med vår världsledare, General André Cox. Den börjar med den dröm, den vision han har.

Varför heter vi inte Frälsningskyrkan?

Det där med namn är ju inte oviktigt för identiteten. Frågan är aktuellt i Sverige för de tre samfund som sedan en tid gått samman och nu har som förslag att heta Gemensam kyrka. (Artikel finns i tidningen Dagen) Namnet har jag ingen synpunkt på.

Varför heter inte mitt samfund Frälsningskyrkan? Det finns naturligtvis en historisk händelse från 1878 då en armé av frivilliga ändrades till frälsningsarmé men kärnan är ändå att namnet fortfarande ska beskriva vad vi är. Och även om vi inte är det så bra som vi skulle önska så säger namnet att det är i den funktionen vi vill leva. Då är vi äkta.

’Kyrka’ har ju blivit ett allmänt begrepp för samfund och i den meningen är vi en kristen kyrka. Vi har våra lärosatser, mötesplatser, gudstjänster och vårt invigda, ordinerade ledarskap. Men, genom namnet vill vi lägga vårt fokus på uppdraget och dess allvar. Människor behöver försonas med Gud och bli frälsta från synd. Den segern vinns inte i en teologisk debatt utan genom praktisk och andlig kamp. Frälsning är möjlig för att Gud älskar oss – medan vi är syndare. Skulle vi heta något annat skulle det i så fall vara kärleksarmén.

Nu till helgen kommer vår världsledare general Linda Bond till Sverige. (Läs info här.) Där har vi det igen, general, militäriska termer. Visst kan man ha synpunkter på det, hur relevant det är och om det distanserar oss till folk i vår tid eller ej. För egen del har jag vuxit ifrån bekymmer om vad andra människor tycker och tänker när de tittar på ytan. Skulle vi formas av opinionen så blev det väl inte mycket kvar av oss.

Avgörande för Frälsningsarmén och mig som frälsningssoldat är att vi är trygga i vårt ursprung, uppdrag och identitet. Vi förvaltar inte ett historiskt monument utan lever i en pågående  uppenbarelse från Gud om hur han vill använda oss idag. Fortfarande gäller att hans försoningserbjudande genom Jesus skall hela, upprätta, förvandla och fylla människor med Andens nya liv. Därav följer också att vi bidrar till ett samhälle där rättvisa och rättfärdighet råder.

När generalen nu kommer så är det ett tillfälle till fest, uppmuntran, utmaning och förnyad överlåtelse. Hon kommer att predika om vad vi är: En armé med ett uppdrag och ett budskap. Men vi är inte färdiga. Så visionen som finns om allt det vi vill uppnå inom de tre områdena utmanar oss. Och till det behöver Gud en armé. Och armén behöver soldater som vill ta kampen. Välkommen!

(Läs mer om visionen här på den internationella hemsidan.)

General Linda Bond

Ateismen blir religiös – men det övertygar inte mig

Jag såg nyss ett program på SVT2 där Richard Dawkins tog oss med på en tur runt om i världen med frågan om meningen med livet. (Länk här tillgänglig 7 dagar.)

Resonemanget utgår från hans ateistiska världsbild och människosyn vilket till sin natur är tämligen teoretisk. Resonemanget och programmet är intressant. Men religionen representeras av Buddhismens sökande inåt efter mening och det hinduistiska kastsamhällets uppgivna syn på livet, där människans plats i samhället inte kan ändras. Den livstolkning som kommer ur den frälsta människans gemenskap med Jesus får inget utrymme.

Det är ateisten i programmet som mest positivt talar om livets mening, skönhet och helighet. Därmed presenteras det egna valet, den egna styrkan och det egna sökandet efter mening som det förnämsta. Livets mening är, enligt dem, en subjektiv upplevelse.

Detta påkostade välproducerade program till trots, så står det sig ändå slätt när det gäller att övertyga mig (må vara att jag är allvarligt partisk) i jämförelse med några korta möten med enkla människor i Lettland som jag hade för några dagar sedan.

Till det sociala centret i Riga kommer dagligen de fattigaste bland de fattiga. Löjtnant Aldona och hennes medarbetare Anita samtalar, söker lösningar ur misär, beder, hjälper praktiskt och gör hembesök. De har gudstjänster där Guds närvaro i bön, sång och bibelord skapar tröst och hopp. De lär människor grundlägande saker som att tvätta sig och ha bordsskick.

Man kan undra hur dessa utsatta människor finner livets mening? Vad får Aldona och Anita att orka, utstråla kärlek och se människor förvandlas? Aldona sa: De känner att vi lider med dem. Vi har räddat människor från att begå självmord. Vi ger dem värdighet och kärlek. Vi ordnar utsidan och Jesus förändrar deras insida.

Eller jag tänker på Revita. För ett år sedan visste hon inte att Frälsningsarmén fanns. Nu är hon soldat. I desperation bad hon Gud om att rädda hennes äktenskap. Om det skedde skulle hon tjäna Gud resten av sitt liv. Slumpen, skulle Dawkins säga, ledde henne till människor och det ena efter det andra skedde.

Hon känner en längtan att hjälpa människor i sin stad Saldus. De behöver någon som kan lyssna och förstå dem. De behöver ett inre helande, att beröras av Guds ljus.

Ateismen skådar i teleskopet och ser miljontals ljusår tillbaka i tiden och ser i mikroskopets lins tillvarons minsta byggstenar. Men de kloka resonemangen förmår ändå inte se vad det är som sker när Jesu kärlek och försoning gör hjärtat rent från synd, vänder förtvivlan till hopp och berör relationer med helande, helig närvaro.

Löjtnant Aldona Vaineike

Ett projekt med problem

Det har ännu en gång blivit en nyhet kring HBTQ frågor och Frälsningsarmén. Denna gång är sammanhanget att föreningen EKHO driver ett projekt ”HBTQ-frågor i Frälsningsarmén” finansierat av bidrag från statliga Ungdomsstyrelsen.

Syftet beskrivs som ”att öppna upp samfundet så att kristna HBTQ personer ska kunna vara, helt och fullt, sig själva och samtidigt vara en aktiv del av Frälsningsarmén i Sverige”. Mer om detta finns beskrivet i tidningen Dagens artikel och ledare idag. Läs här. Kort vill jag bara understryka att hela projektet är igångsatt utan att Frälsningsarméns ledning varit inkopplad eller medveten om vad EKHO vill uppnå eller hur man tänkte gå tillväga.

Nu vill jag ta tillfället att reflektera lite över frågan som alltid, med små variationer, ställs i sammanhang som dessa: Får en homosexuell bli frälsningssoldat? Det är som att fråga: Får en människa bli frälsningssoldat?

Frälsningsarmén består av så många fler människor än de som är frälsningssoldater. I vår vänkrets och i medlemsgrupper finns en stor variation på till vilken grad man delar vår tro och vilka faktorer som gör att man väljer att vara med. Vår hjärtefråga är naturligtvis att alla skall förstå erbjudandet från Gud om att ta emot frälsningen. Vår förhoppning är att många som omfattar vår tro och lära också vill bli lärjungar till Jesus med den livsstil som en frälsningssoldats förbund med Gud innebär. Men soldatskapet är ju inte det enda alternativet eller ett mått på en bättre eller sämre sätt att vara lärjunge.

Olika människor kan av olika orsaker inte omfamna allt som finns i våra lärosatser. Eller de kan inte på ett ärligt sätt gå in i lärjungaskapet med den inriktning som finns i en frälsningssoldats förbund. Jag är övertygad om att frälsta människor kan uppriktigt tjäna och behaga Gud på olika sätt. Det heliga livet är inte en checklista som kyrkan sätter upp utan det är en väg mot Kristuslikhet. Alla kör vi i diket ibland och vi kan även hamna på omvägar. Avgörande för helgelsen är ändå att vi får hjälp att ta oss upp igen och inte tar blicken från Jesus.

Alla människor skall förhoppningsvis känna sig uppriktigt välkomna till Frälsningsarmén. Jag önskar verkligen att ingen känner sig förbisedd eller mindre respekterad för den man är – man, kvinna, utlandsfödd, HBTQ person eller annat. Om man sedan vill eller ”får” bli frälsningssoldat så är det ju ett av flera alternativ när man vill räkna frälsningsarmén som sin församling. Där får vi mötas i ömsesidig respekt för den tro och lära som Frälsningsarmén har men också mötas för att lyssna och lära oss mer om varandra.

Om en soldat inte förmår leva upp till vår lära och livsstil skall vi då göra tron mer allmän och livsstilsidealen mindre konkreta? Eller ska vi uppmuntra varandra att med Andens hjälp växa till i Kristuslikhet? Jag menar att det senare är riktigt.

Visst uppstår det problem när kristen övertygelse kommer till olika slutsatser i kombination med sexuell kärlek eller när kristna ledare behäftade med mänsklig svaghet tar på sig ansvaret att bedöma andra medmänniskors önskemål. Jag kan också konstatera att föreningen EKHO har problem med sitt projekt. Frågan är i hur stor utsträckning det är Frälsningsarméns problem.

Kan nu konstatera, knappt en vecka efter att bloggen ovan skrevs, att fokus flyttat till frågan om statens (ungdomsstyrelsen) inblandning i bibeltolkning. Läs Stefan Gustavsson inlägg i SvD opinion, här.

ABBA, Frälsningsarmén och jag

Det är säkert inte lätt att vara kändis. Många vill ha del av strålglansen som sprids kring dem som får medial uppmärksamhet. Är kändisarna dessutom den fortfarande väldsberömda gruppen ABBA så innebär det ju också en koppling till bra musik och trevliga människor.

Jag och Frälsningsarmén är inte sämre än att vi hoppar på det här tåget nu när SVT sänder en dokumentär i tre delar. (Länk här. Ca 36 min in i avsnitt 2 ser man några bilder från framträdandet med frälsningssoldattjejer i Göteborg.)

Innan gruppen fick sitt korta namn hette de Björn, Benny, Frida och Agneta. De hade 1970/71 en jättehit med sången ”Hej gamle man.” Den handlade om en frälsningssoldat som stod vid torget. Björn Ulveaus, som skrev texten, visade prov på eftertanke och reflekterade kring livsfrågorna redan innan han blev aktiv i föreningen för sekulära humanister.

Att sången låg på svensktoppen sammanföll med att Frälsningsarmén anordnade sitt första Riksungdomsting i Göteborg, januari 1971. Påpassligt nog kontaktades gruppen och de kom för att medverka i Tingets konsert i Konserthuset. Som extra sound till refrängen ville de ha en grupp unga strängmusikanter att sjunga med.  Mer om detta berättas på vår hemsida här – med bilder och musik.

Vad jag också minns av den kvällen är att Göteborgs-Posten gjorde ett reportage och skulle ha några unga frälsningssoldater på en bild. Där hamnade jag med en gitarr i handen. Lyckligtvis hade jag lärt mig två ackord – även om jag inte kunde spela. Men det hördes ju inte på bilden.

Det var en stor kväll för mig. Jag som satte upp bilder på och köpte skivor av Hootenanny Singers när klasskompisarna lärde känna Beatles.

När ABBA sedan vann Eurovisionschlager finalen i Brighton 1974 bodde jag i England och jobbade på Frälsningsarméns barnhem The Haven i London. Jag var mäkta stolt över mina landsmän. Alla tyckte om gruppen och sången. Vår städerska Elsie, som var en riktig cockney dam (hon tjuvrökte på toaletterna) kom på morgonen efter segern och gnolade friskt Waterloo, da da da, da da da, da da da.

Gud välsigne Björn, Benny, Anni-Frid och Agneta! De har bidragit med så mycket bra text och musik om både det lättsamma och svåra i livet. Jag tror att de, i sin goda generositet, bjuder på att andra drar lite nytta av deras strålglans.