Ateismen blir religiös – men det övertygar inte mig

Jag såg nyss ett program på SVT2 där Richard Dawkins tog oss med på en tur runt om i världen med frågan om meningen med livet. (Länk här tillgänglig 7 dagar.)

Resonemanget utgår från hans ateistiska världsbild och människosyn vilket till sin natur är tämligen teoretisk. Resonemanget och programmet är intressant. Men religionen representeras av Buddhismens sökande inåt efter mening och det hinduistiska kastsamhällets uppgivna syn på livet, där människans plats i samhället inte kan ändras. Den livstolkning som kommer ur den frälsta människans gemenskap med Jesus får inget utrymme.

Det är ateisten i programmet som mest positivt talar om livets mening, skönhet och helighet. Därmed presenteras det egna valet, den egna styrkan och det egna sökandet efter mening som det förnämsta. Livets mening är, enligt dem, en subjektiv upplevelse.

Detta påkostade välproducerade program till trots, så står det sig ändå slätt när det gäller att övertyga mig (må vara att jag är allvarligt partisk) i jämförelse med några korta möten med enkla människor i Lettland som jag hade för några dagar sedan.

Till det sociala centret i Riga kommer dagligen de fattigaste bland de fattiga. Löjtnant Aldona och hennes medarbetare Anita samtalar, söker lösningar ur misär, beder, hjälper praktiskt och gör hembesök. De har gudstjänster där Guds närvaro i bön, sång och bibelord skapar tröst och hopp. De lär människor grundlägande saker som att tvätta sig och ha bordsskick.

Man kan undra hur dessa utsatta människor finner livets mening? Vad får Aldona och Anita att orka, utstråla kärlek och se människor förvandlas? Aldona sa: De känner att vi lider med dem. Vi har räddat människor från att begå självmord. Vi ger dem värdighet och kärlek. Vi ordnar utsidan och Jesus förändrar deras insida.

Eller jag tänker på Revita. För ett år sedan visste hon inte att Frälsningsarmén fanns. Nu är hon soldat. I desperation bad hon Gud om att rädda hennes äktenskap. Om det skedde skulle hon tjäna Gud resten av sitt liv. Slumpen, skulle Dawkins säga, ledde henne till människor och det ena efter det andra skedde.

Hon känner en längtan att hjälpa människor i sin stad Saldus. De behöver någon som kan lyssna och förstå dem. De behöver ett inre helande, att beröras av Guds ljus.

Ateismen skådar i teleskopet och ser miljontals ljusår tillbaka i tiden och ser i mikroskopets lins tillvarons minsta byggstenar. Men de kloka resonemangen förmår ändå inte se vad det är som sker när Jesu kärlek och försoning gör hjärtat rent från synd, vänder förtvivlan till hopp och berör relationer med helande, helig närvaro.

Löjtnant Aldona Vaineike???????????????????????????????

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s