Category Archives: Vision 2020 Jesus till alla

Med Jesus vidare i det nya året

Det är oerhört gott och förväntansfullt att gå in i ett nytt år och veta att där framför, finns det varje dag någon som väntar och möter mig med värme. Där finns Gud med en öppen, välkomnande fadersfamn.

Frälsningsarméns Vision 2020 – Jesus till alla vilar på att Jesus lever, är med oss nu och hela tiden är före. Vi får ta emot det som Gud redan har fullbordat, men som vi ännu inte fått upp ögonen för. Aposteln Paulus uttrycker det som att Gud avslöjar en hemlighet – att allt som har med himlen och jorden att göra sammanfattas i Jesus.

I Jesus tydliggör Gud också att vi är sända till andra. Vi läser i Matt 9:35-38 att Jesus vandrade omkring där människor levde och arbetade. Han såg att de var illa medfarna, han fylldes av medlidande och hjälpte dem konkret. Och mitt i det arbetet uppmanade han sina lärjungar att be till Fadern om att sända medarbetare till skörden. Jesus ser inga slitningar med att samtidigt känna omsorg om sig själv och andra, att samtidigt vara helt i nuet och känna ansvar för framtiden. Det är harmoni, att leva i Guds shalom.

Frälsningsarmén fortsätter ännu ett år med de mål och strategiska satsningar som är formulerade i visionen Jesus till alla. Våra handlingar styrs utifrån att vi ser varandras och andras behov. Vi ska ge närvaro,  praktisk hjälp, tid till samtal och förbön. Och vi förbereder oss för att ta emot skörden i Guds rike.

???????????????????????????????

Bön ger liv, finner alltid en väg.

Vi börjar året med att be för:

att de som leder arbetet med visionen lokalt är både stilla inför Herren, kloka i sina beslut och redo till handling efter Guds tilltal,

att vi som är Guds barn välsignas med en förväntan i att möta andra personligt och ansikte mot ansikte,

att varje kår och verksamhet är en välkomnande miljö som vägleder barn, unga och vuxna in i delaktighet och lärjungaskap.

Texten finns publicerad under rubriken Bibel & bön i Stridsropet nr 1/2015

Se människor med Guds vision

Att ha en vision innebär att ha ett seende. Frälsningsarméns Vision 2020 handlar om att se människor.  Men inte i största allmänhet. Utan att se möjliga situationer där vi möts ansikte mot ansikte, och göra verklighet av dem.  Och i det mötet finns Jesus med. Jesus till alla heter visionen.

Detta med ett samfunds eller annan verksamhets vision är ju i och för sig ett internt arbete. Min uppgift som samfundsledare är att hjälpa till med samsyn i hela rörelsen. Vi ska förvisso vara uppmärksamma på oss själva, att vi är en hälsosam gemenskap, men vår kallelse är inte att vara inåtvända utan att se andra människor med Jesu ögon. Och då är det inte längre endast en intern angelägenhet.

“En Armé…upprest av Gud och fylld av den helige Ande” (som formuleringen är i vår internationella vision) finns till för att gestalta närvaron av Guds kärlek i vårt land. Det gör vi ofta tillsammans med andra kyrkor eller samarbetspartners. Därför är alla som vill välkomna att se filmen nedan. Det är en uppföljning av de besök som gjordes på kårer runt om i landet av medlemmarna i Frälsningsarméns ledningsråd.

Vi har naturligtvis mål och strategier att arbeta med. Men de ska också utvecklas från ett VAD vi vill till ett HUR det ska ske. Men framför allt är vår uppgift att ha Guds vision, hans seende bland människor vi möter och vilja komma i ögonhöjd med dem.

Klicka på bilden så kommer du till filmen.

Skärmklipp Jesus t a kårbesök

Här är en länk till hela texten för Vision 2020 – Jesus till alla.

Alla kårer och verksamheter har dessutom fått ett brev med underlag och förslag som tar visionen vidare utifrån tankar som kom upp vid höstens besök på kårerna.

100 års likhet i skillnaderna

Denna vecka finns jag tillsammans med 133 andra ledare från Frälsningsarmén i hela världen. Vi har tagit oss relativt lätt till Singapore för en konferens. Jag kan inte låta bli att sätta detta i perspektiv med att det i år är 100 år sedan 100 skandinaver reste ut i missionens tjänst. De flesta, 50 officerare, var från Sverige. Merparten av dem reste till Asien, den stora världsdel där jag nu befinner mig. Läs mer om detta här, en länk till Bootheum, och se bildspelet nedan.

De hundra reste strax innan första världskriget. Efter en internationell kongress som Frälsningsarmén höll i London strax före krigsutbrottet. De som skulle till Korea och Japan fick ta vägen över Sibirien. Till Indien och Java kom de med båt. De antog nya namn, som passade in i landet de kom till och de gick in för att leva och klä sig som lokalbefolkningen. Medvetna om att de kanske aldrig skulle komma tillbaka hem.

Detta kan inte annat än utmana mig och oss kristna i vår tid. Jag tänker på detta när ledaren för Frälsningsarmén i Korea idag påminde mig att de varje långfredag besöker pionjärernas gravar och ber för deras familjer. Och jag tänker på Bo och Christina Jeppsson, officerare från Sverige, som bara för några veckor sedan kom till Singapore för att åka vidare till Myanmar, där de ska vara ledare för Frälsningsarmén i landet. Det finns samband. Vi hör ihop.

Vad betyder detta när vi i samband med vår Vision 2020 talar om Jesus till alla och om behovet av att finnas i våra storstäders oroliga områden, i förorterna. Vilket språk ska vår tids missionärer lära sig? Hur ska de klä sig? Vad är de beredda att lämna och överlåta sig till? Det finns stora skillnader i hur geografiska avstånd överbryggas nu och då. Den brännande punkten är dock sig ganska lik – har jag tillit till Gud nog för att ge mig in i det okända och stanna där, i förtröstan på att han använder min överlåtelse? Det kanske hålls en ledarkonferens om 100 år då ett samhälle kan spåra sin goda förvandling till de pionjärer som svarade på Guds kallelse att flytta till en annan plats och identifiera sig med ett nytt folk.

Detta får vara en inledande reflektion till några kommande blogginlägg från konferensen.

Att tagas isär och sättas ihop

I min familj finns de som har ett stort tekniskt intresse. Det är mycket användbart men ibland är det på gränsen till nördigt. Min brorson har t.ex. ljudinspelningar på tändkulemotorer (de som ger båtarna deras ”dunk-dunk-dunk”) som han och kompisarna kan/kunde sitta och lyssna på. Men jag blir också imponerad av hans kunskaper.

Med stort intresse och lugn har jag sett honom plocka sönder en motorcykelmotor. Diverse metalldelar ligger utspridda på golvet för att bli genomgångna och rengjorda. Plocka sönder är väl ingen konst. Men att få ihop det igen! Tänk om han står där med motorn ihopskruvad och en bit är över! Förmågan att få allt på plats är beundransvärd. Han vågar plocka isär för han vet att allt kan bli helt igen.

Det är en sund känsla av försiktighet vi människor har när Gud kallar oss att rensa upp i våra liv. Helgelse är inte ett ord som beskriver stämningen i vissa sånger utan Guds åtgärd när vi inte återspeglar Jesus som vi borde. När det så att säga ryker och hackar i maskineriet. Det kan vara att Andens olja består av gamla återanvända rutiner. Eller det kanske till och med har kommit in främmande föremål i våra liv som får ’motorn’ att skära ihop.

Vi som har vandrat med Gud ett tag vet då att det är dags för rengöring. Dags för Mästaren att plocka isär oss, rengöra och sätta ihop oss igen. Men osäkerheten infinner sig ofta – tänk om jag inte blir hel igen? Tänk om mitt liv blir utspridda, oanvändbara spillror av något som varit men inte längre håller ihop?

Osäkerhet är ofta ett viktigt ögonblick av överlåtelse, av att bekräfta tilliten till Guds vilja, kärlek och förmåga att bevara mig. Orsaken och verkligheten bakom denna tillit är sammanfattad i Jesus, i att han och jag är ett. Paulus uppmuntrar oss i detta, inte minst i Efesierbrevet. Gud har haft denna plan från början, att både mänskligheten och vi som individer ska hålla ihop i Jesus. (1:9-10) Det är också värt att repetera att det är inte vår förmåga och våra gärningar som ger oss Andens liv, helgelsens väloljade liv, utan allt är genom Guds nåd. (2:8-9)

Denna bild av att Gud plockar isär oss och sätter ihop oss igen kan i och för sig gälla när vi första gången kommer till Jesus och har mycket i livet som behövs redas ut. Då kan det behöva ta tid att bli hel igen. Men den kan också gälla för min dagliga överlåtelse som inte alls är någon besvärande självrannsakning. Sammansättningen sker i ögonblicket av en sekund – och inte minst som en pågående verklighet – när Guds Ande genomströmmar mig med barnaskapets välsignelser. Jag är hel. Jag är duglig. För jag är Guds barn.

(Den här texten har tidigare publicerats i tidningen Kamratringen.)

Finna frihet på kvinnofängelset

“Varför är jag så olycklig?” frågade en intagen på kvinnofängelset i Ystad. Det är en fråga som civilmedlem Gunnar Bemlander tycker om att höra. Och du kan höra hela hans berättelse i det ca 4 minuter långa videoklippet.

Innan han blev frälst tänkte han om de så kallade kriminella “lås in dom så dom inte kommer ut och stör mig.” Med det ändrade Jesus på.

En man som besöker ett kvinnofängelse tycker jag är en lämplig berättelse med anknytning till Internationella Kvinnodagen den 8 mars. Klicka på bilden så kan du starta film

en.

 

 

Att inte fråga om vad man kan få utan vad man kan ge

”Vi kan inte erbjuda er någon ekonomisk ersättning för det här.”

Repliken kom från en chef på Arbetsförmedlingen och återgavs av kårledaren på Vasakåren, Stockholm, Anne-Lie Marthinussen.

Jag satt och pratade med Anne-Lie en söndag efter gudstjänsten tidigare i år. Hon hade då informerat om att det under nästa vecka skulle starta upp ett samarbete mellan kåren och Arbetsförmedlingen. Målgruppen var arbetslösa ungdomar 19-25 år.

Samtalet mellan parterna hade pågått ett tag och var öppna och positiva. Från kårens ledningsgrupp har man tänkt att en viktig del i uppdraget som Gud har gett dem är att vara förebyggande. Man vill helst inte möta människorna som hjälpsökande i öppenvården eller som hemlösa på härbärget.

Som sagt, dialogen med AF var positiv och öppen. Men Anne-Lie såg en tydlig vaksamhet hos AFs representant när de, som han trodde, förödande orden kom om att de inte hade några pengar att erbjuda. Han var vis av sina erfarenheter. När den krassa ekonomiska verkligheten kom i dagen backade de flesta organisationerna.

Men Vasakårens ledare svarade ”Det vet vi. Vi kör ändå.” Förvisso så står kårens medlemmar inte ensamma med detta utan ekonomiskt stöd kommer också från centrala medel som finns tack vare Frälsningsarméns generösa bidragsgivare. Så nu är projektet “Tro, hopp och arbete” igång.

Anna-Lie och hennes man, tillika biträdande kårledare Jon-Anders, vet vad de talar om. De har själva fyra barn där de äldsta om några år ska ut på arbetsmarknaden. Hon är bestämd med sin åsikt om de vuxnas ansvar att träna sina ungdomar att jobba.

Därför engagerar sig nu frälsningssoldater och en halvtidsanställd huvudansvarig i att få unga människor ut ur arbetslösheten.

Det är upplagt så att man har inneveckor med föreläsningar och diverse teori samt uteveckor med praktik. En viktig del är återkoppling då arbetsgivaren ger konstruktiv kritik om vad som behövs förbättras. Det kan t.ex. vara kroppsspråk eller hur man hälsar på folk. Praktikplatser har man dels genom Myrornas butiker i närområdet och projektledaren har även gått runt till lokala företag och ordnat platser.

Själv blev jag väldigt glad att höra om detta. Det hör tydligt ihop med den Frälsningsarmé vi vill se utveckals mot år 2020. Vi är känsliga för behoven i samhället. De unga är delaktiga. Gemensamma resurser används i samarbete lokalt och centralt. Soldater och medlemmar engagerar sig efter tid och förmåga. Allt kan sammanfattas i visionen ”Jesus till alla”.

Vi är helt och fullt klara över att deltagarna erbjuds en kurs som ska göra dem bättre rustade för att få ett jobb. Det görs sakligt och professionellt. Men det blir inte sämre av att de får vara i en miljö där man inte ser dem som några kunder man tjänar pengar på utan som högt älskade och för Gud värdefulla individer.

Röster om Jesus och alla och till

Det är inte svårt att associera till kärlek när något ska sägas om Jesus. Det blir ingen uppsats här om allt det goda som just ordet kärlek, och inte minst Guds kärlek, kan betyda. Men en egenskap vill jag lyfta fram som anknyter till innebörden i Frälsningsarmens vision Jesus till alla – trofast kärlek.

En huvuddel i visionen är alltså att lära känna Jesus mer och mer. Det är något som pågår. Det är trofast kärlek. Kärlek i en relation domineras inte av känslor, även om det finns, utan i begrepp som trofasthet, vänskap och sanning. Det hebreiska ordet för sanning betyder just även trofasthet.

Innebörden i att lära känna Jesus mer och mer blir därmed att man växer i kärlek till honom. Den kärleken karaktäriseras av att man håller ut i trofasthet och umgås i sanningen. Han älskar mig redan på ett fullkomligt sätt så det är jag som har det mesta växandet att göra i den relationen.

Här följer en kort film där några ungdomsledare på kurs ger sina tankar om hur man kan lära känna Jesus mer och mer, hur vi identifierar någon bland “alla” och hur vi får “till” det. Klicka på bilden så kan du starta filmen.