Att inte fråga om vad man kan få utan vad man kan ge

”Vi kan inte erbjuda er någon ekonomisk ersättning för det här.”

Repliken kom från en chef på Arbetsförmedlingen och återgavs av kårledaren på Vasakåren, Stockholm, Anne-Lie Marthinussen.

Jag satt och pratade med Anne-Lie en söndag efter gudstjänsten tidigare i år. Hon hade då informerat om att det under nästa vecka skulle starta upp ett samarbete mellan kåren och Arbetsförmedlingen. Målgruppen var arbetslösa ungdomar 19-25 år.

Samtalet mellan parterna hade pågått ett tag och var öppna och positiva. Från kårens ledningsgrupp har man tänkt att en viktig del i uppdraget som Gud har gett dem är att vara förebyggande. Man vill helst inte möta människorna som hjälpsökande i öppenvården eller som hemlösa på härbärget.

Som sagt, dialogen med AF var positiv och öppen. Men Anne-Lie såg en tydlig vaksamhet hos AFs representant när de, som han trodde, förödande orden kom om att de inte hade några pengar att erbjuda. Han var vis av sina erfarenheter. När den krassa ekonomiska verkligheten kom i dagen backade de flesta organisationerna.

Men Vasakårens ledare svarade ”Det vet vi. Vi kör ändå.” Förvisso så står kårens medlemmar inte ensamma med detta utan ekonomiskt stöd kommer också från centrala medel som finns tack vare Frälsningsarméns generösa bidragsgivare. Så nu är projektet “Tro, hopp och arbete” igång.

Anna-Lie och hennes man, tillika biträdande kårledare Jon-Anders, vet vad de talar om. De har själva fyra barn där de äldsta om några år ska ut på arbetsmarknaden. Hon är bestämd med sin åsikt om de vuxnas ansvar att träna sina ungdomar att jobba.

Därför engagerar sig nu frälsningssoldater och en halvtidsanställd huvudansvarig i att få unga människor ut ur arbetslösheten.

Det är upplagt så att man har inneveckor med föreläsningar och diverse teori samt uteveckor med praktik. En viktig del är återkoppling då arbetsgivaren ger konstruktiv kritik om vad som behövs förbättras. Det kan t.ex. vara kroppsspråk eller hur man hälsar på folk. Praktikplatser har man dels genom Myrornas butiker i närområdet och projektledaren har även gått runt till lokala företag och ordnat platser.

Själv blev jag väldigt glad att höra om detta. Det hör tydligt ihop med den Frälsningsarmé vi vill se utveckals mot år 2020. Vi är känsliga för behoven i samhället. De unga är delaktiga. Gemensamma resurser används i samarbete lokalt och centralt. Soldater och medlemmar engagerar sig efter tid och förmåga. Allt kan sammanfattas i visionen ”Jesus till alla”.

Vi är helt och fullt klara över att deltagarna erbjuds en kurs som ska göra dem bättre rustade för att få ett jobb. Det görs sakligt och professionellt. Men det blir inte sämre av att de får vara i en miljö där man inte ser dem som några kunder man tjänar pengar på utan som högt älskade och för Gud värdefulla individer.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s