Den fattiges rock och skafferi

Min mamma hade ett uttryck med sig från sin barndoms Småland, att skogen är den fattiges rock. Betydelsen var inte helt klar men hade att göra med hur värme och skydd kunde erbjudas i trädens goda sällskap.

Men denna vecka har jag också tänkt på att skogen är den fattiges skafferi. När jag nu den sista av fem dagar lever på ”fattigdomsgränsen”, 12 kronor/dag för mat, så har det inte ingått i reglerna att man skulle få använda hemplockad föda. I så fall hade jag kunnat festa på blåbär, svamp och ännu mer lingonsylt.

Min spaning i detta är att de svenska skogarnas tillgångar är underutnyttjade. Det finns många familjer i vårt land som har små marginaler när det gäller matkontot. Även om de bor i städer så är det aldrig svårt att ta sig ut i skogar där blåbär och lingon finns rikligt och gratis. Problemet är nog att de flesta är rädda för att ge sig ut i skogen. Man kan gå vilse och vem vet vilka djur som kan dyka upp? Att hitta ut till bär- och svampställena – och hem igen är också en utmaning.

Skogsvänner – här finns ett outnyttjat uppdrag för kyrkor och föreningar. Planera bär- och svampplockarutflykter till hösten. Inte minst bör vi inbjuda alla dem som kommer från andra länder och klimatzoner. Lär dem om Allemansrätten, vad som är gott och nyttigt och inte minst att uppleva den fantastiska stunden när man sätter sig i en solglänta och packar upp sin matsäck.

Jag avrundar denna försakelsevecka med förnyat medvetande om den ekonomiska fattigdomens gissel. Och jag ser fram emot att i morgon till frukost får byta ut havregrynsgröten mot filmjölk och rikligt med drottningsylt.

 

Fattigdom begränsar

Jag är förvisso bara en turist i den fattiges vardag men det ger ändå underlag till åtskilliga reflektioner. (Se föregående blogginlägg om sammanhanget.)

En sak är uppenbar. Har man 12 kr om dagen till mat begränsas friheten radikalt. Jag får vad jag behöver av näring varje dag och lever dessutom med lyxen att ha dricksvatten i kranen. Men min begränsning blir en stark kontrast till friheten som alla runtomkring mig tycks ha. Att leva på billig  bas-kost blir enformigt och jag saknar friheten till spontaninköp eller att kunna välja det som är gott och inte bara det som har lägsta pris.

Jag kan förstå hur fattigdom i Sverige känns. Tonårsgänget hänger på caféet och fikar. Men ungdomar i den fattiga familjen får ha en ursäkt att gå hem.

Jag kommer ihåg en kommentar från en kvinna i Ukraina när den ekonomiska krisen kom 2008. Hon sa att i början på 90-talet var alla lika fattiga och man kämpade på. Men nu såg hon skillnaden mellan de som förlorat den lilla besparing de hade och dem som fortsatt har det bra. Det upplevde hon som jobbigt.

Att som fattig gå omkring i ett välstånd som är ouppnåeligt väcker både vrede, förakt och hat till liv. Då är inte steget långt till att ta från den rike vad han till synes inte kommer att sakna. Och ju mer jag tänker på vad ekonomisk fattigdom gör med människors hälsa, förmåga till att orka med skolan och det motstånd som normalt finns mot att bli kriminell, ju mer absurd blir den växande inkomstklyftan. Det finns inget rimligt behov eller moraliskt stöd för att ge månadslöner på flera hundra tusen kronor till någon.

Jag ska inte fördjupa mig i den diskussionen. Men jag vill konstatera att bekämpande av fattigdom eller ifrågasättande av höga löner inte mår bra av att ha avundsjuka som grund. Förändring av samhällen och upprättelse av människor behöver ha Guds kärlek, agape, som grund.

Nu ska jag som kvällsmat, andra dagen med Live below the line, äta något som jag hittills bara hört talas om – stekt havregrynsgröt. Lite sylt av självplockade lingon ryms säkert inom budgeten.

Stekt havregrynsgröt. Knäckemacka med BÅDE matfett och ost.

 

Ett kort besök vid fattigdomsgränsen

Det finns en fara som lurar när jag nu ska berätta om min vecka vid fattigdomsgränsen. Det är att metoden får mer fokus än ändamålet. Jag ska leva på 12 kr om dagen för mat, måndag till fredag. Men det viktigaste är ju inte hur det går för mig utan att vi fäster vår uppmärksamhet på människor som ständigt lever i fattigdom. Samt engagerar oss långsiktigt för att tillsammans göra något åt det.

I Frälsningsarmén pågår fram till söndag 20 mars Försakelseveckan. Vi som är soldater, medlemmar eller på annat sätt känner oss en del av vår världsvida gemenskap ska avstå något för att kunna ge ett större offer i vårt internationella medlemsbidrag. I alla länder vi finns görs det lika dant, en vecka om året.

Nåväl, som inspiration till att avstå för att kunna ge mer får du här i bloggen del av mina erfarenheter. Idén med att leva på fattigdomsgränsen är internationell och används i olika sammanhang. Det kallas ”Live below the line”. Här är länk till vår hemsida med mer info om detta och vart du kan skicka pengar om du vill vara delaktig.

Så här mycket har jag handlat för. 60 kronor.

Det här fick jag för pengarna.

En soppa till två middagar.

Utnyttja gärna kommentarsfältet för dina funderingar.

Avstå. För att jag kan.

Ofta möter man i reklamen uttryck som att man ska köpa någon vara till sig själv för att man är värd det, för att man ska unna sig något extra. Att ge efter för de egna begären görs till en helt legitim svaghet. Till och med får det klangen av att man är snål och ogenerös mot sig själv om man inte skaffar sig lite extra god doft eller mättar hungern med tilltugg. NU.

Den tid som Frälsningsarmén i Sverige är inne i nu vädjar till det rakt motsatta. Avstå. Försaka. Ge bort. Tänk på andra. Stå emot dig själv. Och gör det inte för att bli belönad med en känsla av välbehag och vara duktig. Gör det för att du kan. För att någon annans behov får gå före din egen bekvämlighet.

Tiden som jag syftar på är försakelseveckan och försakelseinsamlingen. Alla soldater och medlemmar får ett brev hem med information om detta. Det handlar i första hand om vår världsvida solidaritet men vem som vill får naturligtvis bidra till insamlingen. Så här skriver jag bland annat i brevet som skickas ut:

Frälsningsarmén finns i mer än 120 länder. Totalt pratar vi över 180 språk. Men det är inte bara språken som skiljer sig mellan våra nästan 15 000 kårer. På många platser saknas nödvändig utrustning. Datorer, lokaler och transportmedel är verktyg som behövs för att utföra ett bra arbete… I årets försakelseinsamling har vi i Sverige fått i uppdrag av internationella högkvarteret att bland soldater och medlemmar samla in 1,9 miljoner kronor (305 kronor per soldat och medlem) till våra bröder och systrar i andra länder.

Jag ska naturligtvis ge min gåva i gudstjänsten på söndag. Jag ger för att jag kan. Och jag skall ge en veckas lön. För att jag kan. För att det ska kännas lite grann. För att behoven är så stora. För att Jesus manar mig. Han som avstod, försakade allt som han med sin mänskliga natur kunde längta efter – ett hem, en familj, ett långt liv… – för att vara lydig sin Fader och bli det offer som med sin renhet kunde besegra synden och ondskan.

Ett sätt att identifiera sig med andras situation är att leva på deras villkor. I blogginlägg den 13-17 mars 2013 beskriver jag hur det var att anta utmaningen att leva under fattigdomsgränsen i fem dagar. Om vi inte klarar av att dela villkoren med fattiga människor i deras enkla mathållning så kan vi efterlikna dem i givande och uppoffring. Det är speciellt gripande att se fattiga människor ge sin offergåva. Till exempel när jag hade tjänst i Ukraina och såg fattigpensionärerna avstå en liten summa, som för dem var ett stort offer, för att ge till kamrater i Liberia.

Vad vill du avstå? Vad manar Gud dig att ge? För att du kan. För att du vill. För att du gör det med glädje och tacksamhet. För att betona det faktum att pengarna i huvudsak går till att stödja grundläggande behov för att våra kamrater i världen ska ha en kår och gemenskap att höra till så kallar vi även insamlingen för ett Internationellt medlemsbidrag.

Om du inte kan gå till en Frälsningsarmékår och ge ditt offer så går det bra att skicka till Pg 900480-5, märk ”försakelseinsamlingen”.

 

Det handlar inte om mig. Dag 5/ Final day Self Denial week

Så har vi kommit till sista dagen av mitt videobloggande. Jag köpte ju mat för sju dagar så jag har mat för nästan två dagar till av mina 70 kronor. Det engelska namnet på försakelsevecka säger tydligare vad det handlar om: Att neka sig själv, att avstå. Det förnämsta exemplet på det – och det mest överraskande resultatet – handlar videon om.

Länk till videon: http://youtu.be/LVhC3dFnjTA

This is my final day of posting a video blog. The name of the week really says it all: It is about denying yourself something for a higher cause. In the video I will say a bit more about the greatest example of that – and the surprising outcome.

Link to the video here: http://youtu.be/zztgBkCOukY

Gå till kyrkan för bara maten. Dag 4./ Day 4 self denial

Dagens videoblogg anknyter lite till att det är söndag och jag har varit på gudstjänst.

Har du funderat på att anta utmaningen? Om 10 kr/dag verkar för lite så slå på stort, lev i lyx och köp mat för 20-30 kr/dag. Det handlar ju inte om en tävling där den som överlever på minst vinner. Det handlar om att skaffa sig en erfarenhet som gör mig lite mer realistisk inför andra människors situation.

Videobloggens länk: http://youtu.be/fKPHp7AAZv0

Idén att leva under fattigdomsgränsen är ett internationellt initiativ. Länk till en engelsk hemsida finns här. https://www.livebelowtheline.com/

Above is a link to the international campaign Live below the line. In today’s videoblog I share something of what I have lerned and thoughts from going to Sunday meeting at The Salvation Army.

Here is the link to the videoblog: http://youtu.be/R4kyqVlaPOM

Försakelsevecka dag 3. Selfdenial-week Day 3

Jag börjar känna saknaden av färsk frukt och grönsaker. Skalar inte de sköljda morötterna längre. Varför slänga mat? Utan trattkantarellerna, blåbären och det hemlagade äpplemoset hade min mat varit väldigt fantasilös. Nedan finns bild på dagens kvällsmat. Pasta med trattkantarell sås. Där gick min sista lökbit. Pepparmyntte, bröd med ost och äppelmos.

Här är länken till videobloggen. http://youtu.be/j12xCEf7pqM

Link to today’s videoblog. http://youtu.be/QUscFenPopo

My third day on 10 SEK a day. I’m missing fresh fruit and vegetables. Below is a picture of today’s eveningmeal. Pasta with mushroom (picked them myself) sauce. There went my last piece of onion. Peppermint tea, bread with cheesespread and homemade applesauce.

Försakelsevecka på 10 kr dagen. Dag 2/Day 2

Redan andra dagen märker jag att havregrynsgröten på morgonen har en extra delikat smak. Hunger som mättas är njutning.

Jag vill också upplysa om att häftet med information, bibelstudier och även idéer för samlingar med barn finns att ladda ner från Frälsningsarmén medlemssidor. Inloggning från hemsidan.

Videorapport följer här. http://youtu.be/tRnPBVAI-pI

Videoreport from my second day of the self-denial week here. http://youtu.be/4sTsmL3rWEA

Jag nämner i inspelnigen om En god kasse -facebook grupp, och annan artikel här. De ansvariga ungdomarna och deras medhjälpare försakar tid för sig själva och ställer trofast upp varje fredag för andras skull. Här är bilder från dagens insats.

I mention in the videoclip about these young volunteers who organise for customers to donate food which is ditributed through our Social Centre in Stockholm. Pictures from today.

På fattigdomsgränsen. Dag 1/Day 1

Så är jag igång med utmaningen i Försakelseinsamlingen. Att leva under fattigdomsgränsen. $1/dag. Min tolkning i gårdagens blogg var lite generös. 10 kr per dag ska det vara så varorna jag handlade igår får i stället räcka i sju dagar.

Här följer också min lilla videoblogg. Lite tudelad är jag faktiskt över mitt eget prat kring detta. Det handlar ju faktiskt inte om mig utan om det hopp, den rättvisa, den förvandling som vi kan skapa tillsammans i världen. Det får konsekvenser att vara en Jesu lärjunge. Därför servar jag också med en engelsk version av videodagboken.

Här är länken till Dag 1 videon. http://youtu.be/CCG9BhWmaAs

Here is link to the videoblog Day 1, in English. http://youtu.be/TlcxzCdZRX0

Min middag: Soppa på rotfrukter och trattkantareller. / Dinner today: Soup on potatoes, carrots, swede (yes, of course!), onion and autumn mushrooms (cantrels) – free of charge from the forrest. Bread and chees-spread.

Förberedelser för försakelse

Fem dagar att leva på 70 kronor.

Jag är nu klar med mina förberedelser för att anta utmaningen i försakelseveckan. Den veckan hålls någon gång under året i alla länder där Frälsningsarmén finns. För att kunna ge en ekonomisk offergåva till det internationella missionsarbetet avstår man något för egen del. General Linda Bond berättade i helgen om en blind tiggerska i Bangladesh som fastade en dag och gav sitt ris och sin lilla inkomst till försakelseinsamlingen.

Den utmaning som medarbetarna på Internationell Utveckling gett oss i Sverige är bl.a. att leva en vecka på fattigdomsgränsen. ”Below the poverty line.” Efter svenska förhållanden skulle det vara ca 70 kronor på fem dagar.

Jag är fullt medveten om att det endast är en symbolhanling för mig. Även om jag ger en veckas lön så är det bara ett begränsat offer. Men tanken är ändå att veckans mathållning ska få mig att känna andras situation lite mer inpå bara kroppen.

Så, idag var det extrapriser som gällde. Man får ganska mycket för 70 kr. Och ändå gäller min vecka på fattigdomsnormen bara maten. Rengöringsmedel, resor, personhygien, kläder mm, allt sådant är inte medräknat. Här är mina inköp med lite kompletteringar.

Jag tar naturligtvis chansen att utöka sortimentet med gratisvaror – torkade trattkantareller, blåbär och äpplemos. Sommarens flit får fin utdelning nu.

Så, från i morgon, torsdag den 14 mars, är det detta jag ska leva på under fem dagar. Jag räknar med att lämna en liten filmberättarblogg också, varje dag.

Vi hörs.