Budgetproposition och människosyn

Budgetpropositionen. Jag kan lätt tänka mig mer intressanta ämnen. Har egentligen aldrig ägnat dem någon större tanke. Men det har i några artiklar dykt upp en del intressanta tabeller och förklaringar om vad det senaste förslaget innebär konkret för några kategorier människor.

Och jag försöker nu verkligen hålla mig utanför partipolitiska ställningstaganden och bara tolka vad de ekonomiska prioriteringarna säger om människosyn.

En privatekonom från Swedbank har räknat ut vad de senaste sju årens vägval har gett för resultat. Här visas det att en sjuk får 1547 kr mindre i månaden, en arbetslös 691 mindre. En löntagare mellan 1500 – 2184 kronor mer och en ensamstående förälder med två barn 2770 kr mer (om han/hon har arbete, förmodar jag). (Artikel här i SvD utan grafik med staplar.)

Att arbete ska löna sig är generellt bra. Men när det är på bekostnad av dem som inte kan få ett arbete efter sin förmåga eller de som är sjuka, då är det inte så enkel längre.

Kommentarer som motiverar mer i plånboken till de som arbetar handlar om att konsumtionen behöver hållas uppe. Det är bra för landets ekonomi. En logisk konsekvens blir alltså att det är de som redan har en hög, stabil inkomst för att konsumera som ska kunna konsumera ännu mera. Medan de som har en dålig ekonomi, ja, faktiskt är fattiga, duger inte som konsumenter. De ska leva på välgörenhet.

Är det här bara politik eller är det inte också människosyn? Dessa vägval säger att det högsta värdet en människa har kommer av att man tjänar pengar, konsumera dem på prylar, resor, mat och nöjen. Att vara sjuk eller mindre arbetsför är inte bra för nationalekonomin. De människorna har alltså ett mindre värde. Jag raljerar inte. Jag försöker tolka konsekvensen av vad som prioriteras i vårt gemensamma samhälle.

Jag gör detta utifrån den människosyn som gör anspråk på mig genom min gemenskap med Jesus. Jag tolkar det också utifrån att det är de arbetslösa och sjuka som vi ofta möter på Frälsningsarmén eller i andra kyrkors diakonala arbete. Först kommer de för att få lite ekonomisk nödhjälp. En matkasse. Skolväska till barnen. Pengar till en el-räkning. Sedan kommer de till oss i rehabilitering efter att ha blivit utslagna på arbetsmarknaden. Helt nedbrutna efter att ha förlorat tron på sitt människovärde och ofta med en kropp som kollapsat under oro och stress. Läs bl.a. mer om hur vi kan jobba med detta på hemsidan Frälsningsarmén Visby. (Stöd & omsorg – rehabilitering)

Jag påstår inte att detta på något sätt är enkelt. Jag tror inte heller att det bara är andra skattetekniska formler som är lösningen på människors ekonomiska utsatthet. Jag önskar snarare att det fanns ett bredare folkligt stöd för att de ekonomiska och sociala klyftorna skulle vara mindre. Och att vi ville bidra till det genom att avstå något (läs skattesänkning) som vi inte behöver.

När argumenten kommer att skattepengarna ”är våra egna” och inte statens så missar man ju att vi tillsammans är samhället. Vi betalar skatt för att ur en gemensam pott hjälpa varandra på ett organiserat sätt (s.k. välfärd).

Budgetproposition var det!! Jag ber härmed att få presentera en människovärde proposition som aldrig omförhandlas. ”Med evig kärlek älskar jag dig” säger Gud genom profeten Jeremia 31:3. Jag är en storkonsument av Guds kärlek och nåd.

När detta är skrivet hör jag talas om Medelklassupproret. Det började med en debattartikel och budskapet är bl.a. att skattesänkningar inte leder fram till det som vi behöver i samhället. Artikel i Göteborgs-Posten här.

2 responses to “Budgetproposition och människosyn

  1. Tack för dina visa ord och din omsorg.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s