Det vilda har sin skönhet. Och det omskötta har sin skönhet. En lövskogsbacke som översvämmas av vitsippor eller en karg tallskog i norr med mossor i skiftande färger har var sin skönhet. En trädgård där buskar och blommor framträder med sina speciella färger efter årstiden är också en fröjd för själ och sinne.
Jag hörde en gång en berättelse om en grupp besökare som promenerade i ett område med villaträdgårdar. I en av dem håller en man på med att sköta om sina växter och man förstår att det lagts ner mycket arbete. En av dem som passerar påpekar beundrande hur fantastiskt Gud skapat hans trädgård med färg och form. Mannen vänder sitt svettiga ansikte och jordiga händer mot besökarna och säger ”ja, nu är det fint, men då skulle ni ha sett hur det såg ut när Gud hade hand om det själv”.
Det vilda, fria och otuktade ger en spännande växtlighet. Men människan har fått ett unikt ansvar från Gud att ”bruka och vårda” skapelsen, enligt formuleringen i första Moseboken kapitel 2. Total frihet i naturen blir vilt och vackert. Men goda skördar, som vår överlevnad hänger på, får vi bara om människan låter sin kunskap samverka med växternas inneboende egenskaper.
Frihet för individer i ett samhälle har sin viktiga plats. Men vi har också ansvar för att ”bruka och vårda” relationer. Det finns diken åt båda hållen. Förespråkare finns för livsstilar som individen ska får välja utan någon annans inblandning. Hur många, vilka individer och åldrar som bildar familj ska inte lagstiftningen lägga sig i. Å andra sidan finns det traditioner där individen inte har någon rätt alls utan allt styrs av en strikt auktoritär tradition.
När individualismen upphöjs till dogm, till religion så uppnår den inte frihet utan i vilsenhet. Naturen klarar sig bra i total frihet. Djungelns lag har en inneboende, självreglerande balans som Gud har skapat. Men människor existerar inte i ett ödesbestämt rum där alla är opartiska. Vi har kunskap som kan användas till gott och ont. Vi är insatta i ett andligt sammanhang där den Ondes mörker kämpar för att driva undan Guds ljus. För att goda mänskliga rättigheter ska uppnås måste vi också ha insikt om goda skyldigheter.
Från detta teoretiska resonemang ska du fortsättningsvis i tidningen möta konkreta exempel. Människors berättelser där man kommit till insikt om sig själv i förhållande till andra människor och till Gud. Och det har lett till ett val. Till exempel Kalle Ljungholm och Linda Schollin-Borg som har olika bakgrund och utgångsläge men de har mött Guds kärlek genom människor och de har gjort ett val. Att ta emot förlåtelse från Gud och bli efterföljare till Jesus förenar frihet och ansvar på ett ljuvligt sätt.
Själv ska jag planteras om till att växa i den tyska jordmånen, med utlöpare till Litauen och Polen. Där ska jag bruka och vårda min kallelse och förväntar att Gud gör sin del så att Frälsningsarméns tjänst bland människor där bär god frukt. Tack för att jag fått möta dig i dessa ledartexter. Må Gud välsigna dig och dina val.
Texten är publicerad som ledare i Nya Stridsropet nr 2/2016. Här är en länk till hela Nya Stridsropet nr 2 som e-tidning.