Fri för att följa

Det vilda har sin skönhet. Och det omskötta har sin skönhet. En lövskogsbacke som översvämmas av vitsippor eller en karg tallskog i norr med mossor i skiftande färger har var sin skönhet. En trädgård där buskar och blommor framträder med sina speciella färger efter årstiden är också en fröjd för själ och sinne.

Jag hörde en gång en berättelse om en grupp besökare som promenerade i ett område med villaträdgårdar. I en av dem håller en man på med att sköta om sina växter och man förstår att det lagts ner mycket arbete. En av dem som passerar påpekar beundrande hur fantastiskt Gud skapat hans trädgård med färg och form. Mannen vänder sitt svettiga ansikte och jordiga händer mot besökarna och säger ”ja, nu är det fint, men då skulle ni ha sett hur det såg ut när Gud hade hand om det själv”.

Det vilda, fria och otuktade ger en spännande växtlighet. Men människan har fått ett unikt ansvar från Gud att ”bruka och vårda” skapelsen, enligt formuleringen i första Moseboken kapitel 2. Total frihet i naturen blir vilt och vackert. Men goda skördar, som vår överlevnad hänger på, får vi bara om människan låter sin kunskap samverka med växternas inneboende egenskaper.

Frihet för individer i ett samhälle har sin viktiga plats. Men vi har också ansvar för att ”bruka och vårda” relationer. Det finns diken åt båda hållen. Förespråkare finns för livsstilar som individen ska får välja utan någon annans inblandning. Hur många, vilka individer och åldrar som bildar familj ska inte lagstiftningen lägga sig i. Å andra sidan finns det traditioner där individen inte har någon rätt alls utan allt styrs av en strikt auktoritär tradition.

När individualismen upphöjs till dogm, till religion så uppnår den inte frihet utan i vilsenhet. Naturen klarar sig bra i total frihet. Djungelns lag har en inneboende, självreglerande balans som Gud har skapat. Men människor existerar inte i ett ödesbestämt rum där alla är opartiska. Vi har kunskap som kan användas till gott och ont. Vi är insatta i ett andligt sammanhang där den Ondes mörker kämpar för att driva undan Guds ljus. För att goda mänskliga rättigheter ska uppnås måste vi också ha insikt om goda skyldigheter.

Från detta teoretiska resonemang ska du fortsättningsvis i tidningen möta konkreta exempel. Människors berättelser där man kommit till insikt om sig själv i förhållande till andra människor och till Gud. Och det har lett till ett val. Till exempel Kalle Ljungholm och Linda Schollin-Borg som har olika bakgrund och utgångsläge men de har mött Guds kärlek genom människor och de har gjort ett val. Att ta emot förlåtelse från Gud och bli efterföljare till Jesus förenar frihet och ansvar på ett ljuvligt sätt.

Själv ska jag planteras om till att växa i den tyska jordmånen, med utlöpare till Litauen och Polen. Där ska jag bruka och vårda min kallelse och förväntar att Gud gör sin del så att Frälsningsarméns tjänst bland människor där bär god frukt. Tack för att jag fått möta dig i dessa ledartexter. Må Gud välsigna dig och dina val.

Texten är publicerad som ledare i Nya Stridsropet nr 2/2016. Här är en länk till hela Nya Stridsropet nr 2 som e-tidning.

Om kontrollsamhällen och trons frihet

En intressant artikel i Svenska Dagbladet beskriver lite av mekanismerna som skapar ett totalitärt samhälle med hjärntvättade människor. Artikeln utgår ifrån en bok av en avhoppad nordkoreansk propagandamakare och berör den tragiska verklighet kring totalitarismens psykologiska mekanismer.

Min tanke går till hur olyckligt det är att männsikor kan uppfatta det som att en kristen som vill följa Jesus skulle vara ett offer för något liknande.  En del människor tänker sig Gud som en kontrollerande härskare. Jesus gör ju förvisso stora anspråk om att lämna allt för att följa honom, att han är enda vägen till Gud etc. Men som Jesu efterföljare är jag inte offer för en härskarlysten kristen propaganda utan upplever en oerhörd frihet.

Anders Frostensson formulerar något om det livet i psalm/sång 289.

Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem. Vi frihet fick att bo där, gå och komma, att säga ja till Gud och säga nej.

”Ett oändligt hem” handlar inte om ett obestämt hem eller ett sökande efter en otydlig gud ”någonstans”.  Hans hem är himmelriket. Lika verkligt som osynligt. Och det riket, den oändligheten bildar sig också ett hem i mig när jag tar emot Jesus.

Vi har rätt att gå och komma till Gud. Som den förlorade sonen i Jesus berättelse. Men poängen i liknelsen är att den ansvarslösa sonen visste om att han hade ett hem, en fader, en familj att vända tillbaka till. Hade han använt sin frihet till att stanna borta hade han dött oförlåten och utblottad. Men han valde att gå hem och det slutade med upprättelse, kärleksfullt bemötande och stor glädje.

Det finns inget av en kontrollerande, despotisk övermakt när Jesus skildrar sin himmelske far eller sig själv. Därmed inte sagt att den kristna kyrkan är helt befriad från människor som tar Jesus som tillhygge för att ägna sig åt härskartekniker. Men det är en annan historia.

Artikeln säger så här om hur den nordkoreanska författaren blev vaken över vilken värld han levde i.

Hans misstro mot det totalitära samhället växte i takt med att han sjönk allt djupare in i sina studier i klassisk musik och piano. Den dissonans som var så viktig och vacker i klassisk musik saknades i Nordkorea. Mångfald och brott mot normer, sådant som krävs för att föra musikalisk utveckling framåt, kan inte existera i ett socialistiskt samhälle där individuella avsteg från kollektivets regler inte tolereras.

Därmed kan vi väl avsluta detta blogginlägg med att lyssna på hela Anders Frostensons text och Lars-Åke Lundbergs musik. Klicka på länken så kommer du till sången. https://youtu.be/lFi004Kzoeg

 

Könlösa konstigheter

Det här är ju bara för dumt.(DN sammanfattar idag sin artikelserie om ordet ”hen”.)  För att driva frågor som könsneutrala dagis och begrepp som ”hen” så skapar man ett problem som inte finns. Sedan löser man det problemet och vill få det att framstå som om man räddar världen. Eller åtminstone tillför något användbart.

Det är inget problem med att det finns två kön. Visst finnns det problem med jämställdheten i samhället och visst är det inte bra med stereotypa flick- och pojkroller som lätt utnyttjas kommersiellt. Men det innebär inte att utgångsläget pojke och flicka är fel eller ett problem. Inget geni behövs för att förklara att det är en stor tillgång, till och med förutsättningen för allt mänskligt liv.

Varför skapar man ett nytt begrepp om något som inte finns? Varför vill man hitta på  en övermänniska – hen? Jag har ingen aning och har inte läst något försvarbart argument. Jag kan inte se det minsta relevanta behov eller  något verklighetsförankrat problem som blir löst.

Däremot anas en attityd som alltid får mina varningsklockor att ringa.Teoretiska modeller och en ny människosyn som man vill föra fram ger förvaltarna av denna teori kontroll och makt. I den värld som är ett dagis visar sig kontrollen i vilka böcker som finns tillgängliga, vilka lekar som ska lekas och  snart kontrolleras barnens beteende och tankar. Man utövar makt genom att styra barnens verklighetsuppfattning så att det som är normalt börjar uppfattas som onormalt. Teorierna om den konstruerade övermänniskan förvränger verklighetsuppfattningen. Sanningen och friheten begränsas.

Detta är i min referensvärld något förfärligt. I Ukraina lärde jag känna människor som blev styrda in i en självbild och världsuppfattning som utgick från att man skulle vara en god sovjetmänniska. Tankar och beteenden utanför den ramen bestraffades. Subtilt eller synligt. Man var inte mycket värd för sin egen skull. Man var en kugge i statens stora maskineri.

Det har inte varit smärtfritt att ta sig ut ur den förvrängda människosynen och verklighetsuppfattningen. Det saknades liksom grundlägggande bitar i själen och ens referenspunkter för att förstå och kunna leva i den värld de kom att befinna sig i efter Sovjetunionens fall. Den värld vi nu har må vara god eller dålig – i östeuropa oftast mycket dålig när det gäller möjligheter att ha ett bra liv – men det är trots allt den världs som finns.

Den enda nya mänsklighet som jag vet fungerar utan att den slår tillbaka mot vår egen existens med sina diktatoriska tendenser presenteras i Bibeln. Det är den nya människa vi blir när vi föds på nytt genom att ta emot Guds Ande, får nytt liv i Jesus Kristus.

”Se till att ni förnyas i ande och förstånd  och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till.”

Efesierbrevet 4:23-24

Det är en ny männsika som klär vem som helst.

Ukrainsk exempel på Frihetens pris

Läser i DN att Olexander Tymosjenko söker politisk asyl i Tjeckien. Han är make till förre Ukrainske premiärministern Julia Tymosjenko (hon med flätorna). Hennes omständigheter beskrivs som att hon ”lever i en tortyrcell”.

Varför blir det så här i det fria Ukraina? En sak som slog mig under de fem år jag bodde där var vilken norm som gäller för rätt och fel samt för sant eller falskt. Min tolkning var att det synsättet fostrats fram, eller blivit ett oplanerat resultat, av Sovjetstatens ideologi. Alla mål var mätbara och alla medel blev tillåtna för att nå målen.

Det som räknades som rätt och sant var den fakta som kunde bestyrkas med ett officiellt stämplat dokument. Oavsett om alla berörda var vittnen till en annan sann verklighet så arbetade man endast utifrån den officiella varianten. En dubbelmoral som blev vardag och alla väldigt skickliga att oreflekterat leva i.

När en människa  som vuxit upp i det samhället blir frälst, kommer till ett personligt möte med Jesus, så innebär det inte endast en befielse från sin personliga synd utan också, som en kollega i Moskva sa till mig, hon behövde också bli frälst och befriad från identiteten som sovjetmänniska.

Det är alltså inte förvånande för någon Ukrainare att den sittande makten bestämmer regelverket för den officiella rättvisan och sanningen. Det är inte heller många som tror att en president med smågangster bakgrund och köpta akademiska examina har blivit landets ledare på sina demokratiska meriter. Den som betalat kalaset drar i trådarna.

Så kan vi svenskar skaka på huvudet och tycka ”stackars dom”. Skönt att det händer långt där borta i Östeuropa. Hur långt borta är det? Det finns finare former för att manipulera friheten. Om vi inte vet vilka skatter vi äger kommer vi att förlora dem innan vi själva märkt det.

Frihetens pris

Frågan är inte vad priset är utan vem som betalar och vems frihet som köps.

Den arabiska demokratiseringsvågen aktualliserar den politiska frihetens dilemma. Den ska inte bara vinnas utan även förverkligas. Unga studenter, män och kvinnor, gav sina liv för att få en ny framtid men etablerade maktstrukturer verkar ta över.

Den ”fria marknaden” har också varit på tapeten. När den kommunala och statliga utförsäljning tog fart var ett argument att politiker inte är kompetenta att driva stora verksamheter. Det må vara ett relevant argument men har det visat sig att kompetensen att vinna upphandlingar ger bättre verksamheter i skola och omsorg?

När jag ser mångfalden av annonser för vin i våra dagstidningar och hör Sverker Olofsson i sitt TV program (4 januari), om Sverige som håller på att supa ihjäl sig, – då undrar jag vem som betalar priset för den friheten. Barnen? Familjen? Tonåringarna? Priset betalas i varje fall inte av de annonserande bolagen och dryckeskulturlobbyisterna. Varför använder inte fler beslutsfattare (= du och jag i våra olika sammanhang) sin frihet till att säga nej till det som förstör, bryter ner och dödar?

Som väl är finns det en frihet som både kan stå emot kontrollbehov, korruption och vinstintressen. Magnus Malm skriver i tidskriften NOD, nr2/2011 om detta. (Tyvärr finns inte artikeln tillgänglig på nätet.)

”Friheten innebär nämligen risk. Risken att saker händer som vi inte hade planerat. Hela vårt djupa kontrollbehov möter sin dödsfiende i friheten, och det blir en kamp på liv och död.”

Han fortsätter med att föra in hela frågan i sitt viktiga, ursprungliga sammanhang: Det har att göra med vem vi tillbeder. Avgudar i den bibliska historen är synliga, berörbara, konkreta – men sorgligt döda. Den levande Guden är osynlig och ses därför som svårmedgörlig. ”De falska gudarna måste vi bära. Den levande Guden bär oss.”

Detta är inte endast en fråga inom teologin. En sund frihet är grunden för varje människa, familj, samhälle och land. En frihet kan bara överleva hos den som vet vem och vad som som är helig i livet. Friheten utgår inte från allt jag kan välja till och utöka mitt liv med. Friheten blir större ju mer jag väljer att avstå det som inte behagar Gud. För om Gud är den han säger sig vara så finns han till för att skapa sunda relationer – något som är omistligt om frihet inte ska missbrukas.

Den bedömning jag gör i mitt eget liv är att jag har en oerhörd stor frihet. Den beror naturligtvis på yttre orsaker som att jag inte är fattig och att jag lever i ett fungerande demokratiskt land. Men framför allt äger jag en frihet som hade ett väldigt högt pris. Min själ, mitt inre är befriat från att känna skuld och skam. Sådant är nämligen resultatet av det som Jesus liv gick ut på.

P.S. Det är trevligt med alla goda kommentarer som jag och bloggen fått. Det första inlägget har hittills haft 1.045 besök.