Här är Armén! Var är kriget? (eller) Jag vill kämpa!

Vad är det för ett strid eller kamp som en frälsningsarmé har att utkämpa? Just idag, den 9 maj, påminns vi om att slagfältet inte förändrats mycket på 100 år.

Det är 100 år sedan Frälsningsarméns grundare William Booth höll sitt sista tal innan han lämnade jordelivet. Han var då en gammal man på 83 år men ville fortfarande kämpa. I talet nämndes oförrätter mot människor och förhoppningen bland åhörarna var nog att den kampen skulle vara vunnen om sisådär 50 år. Med säkerhet skulle mänsklig utveckling ha utrotat lidandet och den mänskliga förnedring han beskrev inom hundar år!

Hur har det blivit? Här är talet (eller en del av det). Vad tycker du själv? Kan frälsningsarmén lägga ner sina kamp och bli en välfärdsarmé?

Så länge kvinnor måste lida och gråta – vill jag kämpa.

Så länge barn och ungdom saknad skydd och vård – vill jag kämpa.

Så länge människor fyller våra fängelser – vill jag kämpa.

Så länge det finns en drinkare kvar – vill jag kämpa.

Så länge det finns en människosjäl utan Guds ljus – vill jag kämpa.

Jag vill kämpa ända till slutet!

Nej, inte idag heller, kan vi sluta fred med ondskans makter. Må vara att man idag, i hela forna Sovjetunionen firar ”Segerdagen i det stora Patriotiska kriget”, men vi kan inte lägga ner vapen.

Det har skett en förändring på 100 år. Kvinnor och barn handlas inte med endast inom landets gränser utan får göra utlandsresor. Män och kvinnor går nu in och ut i fängelser med bättre standard. Alkoholisterna är ofta mer välklädda och en utjämning har skett mellan könen. Och så vidare.

Men yttre välfärd kan aldrig kompensera själens mörker. Sociala reformer biter inte på ondskans kärna – som är människans bortvändhet från Gud. Därför finns det anledning att kämpa idag också. Vill du kämpa? Jag vill kämpa!

Här kommer också den engelska originaltexten.

While women weep, as they do now, I’ll fight; while little children go hungry, as they do now, I’ll fight; while men go to prison, in and out, in and out, as they do now, I’ll fight; while there is a drunkard left, while there is a poor lost girl upon the streets, while there remains one dark soul without the light of God, I’ll fight-I’ll fight to the very end!

Ytterligare fördjupning ges i Sven Ljungholms blogg och Salvation Army International Heritage sida..  http://www.fsaof.blogspot.se/2012/05/he-said-what.html  http://www1.salvationarmy.org/heritage.nsf/36c107e27b0ba7a98025692e0032abaa/cdc6918c833e9a3d802568cc00539b8f?OpenDocument

Könlösa konstigheter

Det här är ju bara för dumt.(DN sammanfattar idag sin artikelserie om ordet ”hen”.)  För att driva frågor som könsneutrala dagis och begrepp som ”hen” så skapar man ett problem som inte finns. Sedan löser man det problemet och vill få det att framstå som om man räddar världen. Eller åtminstone tillför något användbart.

Det är inget problem med att det finns två kön. Visst finnns det problem med jämställdheten i samhället och visst är det inte bra med stereotypa flick- och pojkroller som lätt utnyttjas kommersiellt. Men det innebär inte att utgångsläget pojke och flicka är fel eller ett problem. Inget geni behövs för att förklara att det är en stor tillgång, till och med förutsättningen för allt mänskligt liv.

Varför skapar man ett nytt begrepp om något som inte finns? Varför vill man hitta på  en övermänniska – hen? Jag har ingen aning och har inte läst något försvarbart argument. Jag kan inte se det minsta relevanta behov eller  något verklighetsförankrat problem som blir löst.

Däremot anas en attityd som alltid får mina varningsklockor att ringa.Teoretiska modeller och en ny människosyn som man vill föra fram ger förvaltarna av denna teori kontroll och makt. I den värld som är ett dagis visar sig kontrollen i vilka böcker som finns tillgängliga, vilka lekar som ska lekas och  snart kontrolleras barnens beteende och tankar. Man utövar makt genom att styra barnens verklighetsuppfattning så att det som är normalt börjar uppfattas som onormalt. Teorierna om den konstruerade övermänniskan förvränger verklighetsuppfattningen. Sanningen och friheten begränsas.

Detta är i min referensvärld något förfärligt. I Ukraina lärde jag känna människor som blev styrda in i en självbild och världsuppfattning som utgick från att man skulle vara en god sovjetmänniska. Tankar och beteenden utanför den ramen bestraffades. Subtilt eller synligt. Man var inte mycket värd för sin egen skull. Man var en kugge i statens stora maskineri.

Det har inte varit smärtfritt att ta sig ut ur den förvrängda människosynen och verklighetsuppfattningen. Det saknades liksom grundlägggande bitar i själen och ens referenspunkter för att förstå och kunna leva i den värld de kom att befinna sig i efter Sovjetunionens fall. Den värld vi nu har må vara god eller dålig – i östeuropa oftast mycket dålig när det gäller möjligheter att ha ett bra liv – men det är trots allt den världs som finns.

Den enda nya mänsklighet som jag vet fungerar utan att den slår tillbaka mot vår egen existens med sina diktatoriska tendenser presenteras i Bibeln. Det är den nya människa vi blir när vi föds på nytt genom att ta emot Guds Ande, får nytt liv i Jesus Kristus.

”Se till att ni förnyas i ande och förstånd  och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till.”

Efesierbrevet 4:23-24

Det är en ny männsika som klär vem som helst.

Ukrainsk exempel på Frihetens pris

Läser i DN att Olexander Tymosjenko söker politisk asyl i Tjeckien. Han är make till förre Ukrainske premiärministern Julia Tymosjenko (hon med flätorna). Hennes omständigheter beskrivs som att hon ”lever i en tortyrcell”.

Varför blir det så här i det fria Ukraina? En sak som slog mig under de fem år jag bodde där var vilken norm som gäller för rätt och fel samt för sant eller falskt. Min tolkning var att det synsättet fostrats fram, eller blivit ett oplanerat resultat, av Sovjetstatens ideologi. Alla mål var mätbara och alla medel blev tillåtna för att nå målen.

Det som räknades som rätt och sant var den fakta som kunde bestyrkas med ett officiellt stämplat dokument. Oavsett om alla berörda var vittnen till en annan sann verklighet så arbetade man endast utifrån den officiella varianten. En dubbelmoral som blev vardag och alla väldigt skickliga att oreflekterat leva i.

När en människa  som vuxit upp i det samhället blir frälst, kommer till ett personligt möte med Jesus, så innebär det inte endast en befielse från sin personliga synd utan också, som en kollega i Moskva sa till mig, hon behövde också bli frälst och befriad från identiteten som sovjetmänniska.

Det är alltså inte förvånande för någon Ukrainare att den sittande makten bestämmer regelverket för den officiella rättvisan och sanningen. Det är inte heller många som tror att en president med smågangster bakgrund och köpta akademiska examina har blivit landets ledare på sina demokratiska meriter. Den som betalat kalaset drar i trådarna.

Så kan vi svenskar skaka på huvudet och tycka ”stackars dom”. Skönt att det händer långt där borta i Östeuropa. Hur långt borta är det? Det finns finare former för att manipulera friheten. Om vi inte vet vilka skatter vi äger kommer vi att förlora dem innan vi själva märkt det.