Om kontrollsamhällen och trons frihet

En intressant artikel i Svenska Dagbladet beskriver lite av mekanismerna som skapar ett totalitärt samhälle med hjärntvättade människor. Artikeln utgår ifrån en bok av en avhoppad nordkoreansk propagandamakare och berör den tragiska verklighet kring totalitarismens psykologiska mekanismer.

Min tanke går till hur olyckligt det är att männsikor kan uppfatta det som att en kristen som vill följa Jesus skulle vara ett offer för något liknande.  En del människor tänker sig Gud som en kontrollerande härskare. Jesus gör ju förvisso stora anspråk om att lämna allt för att följa honom, att han är enda vägen till Gud etc. Men som Jesu efterföljare är jag inte offer för en härskarlysten kristen propaganda utan upplever en oerhörd frihet.

Anders Frostensson formulerar något om det livet i psalm/sång 289.DSC07387

Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem. Vi frihet fick att bo där, gå och komma, att säga ja till Gud och säga nej.

“Ett oändligt hem” handlar inte om ett obestämt hem eller ett sökande efter en otydlig gud “någonstans”.  Hans hem är himmelriket. Lika verkligt som osynligt. Och det riket, den oändligheten bildar sig också ett hem i mig när jag tar emot Jesus.

Vi har rätt att gå och komma till Gud. Som den förlorade sonen i Jesus berättelse. Men poängen i liknelsen är att den ansvarslösa sonen visste om att han hade ett hem, en fader, en familj att vända tillbaka till. Hade han använt sin frihet till att stanna borta hade han dött oförlåten och utblottad. Men han valde att gå hem och det slutade med upprättelse, kärleksfullt bemötande och stor glädje.

Det finns inget av en kontrollerande, despotisk övermakt när Jesus skildrar sin himmelske far eller sig själv. Därmed inte sagt att den kristna kyrkan är helt befriad från människor som tar Jesus som tillhygge för att ägna sig åt härskartekniker. Men det är en annan historia.

Artikeln säger så här om hur den nordkoreanska författaren blev vaken över vilken värld han levde i.

Hans misstro mot det totalitära samhället växte i takt med att han sjönk allt djupare in i sina studier i klassisk musik och piano. Den dissonans som var så viktig och vacker i klassisk musik saknades i Nordkorea. Mångfald och brott mot normer, sådant som krävs för att föra musikalisk utveckling framåt, kan inte existera i ett socialistiskt samhälle där individuella avsteg från kollektivets regler inte tolereras.

Därmed kan vi väl avsluta detta blogginlägg med att lyssna på hela Anders Frostensons text och Lars-Åke Lundbergs musik. Klicka på länken så kommer du till sången. https://youtu.be/lFi004Kzoeg

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s