Jag är medveten om att jag inte kan uttala mig om en annan människas förhållande till Gud och hennes kristna tro från några meningar. Så när jag i lördags hörde Maria Küchens tankar i helgsmålsbönen, P1 radio, så är det några enstaka meningar jag reflekterar över. Inte mer.
Hon funderar på om bara vissa kommer till himlen och om jag, som har gjort så många fel, kommer dit då? Hon fortsätter:
Min tro ser inte ut så. Jag tror på en Gud som älskar villkorslöst. Jag kan inte annat än tro att alla får komma till himlen om de vill. Det räcker att vilja det. Det räcker att jag gör så gott jag kan.
Jag tror också att alla som vill kan komma till himlen. Men vägen dit är inte att göra så gott jag kan. Maria Küchens uttalande kan jag bara förstå som om det skulle vara min goda intention och min goda vilja som räddar mig från dödens mörker till evighetens ljus. Ett sådant påstående uppfattar jag som ett oerhört tungt och svårt ansvar att bära. Jag skulle leva med ständig oro för att jag nog borde kunna lite till, och lite till och vilja lite mer och lite bättre. Det skulle ju vara en frälsning som grundar sig på min förmåga! Vad ska jag då med Guds nåd till?
Kärleken från Gud till varje människa är villkorslös. Men en plats i evigheten tillsammans med helig Gud, den får jag inte villkorslöst. Jesus uttalar villkoret: ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Johannes14:6) Världens synd utplånas bara genom ”det blödande Guds lamm” som bibelexterna uttrycker det. Just för att det inte räcker med att jag gör så gott jag kan tog Jesus min ofullkomlighet på sig i sin försoningsdöd. (Hela rättfärdiggörelsens betydelse och verkan finns det inte utrymme för här.) Villkoret från min sida, för att kunna ta emot Guds villkorslösa kärlek, är att jag tar emot Jesus.
Om vägen till Guds frid, förlåtelse och evigt liv går genom att jag gör så gott jag kan, då behövs det ingen ”förunderlig nåd” och inte att ”Han öppnar pärleporten så att jag kan komma in”. I så fall förblir jag ett barn som säger ”kan själv!”
Det kan låta välvilligt att människor å Guds vägnar säger att alla kommer till himlen om man vill, att hans kärlek är så stor att ingen snäll människa (eller vad man nu har för definition) skickas till helvetet. Det kan finnas en sanning i att påpeka, som Maria gör i helgmålsbönen, att överheten har missbrukat sitt ansvar och utnyttjat människors rädsla inför döden. Men att komma med påståenden som inte ger klara besked om vilket gensvar som behövs från mig, och som inte är förankrade i Jesu ord och liv, det är skrämmande och ansvarslöst, tycker jag.
Det kan vara lämpligt att avsluta med att ta del av denna förunderliga nåd med ett videoklipp från Minns du sången. Gammal inspelning. Ständigt ny nåd. Jag vet att jag är ett Guds barn och får komma till himlen. Nåd!
Marie Willermark 
Är det så underbar att få vila in nåden kraft idag igen och gå med den heliga anden ledning till ut och försöker vinna våran närmaste till Jesus och får vara till välsignelse i nåden begäran till alla som tror får komma in till frälsning ,tack med välsingele in Herren ,keijo södertälje
Tack Marie!
Det kan inte nog upprepas att det behövs en omvändelse och ett nytt liv genom Jesus Kristus för att få del av det eviga livet. Korsets budskap är det enda som för människor till himlen inte vår egen önskan och förhoppning om att en kärleksfull Gud välkomnar alla som vill.
Kärlek är att dö för någon och det är vad Gud gjorde för att rädda människorna och alla dem som tar emot det i tro blir räddade, frälsta. Kärlek har i stället blivit att acceptera synd. Det är inte kärlek, det är på sin höjd att vara snäll och Gud är inte snäll, Gud är GOD!
Den som är snäll låter människor gå till helvetet, bara de inte vet om det!
Med andra ord, att vara snäll är att hata på ett positivt sätt.
Tack Marie för att du är rak i detta. Jag är rädd för att kristenheten håller på att avlägsna sig från korset som enda vägen till frälsning.
Rolf Nyström
Tack Rolf för dina reflektioner. Guds goda glädje med dig. /Marie