Min uppmärksamhet fångades av ett debattinlägg mot legalisering av narkotika. (SvD 9 april) Lennart Karlsson, narkotikapolis i Stockholm City går starkt emot tanken att legalisering av droger som t.ex. cannabis skulle hjälpa mot missbruk. Han är också tveksam till substitutprogram, där t.ex. heroinister får metadon. Han skriver bl.a:
”Substitution som en åtgärd för att slippa ta tag i det djupa problemet är fegt och cyniskt. Vi som arbetar i verkligheten ser det riktiga helvetet. Vi räddar livet på överdoserade heroinister. Vi tröstar anhöriga vars cannabisrökande barn tagit livet av sig. Vi får ibland en klapp på axeln av nyktra missbrukare som bekräftar att det var polisernas jagande som till slut motiverade dem till vård. Att avkriminalisera bruk av narkotika skulle vara att ta bort vårt viktigaste verktyg.”
Jag förstår att han vet vad han talar om. Min uppfattning är att han vill få bort fokus från politisk positionering där fackfolk talar för sin egen agenda för att i stället satsa all vår energi på att rädda dem som lider.
Så kommer naturligtvis en replik idag. Fyra debattörer lyfter fram att det är sjukvården som skall behandla beroendesjukdomar och inte rättsväsendet. Att missbrukare behöver vård har jag inte svårt att förstå. Men inlägget lyfter också fram avkriminaliseringen av eget innehav i Portugal som ett positivt exempel.
Jag blir tveksam till vad det inlägget igentligen syftar till. Det låter som att deras egentliga agenda är legalisering. För det finns väl väl ingen som menar att det bara handlar om kriminalisering utan även om vård?
Jag har inte kunskap att ge mig in djupare i debatten som dessa två artiklar tar upp. Frågan handlar ju om vi verkligen vill rädda människor ifrån det helvete på jorden som missbruket innebär. Då borde de debatterande parterna (och listan på inlägg är lång) förena sina krafter i den riktningen. Man skulle rädda de som håller på att drunkna i stället för att bråka med varandra i båtarna.
Det som upprör mig lika mycket som det öppna missbruket och all lögn, bedrägeri, våld och förnedring som det medför är normaliserandet av vanliga människors partydrogande.
Varje gång jag ser vanliga vuxna människor i en TV serie eller på film röka lite gräs (cannabis) för skoj skull – och det blir allt mer vanligt – så blir jag så arg på denna subtila drog propaganda. Detta fanns t.ex. med i ett avsnitt av den annars så välgjorda och tankeväckande TV serien 30 grader i februari. I olika Hollywood produktioner i underhållningsfacket med stabila 40+ människor får man också ofta med detta till synes oskyldiga rökandet.
Varje vettig vuxen, skådespelare eller ej, skulle vägra låta sig användas till en reklampelare för droger. Lennart Karlsson skriver i sitt debattinlägg:
”Narkotika kidnappar hjärnan. Den fria viljan påverkas till narkotikans fördel genom de enorma duschar av vällust som pumpas in i hjärnans signalsystem.”
De fyra debattörerna i dagens inlägg påpekar behovet av nytänkanda men säger inte i klarspråk vilken riktning det nytänkandet skall ta. Är det en frihet att välja att använda centralstimulerande droger för eget bruk utan att det ska vara straffbart?
Att tala om frihet i det sammanhanget är lögn. Varje slag av narkotika kidnappar den fria viljan. Det enda som hjälper är viljan att helt avstå.
Marie Willermark 
”Är det en frihet att välja att använda centralstimulerande droger för eget bruk utan att det ska vara straffbart?”
Vad som är obehagligt då personer som du och Lennart uttalar er då ni är läskigt opåläsata, han förstår inte skillnaden mellan en legalisering och en avkriminalisering och du pratar om mopeder som bilar (bidligt talat då centralstimulerande droger inkuderar koffein, kokain och amfetamin och inget annat).
”För det finns väl väl ingen som menar att det bara handlar om kriminalisering utan även om vård?”
I dagsläget så är det piskan som styr. Innan du ens kan söka behandling måste du t.ex vara drogfri och gud nåde dig om du får ett återfall, då försvinner allt i en handvändning; när annars måste du vara symptomfri från din sjukdom för att söka vård?
Sen att 9/10 av alla resurser går till Polisen och inte till vårdapparaten är väl rätt tokigt?
Skulle vi kriminalisera spelberoende, matmissbruk etc etc?
_Ingen_ tror att det skulle hjälpa dem individerna så varför ska det hjälpa narkotikamissbrukare?
Hej Mirre,
Bra att du lyfter fram meningar som kan vara otydliga eller tolkas som osakliga. Jag berör ju stora frågor väldigt kortfattat.
Min inställning, och med den erfarenhet som finns i Frälsningsarmén i arbetet med rehabilitering, så behövs oftast en individuell bedömning av vilken kombination av metoder som har bäst effekt i att hjälpa.
Att det är kriminellt att inneha starka narkotiska droger är en signal från samhället att detta är skadligt och en liten del i en stor och allvarlig kriminell verksamhet.
Om en missbrukare är motiverad att bli fri från sitt missbruk så är det ett viktigt steg både för den individen, familjen och omgivande samhälle. Då borde det naturligtvis finnas en samlad syn både från polis och vårdgivare att man jobbar långsiktigt med återupprättande och inte med bestraffning.
Det som är en av mina huvudpunkter i inlägget gäller inte polisens jobb, rehabiliteringsfrågor eller legalisering-kriminalisering. Jag vill se ett större allmänt motstånd mot vardagsbruket av narkotiska preparat bland ungdomar, vuxna i etablerade yrken och fritids- och party drogandet. Jag vänder mig emot olika subtila former av att normalisera det personliga bruket.
Den motivationsform som vi försöker praktisera är definitivt inte piskan utan nåden, förlåtelsen, upprättandet och gåvan från Gud av ett nytt liv.
Marie
”Att det är kriminellt att inneha starka narkotiska droger är en signal från samhället att detta är skadligt och en liten del i en stor och allvarlig kriminell verksamhet. Om en missbrukare är motiverad att bli fri från sitt missbruk så är det ett viktigt steg både för den individen, familjen och omgivande samhälle.”
Jag kan säga av personlig gedigen erfarenhet av detta område är att detta kan bli abnormt kontra-reproduktivt. Morot eller piska är alltid frågan och en pressad/stressad individ som utöver det mår enormt dåligt blir inte bättre genom hot om repressalier eller klassificering som kriminell om dem använder berusningar för självmedicineringsändamål.
”Då borde det naturligtvis finnas en samlad syn både från polis och vårdgivare att man jobbar långsiktigt med återupprättande och inte med bestraffning.”
Detta är något jag på rak arm kan skriva under.
Jesus-biten är väl den delen utav Bibeln som jag personligen iaf håller med rakt av. Han var mitt bland misbrukare, prostituerade, tiggare och allt annat folk som kan klassas som ”drägg” i samhällens ögon och utan att fördömma (som RNS och Lennnart Karlsson gör total tvärtom i dagsläget och alltid har gjort) dessa individer utan såg mänskligheten i dem.
I övrigt har jag inte så mycket till över för Kristendom eller religion i allmänhet tyvärr. 🙂
Jag håller mig till det the Cranberries sa redan i början av 90talet. Salvation is free.
Rosa,
Tack för inlägget och musiken. Nytt för mig! Jag hittade texten och den är bra:
To all the people doing lines
Don’t do it, don’t do it
Inject your soul with liberty
It’s free, it’s free
To all the kids with heroin eyes
Don’t do it, don’t do it
‘Cause it’s not, not what it seems
Oh no it’s not, not what it seems
[Chorus]
Salvation, Salvation, Salvation is free
Salvation, Salvation, Salvation is free
To all the parents with sleepless nights
Sleepless nights
Tie your kids home to their beds
Clean their heads
To all the kids with heroin eyes
Don’t do it, don’t do it
‘Cause it’s not, not what it seems
No no it’s not, not what it seems
Drogbruk kan sammanfattas med deras ord: Det är inte vad det verkar vara. Låt bli.
Nästa intressanta fråga är ju då – hur får man tag i frälsningen?