Rikedomarnas elände och välsignelse

Det räcker med att läsa bokrecensionen för att jag ska bli upprörd. Och samtidigt tröstad av att den understryker hur rätt Jesus har. Hela tiden. I alla tider.

Boken har titeln Kapitalismen. En spökhistoria och är skriven av Arundhati Roy. Exemplen är från hennes hemland Indien. Hon menar att grunden, förutsättningarna för att miljoner människor förblir fattiga medan några få är rika är ett samhälle, ett system som hypnotiserar, passiviserar människor genom att “likställa själlös konsumtionskultur med lycka och självförverkligande”.

Hon citeras fortsatt  i recensionen:

Problemet stannar inte vid att politikerna struntar i de fattiga. Dessutom ger de klartecken för hänsynslös rovdrift på den enda tillgång många har: marken de lever av. Paramilitära trupper sätts in för att röja väg för företagens gruvor, dammbyggen, kärnkraftverk och fabriker.

Att några hundra, några tusen eller en miljon människor råkar illa ut tycks väga lätt mot den nödvändiga tillväxten. Så långt Arundhati Roy.

Jag ska inte utveckla detta ämne och jag ska inte referera till någon -ism till höger, vänster eller mittemellan på den politiska skalan. Det finns stora brister i alla  ideologiers förmåga att göra något åt fattigdomen. Allt för ofta är drivkraften till förändring avundsjuka, girighet och hat. När en fattig då ersätter den rike blir han/hon bara lika förtryckande själv.

Boken med berättelser om människors mörka moraliska gärningar har som titel en spökhistoria. Men hur kan det komma in ljus i dessa mörka världar? Det måste naturligtvis till politiska ledare som har mod, integritet och  handlingskraft att ta itu med korruption och annat som cementerar fattigdom. Men det behövs ju också en grundläggande övertygelse, en idé om hur man ska tänka i stället och andra vägar till självförverkligande.

Om klyftor ska utjämnas och fattigdom besegras är inte det största problemet att människor är entreprenörer, kan göra affärer och blir rika. Det största problemet finns i att de berikar sig själva på andras bekostnad och sedan bara använder pengarna för själviska syften.

Det är här Jesus kommer in med ett hållbart sätt att tänka och leva. Den som samlar i sina lador för att få det bekvämt är en dåre som i längden får betala med sitt eget liv. “Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud” säger Jesus. Det är slutklämmen i ett stycke som börjar med varningen “Akta er för allt habegär.”

Skatter, tillgångar ska alltså vara inför Gud. Vi ska ha ‘ge-begär’. Har vi ett förhållningssätt att ge allt vi är och har till Gud, så får vi tillbaka det för att förvalta och använda. I och med att vi en gång släppt vår äganderätt, alltså har gett upp vårt habegär,  så får vi i gengäld nåden och visheten att använda våra tillgångar till välsignelse för många. Till välsignelse för både människor och skapelsen.

När jag blir upprörd över världens elände finner jag snart hopp i den stora möjlighet jag har att påverka genom att själv praktisera lite ge-begär. Välkommen med i välsignelsen av ett generöst liv.

kapitalismen_omsl_2Hälsa och hållbar försörjning är två fokusområden när Frälsningsarmén arbetar med utvecklingssamarbeten i världen. Det kan du läsa mer om här.

Hela bibelsammanhanget finns här. Lukasevangeliet 12:13-21 

Hela recensionen av Sam Sundberg i Svenska Dagbladet finns här.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s