När litet blir stort

Det är fascinerande hur till synes en liten, marginell händelse kan leda till något stort och bestående. I morse blev jag påmind om en sådan händelse. Den är som ett praktexempel på Guds rikes princip om hur det lilla blir stort, hur en liten gåva av kärlek förändrar stora sammanhang.

Det var morgonbön på Frälsningsarméns Högkvarter i morse och den berörde att vi just nu är inne i bön- och försakelseveckan. Den hålls runt hela världen (kan vara vid olika tider på året) och går ut på att frälsningssoldater och medlemmar försakar och ger till det internationella arbetet. (Aktuell info här.) Försakelsefonden ger den ekonomiska grunden till vår närvaro i ekonomiskt utsatta länder.

Så här började det hela, enligt boken Korsets färger bära del 2, sida 721:

Idén föddes i ett av William Booths stora möten i Exeter Hall i London. Man delade ut gula reverser, på vilka publiken fick teckna de belopp de ämnade ge till ett visst ändamål. En ung officer vid namn John Carleton, som var närvarande, hade inga pengar, men han skrev att han ville försaka sin efterrätt à två pence i tolv månader och så betala in dessa sparade medel till Frälsningsarmén. William Booth läst upp vad som stod på reversen i mötet och uttalade en undran: “Tänk om vi skulle börja en försakelsevecka lite var?”

Därmed hade det lilla fröet av en tanke från en person kommit i god jord. Gud tog vara på det och gav fortsatt växt. Den första försakelseinsamlingen i Sverige hölls 1886 och gav 7000 kronor. 1888 var det beloppet mer än dubblat till 15.000 kronor. I dagens penningvärde är det 1.027 634 kronor.

Det finns underlag till att reflektera över flera led av lyhördhet och lydnad för Guds stilla röst i detta.

Self denialJohn Carleton fick säkert en så’n där tanke som kan fara genom huvudet. ‘Jag har inga pengar, jag kan inget lova – men…’ Så planterar den Helige Ande en ny tanke. Som han inte stöter bort utan handlar efter.

William Booth kunde ha struntat i vad som stod på det gula papperet. Många lovar ju runt och håller tunt. Men han fick säkert också en ingivelse att läsa upp vad där stod och ge en utmaning. Och här är vi 130 år senare och håller fortsatt på med vår bön- och försakelsevecka.

Det både utmanar och uppmuntrar mig att be om ett sinnelag som vill ge generöst och med glädje. Men också att vara klar över att jag ger inte i första hand till en verksamhet, ett samfund utan till att Guds rike ska komma här på jorden.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s