Kraften i en berättelse…

L…att riva ner eller bygga upp.

Jag läser en krönika som beskriver tankeexperimentet om hur man skulle gå till väga för att splittra Europa. I sin förlängning handlar det ju inte endast om hur man kan störta en politisk ordning utan även om hur man raserar våra grundläggande värderingar som godhet, kärlek till medmänniskan och att behandla människor lika.

Så här skriver Lotta Lundberg i Svenska Dagbladet om hur denna destabilisering skulle kunna gå till:

Framför allt skulle jag berätta hårresande historier.

Så tar hon som exempel berättelsen om hur en 13-årig flicka i Berlin blir våldtagen i 30 timmar av svartmuskiga typer. Det tar sedan flera dagar innan lögnen kan avslöjas – men då har rädslan redan spridit sig. Och mobben av motståndsmän har hunnit mobilisera sig.

Vi påverkas alla av starka berättelser. Och de dyker upp i alla våra sociala mediers flöden. De är presenterade så att vi ska reagera innan vi hinner tänka. Ofta handlar det om gulliga husdjur eller underbara människor. Och vi blir glada.  Men kraften i berättelserna utnyttjas också av dem som vill söndra och riva ner goda värderingar. Vi ska bli upprörda och dras ner i det känsloladdade, okritiska slukhålet.

Jesus förstod till fullo den goda kraften i berättelser. Det är genom dem, genom alla liknelser, han formar människors förståelse för vad Guds närvaro på jorden betyder, vad Guds rike har för egenskaper. Men i början av Lukasevangeliet kapitel 13 kommer också människor till honom med berättelser. Sanna berättelser. Hårresande berättelser. Berättelser som kan ge bränsle till upprorsmakarna. Hur hanterar Jesus det? Läs här:

Vid samma tillfälle kom några och berättade för honom om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med blodet från deras offerdjur. Då sade han: ”Tror ni att de var större syndare än alla andra i Galileen, eftersom detta kunde hända dem? Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet som de. Eller de arton som dödades när Siloatornet rasade…

Vad ska man göra när man hör berättelser om andras illdåd? Ska man dela sin förfäran, samla en upprörd opinion och sprida sitt hat för att skrämma motståndarna till tystnad? Hans svar innebär att jag inte ska skvallra om eller sprida  spekulationer om okända människor. Det enda jag kan ta ansvar för är att reflektera över hur jag själv kan göra rätt. Och fortsatt leva rätt.

Om  berättelser läggs till rätta så att de ska sprida misstänksamhet och rädsla så kan de bemötas med goda berättelser om motsatsen. Det finns tusentals människor i vårt land som gör gott. Det finns möten mellan främlingar som växer till vänskap.

Några glimtar av detta får du genom att läsa här. Det är några korta berättelser om det som sker i och genom Frälsningsarméns kårer eller i ekumeniskt samarbete. Det görs både för och tillsammans med människor som söker ett nytt hem i Sverige.

Vi är alla delaktiga i olika berättelser. Jag vill försöka att ännu mer bidra med kraften i de goda, hoppfulla berättelserna.

P.S. Svenska Bibelsällskapet har nu publicerat ett material som handlar om Bibeln och migration. Det heter På väg. “Än så länge går det att beställa på engelska, farsi/persiska och arabiska men Bibelsällskapet tar även fram en svensk version.” Här är länk med mer information.

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s