Längtan. Väntan. Pingst

Längtan är en viktig egenskap vi har. Förmågan att föreställa sig något åtråvärt och ana vägen dit. Väntan hör ofta ihop med längtan. Under väntan sorteras den ytliga längtan bort från den djupa.

Från påsk till pingst utsätter Gud lärjungarna för mycket av både längtan och väntan. Den uppståndne Jesus möter många människor men det är inte som före hans död. En ny tid skall introduceras. ‘Vänta på Anden som min Fader ska sända’ säger Jesus på flera sätt. Hur väntar man på något när man inte vet riktigt vad det är?

Efter Jesus himmelsfärd fortsätter väntan. Jesus efterföljare får en tydlig uppmaning att stanna i staden Jerusalem och vänta. Trots att de varit med om så mycket så räckte inte de erfarenheterna för att vittna om Jesus. De behövde bli uppfyllda av den helige Ande. (Apostlagärningarna kapitel 1)

Jag tror att längtan och väntan är underskattade egenskaper hos oss människor. Nödvändiga för att över huvud taget bli intresserad av kristen tro. Ofrånkomliga i att fostras i lärjungaskap. I vår tid av omedelbar belöning och respons är det extra viktigt att vittna om längtan och väntans betydelse.

Pingstdagen på söndag påminner mig om att jag inte har upphört med att längta och vänta efter Andens liv och kraft, efter Andens oreda och ordning, både över mitt och hela Frälsningsarméns liv.

Längtan efter Anden, det levande vattnet som ska flöda från mitt inre, har funnits med mig från gymnasietiden och är med mig fortfarande. Men det finns milstolpar då Gud på ett speciellt sätt manat och lockat mig att dricka djupare av Andens gåvor.

Jag minns t.ex. mitt år på Dalarö Folkhögskola 1974-75 då jag gick ungdomsledarlinjen. En period i livet med längtan efter att hitta min plats, mitt uppdrag i livet. Längtan efter mer av Guds Ande över mitt (för all del inte dåliga) liv. Det var tiden då musiken från musikalen Befriad, med kören Choralerna och Mörlid-Sandwall, spelades mycket på skolan. Texterna från Johannesevangeliet om Anden riktigt nötte in längtan efter mer av Gud. Så åkte vi till ungdomsarbetets Riksting i Leksand. Kören Det Nya Livet från Stockholm var med. Guds Ande var i rörelse. I det avslutande mötet i kyrkan var min längtan att fyllas mer av Guds Ande stark. Vad jag väntat på fanns här. Vad ska jag göra? Vad gör Gud? Jag kände en maning att göra något i lydnad till Gud. Låta honom befria mig från självkontrollen. – Jag skulle lyfta mina händer i lovsång mot Gud. En så enkel sak! Men avgörande. För det var det som var mitt gensvar på Guds inbjudan att fylla min längtan. Vem ser? Hur känns det? Ja, man kan tänka så mycket dumt. För ingen brydde sig, nästan alla stod med lyfta händer. Och jag också. Och fick i den lydnadshandlingen erfara en glädje och en befrielse som var Guds gensvar i mig.

Jag har i veckan varit på en samling med representanter från de flesta kyrkorna i vårt land. Sveriges Kristna Råd hade årsmöte. Vid kvällsmåltiden pågick ett intressant samtal om hur Andens gåvor, de karismatiska uttryckssätten som t.ex. tungotal, profeterande och lovprisning. Erfarenheter delades om hur de uttrycker sig i Katolska sammanhang eller i Pingstkyrkan eller i Frälsningsarmén. Samma Ande känns igen även om det finns skillnader. Därmed så kommer jag också till den andra sidan av ämnet.

Det finns troende människor som slutat längta. Som av rädsla eller annat håller en distans till vad Anden vill göra här och nu. Vi som har varit med i kristna sammanhang ett tag har säkert sett både härliga och lite toka uttryck av andligt liv. Vad kommer från Gud och vad är mänsklig suggestion? Jag tror det är omöjligt att beskriva alla olika sätt som den Helige Ande kan uppenbara sig på. Ibland får man vänta lite och se om frukten är god.

Ett annat sätt att tänka för egen del är att rannsaka sina tankar. En indikation på att jag håller mig undan den helige Ande är att jag kommer med bortförklaringar och ursäkter. “Tack Gud, men jag har det bra som det är, jag är frälst och behöver inget mer!” Eftersom Gud är god ger han goda gåvor. Jag får det som är gott för min kallelse och tjänst och till dig vill han ge det som är gott för dig och ditt sammanhang.

Den Helige Ande är åtråvärd. Om du föreställer dig vad hans gåvor kan betyda så anar du vägen. Välkommen att längta och vänta.

Lyssna på sången “Om en människa inte blir född på nytt” ur musikalen Befriad, framförd i Betelkyrkan Vaggeryd 2015. Jag rekommenderar även Peter Halldorfs bok Drick djupt av Anden.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s