Härifrån till härligheten

Det är angeläget med en helg som ger oss anledning att tänka på och samtala om döden. Och om livet efter döden. Alla Helgons Dag uppfattas säkerligen olika beroende på vilken religiös tro man har eller vilket slags liv man lever före döden. Som alla kristna helger i Sverige så har den också, för många, övergått till att bli en allmän kulturell tradition utan religiösa förtecken. Stämningen av tända ljus på en kyrkogård när mörkret har fallit är vacker. Intrycket av eftertanke ska inte underskattas men för att kunna känna frid (och till och med förväntan) inför döden behövs mer än stämning.

Ordval och begrepp som vi använder i sammanhanget är bilder av den tro vi har. Fast, jag vill nog påstå att kristen tro kring livet efter döden har en fastare grund än att endast tro och ana det som ingen människa har sett. Verkliga personer såg och umgicks med Jesus efter att han uppstått från sin kroppsliga död. Flera oberoende ögonvittnen såg och hörde Jesus när han visade sig i sin uppståndelsekropp, härlighetskropp. (1 Korinthierbrevet 15:3-8) Det finns alltså fog för den kristna tron att vi människor kan uppstå till evigt liv i en ny slags kropp, i en ny slags tillvaro. I härligheten.

Därför är det inte långsökt att i Frälsningsarmén använda uttrycket ”befordrad till härligheten” om någon vars livsande fått lämna den jordiska kroppen. Och eftersom vi blivit födda på nytt genom att ta emot Jesus så tar Jesu ande med sig min ande hem till vår far i himmelen. Där finns det gott om utrymme och Jesus har gått före för att bereda en plats. (Johannesevangeliet 14:1-3) Inte undra på att kyrkans folk, mitt i sorgen över att förlora älskade vänner, i alla år sjungit positiva, längtande hemlandssånger.

Men även i vår tid talar begreppet och bildspråket ”befordrad till härligheten” starkt till människor. Följande text skrevs av Cissi Elwin Frenkel i tidningen Chef i oktober 2014:

Härifrån till härligheten

”Frälsningsofficeren Kristina Frisk, född Larsson, Stockholm har befordrats till härligheten” läser jag i Dagens Nyheter.

Det är inte ofta en runa gör en lycklig. Men den här gjorde mig upprymd. Vilken underbar tanke. Vi dör inte. Vi tar bara ett kliv upp. Sitter på bussen till jobbet och funderar på vad den där härligheten består av. Och hur livet skulle vara om man kunde tro på att inget farligt skulle hända. Att man bara är på väg mot härligheten.

(Hela krönikan här)

Det är dubbelt glädjande för mig att läsa. Dels blir ett gammalt invant uttryck förnyat och stort genom att jag ser det genom någon annans ögon. Det är så fantastiskt – jag är på väg till härligheten! Dels gläder jag mig åt att min vän och kollega sedan 40 år, Kristina Frisk, får vara anledningen till den goda insikt som ges genom Cissi Elwin. Kristina befordrades till härligheten 69 år gammal. Hon fortsatte arbeta flera år efter pensioneringen för Frälsningsarmén behövde hennes kompetens. Men för ett år sedan var det pension på heltid. Efterlängtad tid med familj, barnbarn, uppdrag i kåren. Men så kom cancern. Och döden. Och befordran till härligheten. Saknad är något sorgligt. Men jag kan ändå känna härlighetsglädje tillsammans med Kristina. Hon är nu där hon inte saknar någon eller något.

Jag önskar dig en god Alla helgons dag; att eftertanken ska leda till en försmak av det liv som bevisligen Jesus har åstadkommit. För det är så, vi är “bara på väg mot härligheten”.

Om du vill kan du lyssna till sången om “härlighetens morgon” . Klicka på klippet nedan.

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s