Samband Sverige – Indonesien

Det är viktigt att se samband och sammanhang. Både allmänt i livet och när det gäller tjänsten i den kristna gemenskapen. Detta att andra har varit före mig och andra kommer efter är ett sätt att både se sig själv med ett sunt perspektiv och att känna trygghet i Guds överordnande ledning.

I veckan mötte jag ett par damer, officerare i Frälsningsarmén, som utgör en viktig länk i ett sådant samband. Sammanhanget är svenskar som tjänar i Frälsningsarmén i Indonesien.

Gunhild Gustafsson åkte till Indonesien i december 1959 och kom hem till Sverige för att stanna i februari 1989. Då fick hon inte längre något uppehållstillstånd – om hon inte valde att bli indonesisk medborgare.

Britt Alhbin reste ut i februari 1974 och kom hem i november 1992 av samma anledning. När Britt gick sin utbildning till officer (med inriktning slumsyster) mötte hon och hörde Gunhild som var på en av sina hemlandssemestrar. Det mötet var ett av flera små tecken och påpekanden som Britt hörde – och förstod att det var Guds tilltal. Tanken på att bli sjuksköterska hade Britt inte haft men med kallelsen kom också behovet och viljan att bli barnmorska. Hon gick den utbildningen på Södersjukhuset innan resan kunde bli av.

IMAG2763

Majorerna Britt Alhbin och Gunhild Gustavsson

Gunhild kom med i Frälsningsarmén genom söndagsskolan i Gröndal och var soldat på Söderkåren när hon gick sin utbildning till barnmorska. Hon läste ett upprop i Stridsropet om behoven av medarbetare på Frälsningsarméns sjukhus i Indonesien, och efter det tog hennes liv riktningen att bli officer och åka ut som missionär.

De lärde sig språket vid ankomst och var snart i full verksamhet. Gunhild mesta tiden i Semarang och mot slutet som ansvarig på högkvarteret för medicinsk verksamhet i landet. Britt var hela tiden på sjukhuset i Surabaja och den sista tiden som rektor för barnmorske- och sjuksköterskeutbildnigen. Vi hinner inte prata på djupet om deras erfarenheter men de utstrålar en stor värme och kärlek till landet och folket.

Britt berättar om en händelse som jag tycker är lite typisk för hur utveckling och missionstjänst kan gå till. Det handlar inte endast om de heroiska insatserna då liv räddas utan lika mycket om att utveckla människor och system så att det finns kvalitet och kontinuitet i det som uträttas.

Britt var som husmor på sjukhuset ansvarig för medicinförrådet och kom snart underfund med att det inte fanns någon inventarieförteckning för alla de mediciner som köptes in, från morfin till asperin. Det måste åtgärdas så Britt skaffade ett skåp och ett kortsystem. På kvällarna satt hon och räknade vart enda ett piller och systematiserade. Med tiden blev det dags att datorisera systemet och Britt fick kontakt med en kille som kunde programmera. Han fick tydliga instruktioner om hur systemet skulle byggas upp och killen överförde det till ett datorprogram. Några år senare, när Britt skulle fara hem till Sverige och killen kom för att serva programmet så var det dags för honom att bekänna. –Jag har sålt det här programmet till stora sjukhus i Jakarta som inte heller hade något inventariesystem för mediciner. Jag har använt grunderna i det upplägg som du gav mig. Därför har min chef sagt att vi ska fortsätta stötta Frälsningsarméns sjukhus genom att ge dem uppgraderingar gratis.

Det var ju några år sedan så det löftet är kanske fullbordat. Men det finns ändå ett samband till vår tid och ett nytt sammanhang mellan Indonesien och Sverige. Frälsningsarmén där har 6 sjukhus och 15 kliniker och två högskolor för utbildning av sjukhuspersonal. De har haft behov av att utveckla både utbildningen och organisationen av verksamheten. De behoven stämde ypperligt med den kallelse som Elin och Marcus Hammarberg kände. Hon är sjuksköterska som jobbar med HR (personalfrågor) och han specialist på organisationsutveckling. De är frälsningssoldater och finns nu på plats med sina tre barn för att bidra med sina kunskaper.

image

Marcus och Elin Hammarberg

Marcus och Elin gör en viktig insats i vår tid. Men det hade säkerligen inte blivit av om inte Gunhild och Britt och andra varit före dem för att bygga vänskap och förtroende. Och jag är säker på att Gud kommer att kalla människor också i framtiden. Dit, där den goda säden, Guds ord och handling, får falla i god jord, kommer skördens Herre att sända arbetare, för att använda ett bibliskt bildspråk.

Anledningen till mötet med de pensionerade damerna var att jag spelade in en hälsning från dem (på indonesiska) som jag kan ha med i bagaget när jag om en dryg vecka får besöka Indonesien. Det blir efter en internationell ledarkonferens som hålls i Singapore. (Från den blir det nog ett par blogginlägg.)

Som en komplettering av fakta kring detta att vi finns med i sammanhang där andra gått före kan jag nämna att de första fyra svenska missionärerna kom till Indonesien i januari 1909. Fem år senare fanns där ett 20-tal svenskar och gruppen fylldes på under de kommande årtiondena.

One response to “Samband Sverige – Indonesien

  1. Pingback: Exotisk familj i Indonesien | Marie Willermark

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s