Möten som sätter spår – med SKR i Israel 2(2)

Det går ju inte att vara i Israel – på Västbanken utan att drabbas av hur min bibliska, lätt teoretiska, värld hemma i Sverige plötsligt får en helt annan substans. Vi är på platser där saker och ting verkligen har hänt och vi ser samma horisonter som Jesus vilade blicken på. I Apostlagärningarna kapitel 8 berättas det om att lärjungarna skingrades efter Stefanos död. De var förföljda och rädda och några hamnade i Samariens huvudstad.

Där satt vi nu och pratade med en Anglikansk präst i hans kyrka, en tvättäkta arab som påpekade att den kristna kyrkan inte kom hit genom missionärer från väst utan fanns här sedan Filippos kom enligt Apg.8. Hur anglikanska kyrkan sedan kom in i sammanhanget hann vi dock inte med.

Staden heter Nablus och finns på Västbanken. Bland ca 150.000 invånare finns fyra SONY DSCkristna kyrkor och 750 kristna personer. Där finns även ca 700 Samarier, de som fortfarande tillber på samma berg som Jesus och kvinnan vid Sykars brunn talade om. (Johannesevangeliet kapitel 4) Och där, i stadens utkant, finns fortfarande brunnen.

Eftersom beskrivningen av mötet mellan Jesus och den Samariska kvinnan är en av evangeliernas finaste och djupaste berättelser, så var det naturligtvis speciellt att få samlas vid den brunnen. Och få dricka av vattnet. 40 meter ner landar hinken på vattenytan och upp kommer friskt, gott vatten.

Denne lärde och kloke man, anglikanen, berättar lågmält om hur kyrkorna här kan vara starka – genom starka relationer. Med varandra och med omgivningen. Fader Ibrahim, som han heter, berättade för oss att han inbjöd stadens imamer till samtal i kyrkan. Första gången, för tre år sedan, kom det 15 styck. Nu är de 55-60 personer varje månad. Det är ett sätt för dem att förebygga extremism och våldsdåd. Dessa yttringar kommer, enligt hans erfarenhet inte från traktens moskéer utan genom inflytande från gulfstaterna.

Bland personerna vi möter finns också en stor misstänksamhet mot media. De rapporterar inte bara nyheter, de skapar dem. CNN gjorde för några år sedan en stor nyhet av att det brann vid en kyrkas dörr men ingenting om hur hela samhället, kristna och muslimer, sedan samlades för att hjälpa de utsatta.???????????????????????????????

Eftersom vi från Sverige var präster och pastorer från olika kyrkor samt från vårt samarbetsorgan Sveriges Kristna Råd, så var det lärorikt att möta olika kyrkoledare och samarbetsgrupper på plats. Inte minst intressant var det att många av dem var kvinnor. Här är några citat från olika möten:

Den Ortodoxa Patriarken i Jerusalem sa: ”De kristna behöver vara tydligare och stolta över vilka de är. Det är viktigt att vi inte försvinner från Mellanöstern.”

IMG_4108Ms Jean Zaru, som fått Anna Lind priset är ledare för Kväkarna i Nablus och som arbetar med icke-våld motstånd: ”Jesus väckte medvetandet om grundorsakerna till orättfärdighet och problem i samhället. Hade han endast gjort bespisningsunder och botat folk hade ingen opposition väckts.”

Ms Sara Bernstein, ledare för Jerusalems Center för Judiskt-Kristna relationer, som arbetar bland annat med: Möten – så judar, kristna och muslimer möts som människor. Utbildning – så judar lär känna kristen tro ur ett annat perspektiv än historiens förföljelse och förintelsen. Forskning – dokumentera vad som sägs om kristendom i skolböckerna, samt driver projekt om t.ex. försoning. ”Vem underbygger och fortplantar detta arv av rädsla? Rädsla är irrationell. … Om du vill stödja freden måste du stödja Israel OCH Palestina OCH freden – annars kommer du att stödja rädslan.”

Ms Nora Kort, ortodox: ”Min familj har varit kristen sedan första Pingstdagen. … Vi behöver ledare som utbildar våra ungdomar så att vi kan förhindra politiseringen av religionerna.”???????????????????????????????

Dagarna i Jerusalem och övriga städer var omtumlande både när det gäller den bistra verkligheten av ständigt pågående konflikt och misstänksamhet samtidigt som man ???????????????????????????????uppmuntrades av de modigaste människor jag mött på länge. Viktigt var också stunder av bön och djup eftertanke på platser där Jesus rört sig. Och då blir det faktiskt ett hoppets tecken i att inse – det var i stort sett lika politiskt och religiöst oroligt och konfliktfyllt på hans tid! Det finns ju ett budskap från Gud i det också. Att be Jesus förlåta mig mina synder och ta emot honom som Herre i mitt liv är en privat, personlig erfarenhet som ger frid och upprättelse. Men det är också början till följa honom på livets alla områden och ställa mig till förfogande för att hans rike skall vara i funktion. En sådan personlig förvandling börjar sannolikt inte när livet är lugnt och leker. Snarare när man dras in i världens verkligheter och oro. Det är då frågan om vad som är värt att leva och dö för ställs på sin spets.

Vid middagen på det svenska generalkonsulatet i Jerusalem sa generalkonsuln Axel Wernhoff: ”Man kan inte komma till Jerusalem utan att ta reda på vad man själv tror på, vem man är och varför.” Min avlutande rekommendation blir därför att alla som besöker Israel ska ta möjligheten att utsätta sig för att höra fler röster än de som redan bekräftar min uppfattning. Ur den förvirringen får man behov av att ännu tydligare höra Guds, Faderns röst och då blir relationen till honom ännu djupare och hållbar. Det var nog lite av det som hände i Getsemane trädgården. Så tänkte jag i varje fall när jag satt där.SONY DSC

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s