Certifiering inom kyrkan

På kyrkomötet har en motion gått igenom om att stiften ska arbeta för att kyrkan som arbetsplats hbt-certifieras av föreningen RFSL. Detta rapporteras bl.a. i Världen Idag och Nya Dagbladet.

Det finns underliggande toner i detta som gör mig orolig.

Biskop Eva Brunne säger att ”det handlar om att uppföra sig anständigt”. Det syftet har jag inga problem med.

I kristna församlingar, och frälsningsarmékårer, finns det anledning att pågående lära sig hur vi med äkta kärlek, utan fördomar, fria från rädsla, med genuint intresse, utan fördömande blickar och med bättre kunskap möter och inkluderar människor med en annan sexuell läggning än den hetrosexuella. Men…

…men varför stanna där? Detta goda bemötande behöver vi träna på när det gäller mötet med alla människor. Inte minst dem som har sin identitet i annan kultur, religion eller talar ett annat språk. Vi skulle behöva certifiera kyrkorna till att vara totalt alkoholfria, tillgängliga för dem med funktionsnedsättning, barnvänliga och tonårs accepterande, med mera. Det finns redan fair-trade certifiering som bland annat handlar om att människor som vi aldrig möter – men som producerar vårt kaffe och te – ska behandlas anständigt.

Problemet som jag ser med beslutet om Svenska Kyrkans hbt-certifiering är att den inbjuder intresseföreningen RFSL att på något sätt legitimera kyrkan. Beslutet i kyrkomötet är en bekräftelse på att RFSL som organisation lyckats mycket väl i sitt uppdrag att föra på tal sina medlemmars behov inom alla områden i samhället. (Vilket de naturligtvis ska göra.) Det är tyvärr också en bekräftelse på att de på många håll får genomslag för sina krav som om de vore en statlig myndighet, där deras intressen ska vara tillgodosedda på varje arbetsplats i nivå med OVK – obligatorisk ventilationskontroll, systematiskt miljöarbete, jämställdhetsfrågor och liknande statliga önskemål.

Detta är också en påminnelse till mig, alla församlingar och enskilda kristna, att vi har anledning att bättre och tydligare gestalta Jesu sinnelag i mötet med varje människa. Utbildningen för hbt-certifiering tar 6-8 månader. Om vi lägger motsvarande tid och resurser på att personal och medlemmar förstår vad det innebär att Guds rike har kommit till jorden genom Faderns kärlek, Jesu försonande död och uppståndelse och Andens utgjutande över människorna, då skulle liv förvandlas.

Med detta inlägg så menar jag inte att lägga mig i Svenska Kyrkans inre arbete. Men när detta stora, nationella samfund ger legitimitet åt RFSL att utbilda dess folk i värdegrundsfrågor så skapar det också ett prejudikat som om detta tillvägagångssätt borde bli en norm för alla kyrkor.

När vi bekänner att Jesus Kristus är Herre över kyrkan och att allt vi gör ska kunna relateras till treenig Gud, så är det inte en lätt sak att överföra denna bekännelse till policyfrågor i arbetslivet eller värdegrund i församlingen. Men vi får ta på oss den svåra uppgiften. För det är inget alternativ att låta intressegrupper utanför kyrkan definiera vårt inre liv.

2 responses to “Certifiering inom kyrkan

  1. Tack för ditt inlägg i denna fråga. Vi har en som behandlar vårt inre arbete: Den helige Ande! Vi följer upp det du skriver med förbön. Med välsignelsehälsningar Rolf Roos

  2. Well said and translating your article for posting in the FSAOF blog. Blessings!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s