Compassionfokuserad terapi – allt-i-ett, men något fattas

”Compassionfokuserad terapi har utvecklats av Paul Gilbert, brittisk psykologiprofessor, och bygger på anknytningsteori, affektteori, socialpsykologi, kognitiv beteendeterapi, neurovetenskap, evolutionslära och österländska mentala tekniker. Den är en av få terapier som har skam och överdriven självkritik i fokus.”

Närmre en ny frälsningslära än så kan man nog inte komma. Det är intressant att ta sig en seriös titt på vad detta är. Underlaget för mina citat och kommentarer är en artikel i SvD idag. En bok har kommit ut om denna terapi som ska presenteras på bokmässan på söndag. Författarna är Christina Andersson och Sofia Viotti, vilka intervjuas i artikeln.

Psykologi är inte på något sätt en vetenskap som jag negligerar. Den mänskliga själen, psyket, angår oss alla och kunskaper på området är viktiga. Diagnosen på människors tillstånd i det moderna livet är nog ganska lika oavsett vilken tro man har – men lösning på problemen blir annorlunda utifrån min helhetssyn, ett liv med Gud, mot den terapi som beskrivs.

Enligt artikeln handlar det om att utveckla sin medkänsla och få kontakt med sina biologiskt nedärvda system: utforskande systemet, hotsystemet och trygghetssystemet. När medkänslan utvecklas ger det kontakt med det inre trygghetssystemet vilket bland annat har till effekt att man inte är överdrivet självkritisk. Vägen till att uppnå detta goda är övningar i bl.a. visualisering av inre styrka och självacceptans.

Jag får en stark medkänsla för denna genuina längtan efter trygghet, självkänsla och andra goda, livsviktiga egenskaper i en människas liv. Men jag känner mig beklämd över att det erbjuds ännu en så grumlig källa att dricka ur för att släcka denna livstörst. Men så blir det ju när man inte ser människan som en helhet av ande, själ och kropp, skapad av Gud för att ha en kärleksfull gemenskap med honom.

Jag säger inte att kristna människor inte har psykiska problem och inte kan känna otrygghet eller ha dålig självkänsla eller kan behöva en god terapi. Men det blir ändå en annan väg ut ur detta med erfarenheten att Jesus faktiskt har tagit på sig även min skuld och skam i sin död och att han uppstått för att göra mig delaktig av ett nytt liv.

Det finns helt klart nedärvda egenskaper som är både goda och besvärande. Men jag ser dem inte endast som biologiska system. Ett exempel är vår bortvändhet från Gud. Den brutna relationen upprättas inte med aldrig så mycket terapi. Inte ens när den handlar om compassion, medkänsla, och har referenser till alla tänkbara läror och metoder.

I kyrkorna finns århundraden av erfarenhet kring detta som inte kostar en enda terapikrona. Livsvisdom finns samlad i sånger, böner och bibeln. Där kombineras vårt behov att reflektera över livet, få medkänsla, ta emot kärlek som en oförtjänt gåva och bearbeta allt detta i församlingens gemenskap.

Jag tänker på de stora och sanna orden som Augusta Lönborg skrev år 1894, psalm/sång 212: ”Trång är all världen vida, hjälplös var jordisk vän. Själen får ro och fäste allena i himmelen…. Ringaste barn som beder lever oändligt tryggt, mäktar långt mer än hjälten som starkaste fästen byggt.”

När jag läser om de övningar som man ska göra i den compassionfokuserade terapin så innehåller de mycket av vad bönen Vår Fader handlar om. Det var Jesus förslag att vi skall använda de orden i en återkommande övning. Den vänder sig först till min himmelske far, min pappa och bekräftar hans unika egenskaper. Den ”visualiserar” hur hans goda, fullbordade värld blir verklig bit för bit här på jorden. I bönen bejakar jag att det goda är möjligt genom att min medkänsla, min förlåtelse är aktiv. Samtalet med Gud, min fader, avslutas med insikten att livet kan vara svårt och jag ber om hans hjälp i det. Mer ska jag inte förklara . Du kan själv be, tala med din far i himmelen.

Vår fader

Illustration: Rembrandt Den förlorade sonen

3 responses to “Compassionfokuserad terapi – allt-i-ett, men något fattas

  1. Compassion var ju just det Jesus predikade. Compassion finns ju beskrivet i berättelsen om den barmhärtiga samariten. Lite tragiskt om du inte förstår meningen med det. Det handlar ju om kärleksbudskapet. Vissa barn är så oälskade så de bär på en massa självhat, vad som fattas är kärlek, medkänsla och förståelse. Compassion.

    • Hej Susanne,
      Jag håller helt med om vad du säger. Jag hoppas det framgår i texten att jag är väl medveten om behoven som finns av få terepeutisk hjälp och fördjupa medkänsla, compassion.
      Det som jag utvecklar och tillför är just den fantastiska gåva av försoning och kärlek vi personligen får ta emot när vi förstår och i tro tar emot vad Jesus har gjort för mig personligen genom sitt liv, sin död och uppståndelse. / Marie

  2. Lägg gärna till kunskapen om vad som händer när en använder “Han” “Fader” “honom” osv.. Och förstå att hälften av alla människor blir osynliggjorda. Kvinnor.

    Vänligen,
    Kim

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s