Korsets efterföljare kontra spirituell änglakontakt

Jag kan inte släppa tankarna kring lite konsekvensanalys av två skilda andliga budskap. I onsdags hade Svenska Dagbladet en intervju med norska prinsessan Märtha Louise om hennes budskap och erfarenheter. Det handlar bl.a. om änglakontakt och hon säger:

 Det är inte så att vi har funnit ”sanningen”. Jag har hittat något som fungerar för mig och Elisabeth något som fungerar för henne. Det är spirituella verktyg att hjälpa oss att komma på plats som människor. Och det känner vi är egoistiskt att hålla för oss själva, därför har vi valt att dela med oss åt andra, säger hon.

(Inte minst intressant att artikeln är publicerad i Näringslivs delen!!)

Kontrasten till detta är lördagens välkomstmöte för åtta kadetter i Frälsningsarmén, dvs de påbörjar sin utbildning till officerare (pastorer). Namnet på deras ring är Korsets efterföljare.

Vad är det för skillnad på att känna till spirituella verktyg – som inte referera till någon sanning utan är något man prövar sig fram med efter hand som det funkar; ett sätt för mig och ett annat för dig – och detta att vara efterföljare till Jesus och det som hans kors står för?

Jesus behövde inte söka sin identitet utan visste vem han var, varifrån han kom och vart han var på väg. (Johannesevangeliet 13:3 mm) Att möta döden på korset var inte resultatet av ett mänskligt offer eller ett religiöst gräl eller en spirituell övning. Det var Guds son som var försoningsoffret för människornas brustna, andliga gemenskap med Evig Gud.

Om man nu inte får kontakt med sin skyddsängel eller om det inte funkar för mig som för dig – vad gör man då? Klagar man till den spirituella styrelsen eller ber man att få pengarna tillbaka för boken? Får man rabatt till nästa andliga kurs för 8000 kronor helgen? (Eller vad det kan kosta?) Budskapet om att det inte finns någon sanning att finna låter inte som ett frihetens goda lockrop. Det ger mig känslan av att vara utlämnad, övergiven.

Alla vi som vill vara korsets efterföljare, Jesu lärjungar, får väl inte alltid till det så felfritt heller men, kristen tro är konsekvent i att bekänna en Gud, en frälsare, en Helig Ande, en väg till syndernas förlåtelse. Dessutom finns vi, om än med många riktningar, i en universell kyrka som bekänner treening Gud. Den kristna gemenskapen finns inte endast till för att förse oss med en relation till Gud utan dess ledare har också till uppgift att ansvara för att lära och liv är sund och att skadade själar får läkedom. Det fungerar inte alltid perfekt i kyrkan men Gud fungerar alltid.

Någon bild på Gud har jag inte men Korsets efterföljare blir man glad av att se.