Från Sverige till himlen

I kvällen program i SVT2 serien Från Sverige till himmelen får jag lite känslan av att titta på mitt eget sammanhang med andras ögon. Det känns nyttigt. En programidé som denna har den inte helt lätta uppgiften att vara positivt nyfiken, lite undersökande och samtidigt göra rättvisa åt den intervjuade personens egen berättelse. Det lyckas dom med.

Carolina Nilsson, officer i Frälsningsarmén får berätta både om sitt arbete på det sociala centret i Stockholm och om sin och familjens tro och liv. Det är intressant att se både vad som visas och sägs och lite om vad som inte tas med.

Carolina berättar om vändpunkten i sitt liv, när hon kom ur sina mörka och självdestruktiva tankar. Hon läste en bibeltext och allt blev annorlunda.

“När jag läst det sista där (tänkte jag), men det här är ju sant! Samtidigt när jag tänker det försvann det mörka hålet i bröstet.”

Vad läste hon? Jo, hon hade läst den ganska välkända berättelsen fotspår i sanden, om hur en människa i en dröm får klart för sig att den ensamma tiden var inte då Gud hade lämnat henne utan då Gud hade burit. Och till den berättelsen läste hon Jesu löfte att Jag är med er alla dagar till tidens slut. (Matteusevangeliet 28:20)

Jag tycker det är viktigt, i alla dessa alternativ av himlar och vägar, att det finns en tydlighet i vad som åstadkommer en förvandling hos en människa. Det är inte att man skärper sig eller söker efter sin inneboende andlighet. Det är en gåva av nytt liv som ges och som jag tar emot och som kommer genom ett tilltal från Jesus.

En annan fråga i programmet, som kanske är ofrånkomlig när materiell hjälp och vittnesbördet om Jesus finns i samma sammanhang, var om gästerna som kommer till centret inte då är ett lättfångat byte för en frälsningssoldat?

Så bra att Carolina kände dessa gäster, dessa människor som individer. Inte bara som hjälpsökande, som svaga, som insorterade i ett fack. Frågan utgår ifrån den förvrängda och felaktiga uppfattningen att en kristen gemenskap och detta att vara frälst skulle vara förminskande, på gränsen till övergrepp, mot personligheten. Snarare är det tvärt om.

Det är frånvaron av Gud i våra liv som är onormalt, nästan kränkande. Vi är skapade till att se evighetsvärdet i oss själva och i varje medmänniska. Detta praktiserar man fint på centret genom att bl.a. inte ge frukostmackan till en person förrän de lyft blicken och och blivit sedda, fått ögonkontakt med personalen. De ska veta att de inte är tiggare, en stackare, någon som är misslyckad.

De skall få höra, om och om igen om så behövs, att de är Guds älskade barn, har evighetsvärde och duger redan nu – i sitt utsatta tillstånd.

Att känna behov av syndernas förlåtelse är inte ett tecken på att man är en dålig människa. Det är ett tecken på att man är en värdefull människa som förnimmer att mitt nuvarande tillstånd inte motsvarar det värde jag har i Guds (och borde ha i mina egna) ögon. Vägen till att återfå det evighetsvärdet är att bli försonad med Gud, att ta emot frälsningen.

Tack Carolina för ditt vittnesbörd. Men vad vore du och barnen utan herr Nilsson. Han utför lite andra sysslor på vägen från Sverige till himmelen, nämligen att vara min förträfflige sekreterare.

5 responses to “Från Sverige till himlen

  1. Pingback: Kuddkrig på riktigt | Marie Willermark

  2. Ingrid Ljungholm

    Tack för din fina blogg om programmet. Vi här i Texas tyckte att det var jättebra!!

  3. Bra fångat att blogga om det såhär! Heja!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s